Djuren brinner och cirkeln sluts på Fotografiska
Residence of Impermanence
Christian Houge
30 augusti-24 november Fotografiska Stockholm
En norsk naturvän och konstnär som sätter eld på uppstoppade djur upphängda på de mest exklusiva tapeter med vilda naturmönster. Det är Christian Houge – och han gör det för att rikta fokus mot människans brist på ödmjukhet inför vår plats på jorden. Fantastiskt vackert fotografi vars budskap får det att hetta till i Residence of Impermanence.
Dessa dramatiska bilder av brinnande djur väcker starka känslor. Fast du vet att de är uppstoppade så blir upplevelsen snarast att de får liv av den sprakande elden. Till det signalen som de exklusiva tapeterna skickar ut.
- De symboliserar imperialismen och kolonialismen i en tid där människorna var besatta av att erövra både natur, nya land och varandra. Dessa engelska tapeter med vild natur togs in våra hem, tillsammans med det uppstoppade djuret för att visa människans makt över naturen. Dessa tapeter ersatte aristokraternas lyxmålningar av jakt och exotiska djur, en genre som porträtterade människans överhöghet och rätt att härska där Peter Paul Ruben var en av de mest berömda konstnärerna, berättar konstnären Christian Houge.
Foto: ©Christian Houge, 2018 Kudu
En trofé har länge fungerat som en stark symbol med skiftande budskap beroende på kontexten i alla kulturer världen över. När kolonialisterna började jaga och döda djur i länderna de ansåg vara ”sina kolonier” ville de förstås visa upp dessa lejon, giraffer, bufflar, tigrar, leoparder, vargar, elefanter med flera idag utrotningshotade arter, och en hel industri av konservering växte upp. Dessa ställdes i positioner som vi människor anser vara typiska för den symboliska bild vi laddat djuret med.
- Fotografierna är sådana att de direkt sätter igång en reaktion hos betraktaren. Vad är det vi ser egentligen? Hur kan Christian Houge med utställningen Residence of Impermanence göra något så vackert av något så laddat som brinnande uppstoppade djur? Ja, det är frågor som många kommer ställa sig i salen här på Fotografiska. Och vi är en plats som älskar att ställa frågor, snarare än att alltid komma upp med svaren, säger Lisa Hydén, utställningsansvarig på Fotografiska Stockholm.
I Houges verk skapas ett budskap som tar avstamp i ålderstigen kolonialism, parat med ett ifrågasättande av att denna utsugning av jordens resurser tyvärr fortfarande är rykande aktuell. Idag säljs även dessa gamla pjäser dyrt på aktioner till nya grupper i samhället som med dem vill visa upp en statussymbol. De troféer Houge använder är gamla och i så dåligt skick att han ofta måste renovera dem före de ska brännas och cirkeln slutas. På detta sätt tas en vara bort från marknaden utan att uppmuntra till skapandet av nya.
- Detta är en dramatisk handling i en dramatisk tid för att provocera en dialog och den är djupt personlig. Vi människor våldför oss på naturen och ser oss som skapelsens herrar. Fast det egentligen är så att vi givetvis är helt beroende av den för vår överlevnad. Därför vill jag, med dessa bilder av brinnande jakttroféer upphängda på dessa exklusiva tapeter, få oss att tänka efter. Var finns ödmjukheten inför att vi är en del i kedjan, var finns diskussionen om hur vi genom den extremt ökande populationen bara fortsätter att roffa åt oss av jordens naturresurser och döda djur?
Foto: ©Christian Houge, 2018 Bearded Parakeets
Vi människor har ju en lång tradition av att använda djur som spegel för att förstå oss själva och vårt beteende, gett dem symboler och vi söker deras blick vare sig de är döda eller levande. Tänk bara på alla talesätt som ”Stark som en björn”, ”Klok som en uggla”, ”Listig som en räv”…
- Konceptuellt är dessa serier en performance med djuret nedbrutet till sin ursprungliga form. Existentiellt så släpper jag djuret fri, jag sluter cirkeln. Och fysiskt sett så destruerar jag ett objekt och eliminerar därmed det från marknaden. En del av processen i denna rituella performance handlar om att släppa kontrollen, då kombinationen av flammorna och djuret skapar det slutgiltiga porträttet. Djuret får ett sista andetag av liv och värdighet, efter att ha befunnit sig i limbo på grund av människans perversa romantisering av naturen. Detta säger en hel del om människans ego, idéen om att vi alltid har behov av att erövra, säger Houge.
