Från tandsköterskeelev till disputerad specialist – möt Annika Julihn

Möt Annika Julihn, övertandläkare på Folktandvården Stockholm, som berättar om sin resa från tandsköterskeelev till disputerad specialist i pedodonti.

Från början hade jag tänkt gå vårdlinjen och bli operationssköterska, berättar Annika. Men mina föräldrar tyckte att jag först skulle gå en bredare gymnasieutbildning och sedan bestämma vad jag ville satsa på. Så jag gick tvåårig social linje på gymnasiet men var egentligen inte så särskilt intresserad.

Från elev till tandsköterska

– Så då var jag tvungen att hoppa av och fick istället en elevplats på Folktandvården i Skövde. Jag stortrivdes från första dagen.

Tandvården var inte helt okänd för Annika då hennes mamma var tandsköterska och jobbade inom militärtandvården. När den lades ned i mitten på 80-talet fick all personal komma över till Folktandvården och där arbetade mamman fram till pensionen.

När det blev dags att söka vårdlinjen sökte Annika även tandsköterskeutbildningen och kom in, och det blev tandsköterskeyrket hon valde att satsa på. Efter utbildning till tandsköterska i Jönköping fick hon komma tillbaka till Folktandvårdens klinik i Skövde, där hon varit elev tidigare.

Tandhygienist fortare än kvickt

– 20 år gammal trivdes jag bra på kliniken och lärde mig hela tiden nya saker. Drömmen var att bli profylaxtandsköterska, det var något man hade börjat med då i början på 80-talet. Någon gång i framtiden, när jag blev 50 eller så, tänkte jag kanske också bli tandhygienist.

Men ödet ville annorlunda, eftersom Annika blev rekryterad till en annan klinik i Skövde där klinikchefen behövde en tandhygienist. Kunde hon kanske läsa till det på en gång? Jo, det kunde hon och flyttlasset gick till Stockholm för en ettårig tandhygienistutbildning på Grantorpsskolan i Huddinge.

Tandläkare fanns inte på kartan

Vid den tiden hade Annika inte en tanke på att bli tandläkare. De naturvetenskapliga ämnena hade aldrig hört till hennes favoriter och dessutom fanns det ingen i Annikas släkt som hade akademisk utbildning så tandläkare, nej det fanns inte på kartan.

Men så en dag på tandhygienistutbildningen, satt hon intill några tandläkarstudenter och hörde deras samtal om tandens olika ytor och tänkte, men de kan ju ingenting! Sannolikt var de förstaterminare och hade ännu inte fått särskilt bra koll på odontologin, men för Annika var det en aha-upplevelse. Kan de så kan väl jag, tänkte hon.

Men tandläkare blev hon

Men en sak i taget, först gick hon klart tandhygienistutbildningen. Planerna på fortsatta studier hade 

inte något vidare starkt stöd hemifrån och Annika funderade på om hon verkligen skulle gå en utbildning till, men kunde inte släppa tanken på att bli tandläkare.

– Jag är nog ganska envis, säger Annika och berättar att hon började arbeta som tandhygienist på kliniken i Skövde som planerat, men efter ett tag måste hon gå till chefen och berätta att hon hade fått andra tankar.

1986 kom hon in på tandläkarutbildningen i Stockholm. Då hade hon träffat sin man som arbetade inom Försvarsmakten, vilka hjälpte till med en tjänst i Stockholm för hans del, och så flyttade paret till Stockholm.

Sedan när Annika var färdig tandläkare ville de hem och flyttlasset gick tillbaka till Skövde. Annika fick en AT-plats på en klinik där hon stannade i sju år samtidigt som familjen växte. Yrkesmässigt var hon efter ett antal år på kliniken sugen på att utvecklas vidare och så småningom blev det allt tydligare att det var barntandvården som låg henne varmast om hjärtat.

Annika när hon arbetade som allmäntandläkare i Skövde.

Specialist? Javisst!

Då önskan att fördjupa sig inom barntandvård växt sig allt starkare bestämde hon sig en dag: Jag ska bli specialist i pedodonti. Samtidigt fick hon erbjudande om att bli klinikchef, men tackade nej. Nu hade hon bestämt sig för specialistbanan. På Folktandvården Eastmaninstitutet fick hon en ST-plats i pedodonti och familjen flyttade till Stockholm.

– Det var en helt ny värld. När jag klev in genom dörren trodde jag att jag visste vad pedodonti var, men det visste jag inte, säger Annika.

På Eastmaninstitutet väcks intresset för forskning

Under sin specialiseringstjänstgöring fick Annika upp ögonen för forskning. Hon hade flera handledare under utbildningen, bland andra Margaret Grindefjord, som är klinikchef för Folktandvården Stockholms pedodontiverksamhet och knuten till ABC, Akademiskt barntandvårdscentrum. Annika blev Margarets första ST-tandläkare att handleda.

– Trettio olika patientfall skulle dokumenteras och det blev många vetenskapliga artiklar att läsa. Det var intressant att läsa forskningsartiklar och jag sa till Margaret att det skulle vara roligt att få vara med i ett forskningsprojekt, berättar Annika

Sagt och gjort. Margaret bjöd in Annika till ett forskningsprojekt och Annika skrev sin magisteruppsats om det.

En publicerad vetenskaplig artikel fick det bli också, men sedan räckte det. Det höll dåvarande professorn på Karolinska Institutet inte med om utan tyckte att Annika skulle disputera. Kompromissen blev så småningom att Annika skulle skriva en licentiatavhandling – halvvägs mot en doktorsavhandling – och på den vägen läste hon in sig på bland annat vetenskapsteori och metodfrågor. Då föll polletten ned. Att disputera är grundförutsättningen för att självständigt kunna driva forskningsprojekt. Det ville Annika, och disputerade gjorde hon.

– Disputationen är som ett körkort. Har du disputerat, kan du driva egen forskning, säger Annika.

Ena benet i pedodonti och andra i forskning

Efter 15 år som verksam pedodontist i Västra Götalandsregionen, först på Folktandvårdens pedodontikliniker i Skövde och Mölndal och sedan som klinikchef för pedodontikliniken i Göteborg, saknade Annika möjligheten att ägna sig åt forskning och letade efter ett uppdrag där hon kunde kombinera sin forskarutbildning och sin specialistutbildning.

Till sist kom möjligheten. Idag arbetar Annika som övertandläkare på pedodontiavdelningen på Folktandvården Eastmaninstitutet och som projektledare för PBFN, praktikbaserat forskningsnätverk inom ramen för ABC, Akademiskt barntandvårdscentrum, där hon arbetar med forskning om barns munhälsa.

Taggar: