Citat

Vi måste både fotografera dem innan de försvinner – och kämpa för att så inte ska ske. Varje stam besitter en unik historia med sin förmåga att i symbios leva tillsammans med djurlivet och naturen, en kompetens som ibland tagit årtusenden att växa fram. Nu är de strax borta om vi alla inte kraftsamlar, och när de försvinner så försvinner allas våra rötter.
Jimmy Nelson
De cirka 100 bilder som ingår i utställningen besitter alla det speciella uttryck som gjort Jimmy Nelson till den hyllade fotograf, scenograf och regissör han är. Han arbetar extremt noggrant med varje bild och kan hålla på i dagar för att uppnå sin vision, den där magiska förtrollande atmosfären som rätt ljus ger. Alltid i starkt och innerligt samarbete med dem han porträtterar.
Jessica Jarl, utställningsproducent Fotografiska International
Vissa ser mig som bildjournalist. Det stämmer inte. Andra ser mig som aktivist. Det stämmer inte heller. Den enda sanningen är att fotografi är mitt liv. Alla mina bilder är kopplade till stunder som jag upplevt intensivt. Alla bilderna existerar för att livet, mitt liv, har drivit mig att ta dem.
Sebastião Salgado
Sebastião Salgados Gold är i dessa tider med skriande behov av att fylla allas våra mobiltelefoners (och snart allas elbilars) batterier med metaller och grundämnen, mer aktuell än någonsin. Fotografi för oss handlar om att beröra och väcka nya tankar, att inspirera till en mer medveten värld. Gold är ett lysande exempel på fotografins kraft och vi är mycket stolta över att nu ställa ut serien i sin helhet.
Emilie Ackerman utställningsproducent Fotografiska Stockholm
De symboliserar imperialismen och kolonialismen i en tid där människorna var besatta av att erövra både natur, nya land och varandra. Dessa engelska tapeter med vild natur togs in våra hem, tillsammans med det uppstoppade djuret för att visa människans makt över naturen. Dessa tapeter ersatte aristokraternas lyxmålningar av jakt och exotiska djur, en genre som porträtterade människans överhöghet och rätt att härska där Peter Paul Ruben var en av de mest berömda konstnärerna.
Christian Houge, konstnär och fotograf
Fotografierna är sådana att de direkt sätter igång en reaktion hos betraktaren. Vad är det vi ser egentligen? Hur kan Christian Houge med utställningen Residence of Impermanence göra något så vackert av något så laddat som brinnande uppstoppade djur? Ja, det är frågor som många kommer ställa sig i salen här på Fotografiska. Och vi är en plats som älskar att ställa frågor, snarare än att alltid komma upp med svaren.
Lisa Hydén, utställningsansvarig på Fotografiska Stockholm
Jag upplevde väldigt tidigt under min uppväxt orättvisor när jag kom till Sverige, att jag var annorlunda. Det fanns en passivitet på skolgården i 80-talets Sverige. Och att folk ställde sig med armarna i kors och inget gör, det är något jag har fått höra mycket om i mina samtal med de sista överlevande från Förintelsen. Jag vill påverka och beröra genom att lyfta starka berättelser från historien till nutid. Det ger oss inte bara en inblick från de sista vittnena av förintelsens historia, utan vi får själva en inre kompass hur vi vill ha ett bättre samhälle för våra medmänniskor och för oss själva.
Fotograf Sanna Sjöswärd som porträtterat och intervjuat de Förintelseöverlevande.
Vårt ansvar är att lyssna. Projektet Fading Stories - pass them on länkar historien till det personliga ansvaret vi har idag för att landa i frågor som handlar om: Vad är mitt ansvar som medmänniska idag? Vilka medmänskliga värderingar är viktiga för mig? Hur kan jag leva mina värderingar i handling? Raoul Wallenberg Academy rustar unga med civilkurage och adderar det till projektet som partner för denna utställning.
Johanna Westien, tf generalsekreterare på Raoul Wallenberg Academy
Fotografiska For Life-utställningar lyfter viktiga samhällsfrågor och det är skrämmande att vi återigen lever i en tid som utmanar tanken om människans lika värde och där en gråskala av alternativa historiebeskrivningar växer fram. I Fading Stories - pass them on blir det uppenbart hur nödvändigt civilkurage och medmänsklighet är för oss alla.
Per Broman, grundare Fotografiska och General Manager Fotografiska Stockholm
Den digitala revolutionen kommer fortsätta att påverka oss i en omfattning vi har svårt att greppa. Så mycket inom så många områden blir för första gången och bryter helt ny mark. Som nu att göra konst utifrån maskinernas vision, en slags resa i tid och rum som tolkar vad som skett och skapar scenerier om vad som kunde ha hänt.
Refik Anadol, konstnär, designer och regissör nu aktuell på Fotografiska Stockholm
Att Refik Anadol nu skapar Latent History unikt för Fotografiska, så vi kan bjuda våra gäster på en garanterat mäktig och annorlunda upplevelse, känns stort. Det är alltid viktigt att skapa ökad medvetenhet och denna utställning kommer få betraktaren att ställa viktiga nya frågor om en stad i ständig förändring.
Johan Vikner, utställningsproducent Fotografiska International
Vi undersöker bland annat de fotografiska minnena från de senaste 150 åren och ger betraktaren en chans att få ta del av något helt nytt. En tolkning av det moderna Stockholms framväxt, en källa till information som legat latent och väntat. I Latent History avtäcks det gamla som annars skulle fortsätta finnas obearbetat och osett i mörka arkiv. Individer och kollektiv, kroppar och platser som tillsammans skapat staden som ni känner den idag.
Refik Anadol, konstnär, designer och regissör nu aktuell på Fotografiska Stockholm
Nachtwey är ett vittne, en extraordinär betraktare som har ägnat sin tid som fotograf åt att dokumentera några av de mest grymma händelserna i modern tid. Att Fotografiska nu visar hans ytterst viktiga utställning Memoria är en del i vår vision att inspirera till en mer medveten värld.
Lisa Hydén, utställningsproducent på Fotografiska.
...för att han aldrig har slutat tro att det finns en mening med hans arbete, för att han aldrig har slutat tro att hans bilder får störst påverkan om ögat och hjärtat bakom dem har en aldrig sviktande tro på mänskligheten och dess förmåga till medkänsla. Av alla dessa skäl och många fler bör vi sluta kalla honom ’krigsfotograf’ och istället se honom som en fredens man, en man vars längtan efter fred får honom att resa till krigszoner och utsätta sig för fara...i syfte att skapa fred.
Filmregissören Wim Wenders om Nachtwey när han tilldelades Dresden-priset
Riesling är en fantastisk druva och mångas favorit när det gäller vin så det känns självklart att vara med och fira Riesling Week, ett väldigt spännande initiativ! Jag har valt viner från producenter som jobbar nära naturen och verkligen respekterar jorden och druvan. Våra rätter kommer få riesling att skina och vice versa.
Tina Johansson, sommelier på Fotografiskas restaurang
Min roll är som en slags tolk som har fakta och insikter i hur farlig plasten i havet är och kan presentera detta på ett lättillgängligt sätt. Ju mer jag genom forskningen får veta, ju mer fast besluten blir jag att kämpa för att skapa medvetenhet om att en förändring är nödvändig,
Mandy Barker, fotograf och aktivist
En av de viktigaste komponenterna i Vincent Peters fotografier är ljuset, eller frånvaron av ljus. Samspelet mellan ljus och skugga spelar den centrala rollen, där Peters kan välja vad som ska visas och vad som döljs. Med sin analoga kamera närmar han sig de han porträtterar med en finstämdhet som resulterar i intima, vackra och sensuella porträtt där gester och poser ofta hämtats från romantiska Hollywood-filmer från 1950- och 60-talet.
Jessica Jarl, utställningsproducent Fotografiska International.
Jag vill förmedla det genuina och inte låta tekniken vara i vägen för mötet. Det finns behov av det raka, intima berättandet som skapar kommunikation och förståelse mellan oss. Att vi med hjälp av foto får syn på oss själva och våra medmänniskor istället för att krångla till det och bli så teknikfixerad att själva tekniken blir överordnad det mänskliga. För mig är alltid mötet det primära och att måna om fotografins rötter genom att använda analog teknik ett sätt att vårda en viktig tradition
Vincent Peters, fotograf.
De människor som bor på dessa avlägsna platser, som lever så mycket närmare naturen än de flesta av oss, samarbetar gärna med mig och skapar scener med den rekvisita som finns tillgänglig. Det kan ta lite tid att bygga upp ett förtroende, men de fattar ofta tycke för mig och välkomnar mig när de förstår att jag har rest till dem på egen hand, och jag bjuder därefter in dem att hjälpa mig att iscensätta temat för bilden.
Scarlett Hooft Graafland, fotograf och konstnär
Det intryck Scarlett Hooft Graaflands konst gör på omvärlden är imponerande. Trots tunga teman har de färdiga verken alltid ljusa, färgglada och roliga scener. Hon arbetar helt analogt och använder endast det naturliga ljuset och en analog kamera för att skapa de iscensatta och ofta surrealistiska tablåerna. Vi är mycket glada och stolta över att kunna presentera Vanishing Traces, som består av verk som aldrig tidigare har visats här.
Jessica Jarl, Exhibition Producer på Fotografiska International
Alexander har följt vår resa på ett sätt som ingen annan kunnat. Han ser, hör och tolkar allting vi gör på ett visuellt plan. Hans otroligt starka estetik ligger mycket nära våra hjärtan och speglar livets resa nästan exakt,
Steve Angello, Sebastian Ingrosso och Axwell
Det har varit en alltigenom organisk och nästan självklar process ända från början. För mig handlar SHM om så mycket mer än bara tre musiker. De är definitionen av en specifik kulturell våg och har alltid tänjt på gränserna för vad som är möjligt. Att få tillfälle att presentera denna utställning tillsammans med dem på Fotografiska betyder väldigt mycket
Alexander Wessely, konstnär, fotograf och regissör
Det handlar om att återskapa en barndom som aldrig fanns, eller som aldrig fick upplevas. Där i landet mellan minne, fantasi och dröm, finns en skör balansgång. Att vara vilse och rädd i en främmande värld. Om ett sökande efter identitet som barn, men kanske framför allt som vuxen. Vem blir man om man aldrig fick vara ett litet barn? Hur lär man sig leka som vuxen?
Jessica Silversaga, fotograf aktuell på Fotografiska med När du blundar svävar jag
Som betraktare bjuds vi in att med våra egna erfarenheter fylla ut de sköra linjerna som uppstår i mötet mellan den kvinnliga huvudrollsinnehavaren och naturen. Silversagas bilder är på samma gång skimrande som dunkla och med en skenbar enkelhet skapar hon känslan av kontrast i både bildkomposition och motiv – fram träder en kraft som kommer inifrån och som växlar mellan att begränsa och ge frihet.
Lisa Hyden, utställningsproducent vid Fotografiska International.
I ett limbo, mellan barn och vuxen, mellan lek och allvar föds Jessica Silversagas fotografier. Med hjälp av kameran samlar hon minnen, både de hon har och de hon aldrig fått.
Fotografen Anna Clarén som kurerar utställningen.
Vi är stolta över att få etablera oss i nya länder, och vi kommer att fortsätta att inspirera till ökad medvetenhet genom vackra, ibland provocerande och alltid tankeväckande fotografier. Vi tror att Telliskivi Creative City i Tallinn är ett perfekt hem för nästa Fotografiska och senare i år kommer New York och London att följa efter
Jan Broman, medgrundare av Fotografiska
Vårt mål är enkelt: att genom fotografiets kraft föra människor samman, öka medvetenheten och skapa positiv påverkan. Genom att ge utrymme åt berättelserna bakom bilderna öppnar vi upp för diskussioner om ämnen som inte får ignoreras, oavsett om de är vackra, smärtsamma, överraskande eller obehagliga.