Houge är uppvuxen ute i de norska djupa skogarna, med ett speciellt förhållande till såväl naturen som djuren. En kontakt han, från att ha vistats i miljöer där jakt är ett givet inslag men han själv aldrig velat jaga, tagit med sig i sitt skapande. Han utforskar ständigt relationen mellan människa och natur med vilja att väcka nya frågor och diskussioner.
- För honom är själva akten en ritual där han sluter en cirkel och äntligen ger djuren frid, det vill säga att detta görs för att vi ska sluta kretsloppet och lämna djuren i fred för våra galna härskarviljor, fortsätter Lisa Hydén.
Han gör det med hjälp av elden, som blivit det redskap som människan som enda djur lärt sig behärska. Den som därför är en sådan laddning i länken mellan oss och de djur som är på andra sidan i bilden.
Det var i samband med en brand i en exklusiv jakttrofée-butik i Paris som Houge blev inspirerad att själv börja samla in troféer för att skapa serier av fotografier där han sätter eld på dem. I åtta år har han hållit på och för dyra pengar köpt in dessa gamla troféer och skapat sina verk för att lyfta frågor om hur vi förhåller oss till de djur och den natur han månar så starkt om. Nu visas dessa på Fotografiska Stockholm i utställningen Residence of Impermanence som garanterat kommer väcka känslor. Titeln den anspelar på det buddistiska förhållningssättet vad gäller livets obeständighet/Impermanence.
- Situation är absurd med alla dessa uppstoppade djur vilka kostar stora summor, men ju är på väg att ruttna från det att de stoppas upp tills att de faller sönder. Under skinnet finns det olika konstgjorda material som skinnet är uppbyggt kring, vilket jag fortsätter att studera även efter att det brunnit, berättar Houge.
Det faktum att Houge skapar dessa verk som ställer viktiga frågor om just denna konsumtion och detta icke hållbara egoistiska förhållningssätt till planetens resurser upprör förstås vissa.
Kom hit och se själv!
Margita Ingwall
PR&Informationschef
+46(0)70-456 14 61
margita.ingwall@fotografiska.se
Fotografiska Stockholm är inte bara världens högst ansedda museum tillägnat fotografiets fantastiska värld. Denna inkluderande mötesplats har även en internationellt prisbelönt restaurang som utsågs till ”Årets museirestaurang” 2017, samt inspirerande lokaler för olika evenemang, en hyllad akademi och en butik med ett stort urval fotoböcker samt en samling. Museets kärna är ett stort nätverk av världsledande fotografer, och sedan öppnandet har Fotografiska skapat mer än 170 utställningar med verk av ikoner som Annie Leibovitz, David LaChapelle, Irving Penn, Helmut Newton, Sarah Moon, Nick Brandt, Ellen von Unwerth och Andres Serrano samt många unga, lovande fotografer. Genom att ta ställning i kontroversiella frågor och ta betydligt större ansvar – på fler områden – än vad konstinstitutioner normalt gör har Fotografiska haft ett tydligt inflytande och spelat en aktiv roll i det svenska samhället. Museets mål är enkelt: att genom fotografiets kraft föra människor samman, öka medvetenheten och skapa positiv påverkan, ”To inspire a more conscious world”. Fotografiska öppnade i Stockholm 2010, men nu växer familjen med expansion till att börja med i Whitechapel i London och Park Avenue i New York. Genom att etablera sig där vill Fotografiska omdefiniera den traditionella museiupplevelsen genom att skapa urbana mötesplatser där människor bjuds in att vistas och umgås, inspireras, ifrågasätta det som tas för självklart och växa som individer. Det händer något när du möter konsten – du möter dina medmänniskor och du möter dig själv.