Margit Aasmäe, vd för Fotografiska Tallinn
Fotografiet har alltid inspirerat mig, funnits tillhands, klippts ifrån. Det kan ha att göra med att det inte konkurrerat ut tecknandet och måleriet utan rört sig utanför rummet, inte bråkat om leksakerna så att säga. Jag läser i bilder. Jag attraheras av det frusna, hur skuggan låg just då, hur vinden tog tag i en anteckningsbok, att steget som ingen skulle kommit ihåg fick en central plats i ett fotografi och blev förevigat.
Jesper Waldersten, konstnär och aktuell med utställningen Waldersten All Over på Fotografiska
Här har fotografierna filtrerats, centrifugerats, kopierats och hackats sönder i lager efter lager. Bläck och olja har täckt mina skrivmaskiner och anteckningsböcker. Det har varit ett trassligt och näringsrikt sökande i mitt kreativa undermedvetna. Och inga bilder är manipulerade, allt har hänt.
Jesper Waldersten, konstnär och aktuell med utställningen Waldersten All Over på Fotografiska
Jesper Waldersten har länge prisats för sin träffsäkra satir, nattsvarta humor och lyhördhet för samtiden. Resan All Over går genom en walderstensk värld befolkad av skuggor och mystiska karaktärer; in i asgarvet från det kalligrafiskt formade Sweden is just hell without any fire, via den raka högern i döskallen The Satanic Drunk till det ömtåliga ögonblicket då gryningsljuset smyger över den maskinskrivna frågan: Jag är väl inte död än?
Utställningsproducenten Lisa Hyden vid Fotografiska International
- Sanningen är död. Ingenting som visas upp går att lita på, allt kan fejkas och inget är autentiskt. Vad gör det med oss människor? Vad gör det med vår världsbild och vår upplevelse av varandra? Dessa frågor vill jag skapa uppmärksamhet kring. För det använder jag humor och den mänskliga lusten efter att, lite lagom, få titta bakom den officiella bilden av våra celebriteter som vi laddar med såna stora symbolvärden,
Alison Jackson, konstnär och fotograf
- Det är klart att många blir upprörda och Facebook, som jagar bröstvårtor men släpper igenom en massa våld, kommer att krångla. Men denna utställning lyckas på ett spännande sätt förena humor med att ställa frågan; vad gör vi med varandra när inget eller ingen går att lita på?
Jessica Jarl, Producer Fotografiskas Internationals Exhibition
She Could Have Been A Cowboy handlar egentligen inte om att vara en cowboy. Serien handlar om att vilja vara någon annan. Jag ville ha någonting som kunde stå för ett stort antal företeelser, en symbol för alla dessa drömmar som inte uppfylls, oavsett om de har att göra med sexualitet, kön, religion eller livsstil. Oavsett om vi är små eller stora så tror jag att många av oss har någonting vi önskar att vi kunde göra eller vara, men någonting hindrar oss. Jag ville att mina karaktärer skulle vara symboler snarare än verkliga människor. De skulle kunna vara vilka som helst. Det handlar inte om vilka de är utan om vad de står för.
Anja Niemi, konstnär och fotograf nu aktuell med utställningen In Character på Fotografiska
Berättelsen om Kirsty Mitchell och projektet Wonderland är som en saga. En saga med många bottnar, på många olika vis. - Nu visas i utställningen för första gången alla de 74 fotografier som ingår i boken Wonderland. Utställningen blir en sagolik upplevelse - ett färgsprakande fyrverkeri där magi och verklighet möts på vägen vi kallar livet
utställningsproducenten Lisa Hydén på Fotografiska.
Vi kände att min mamma på något vis var med oss, därför var det viktigt att vi alltid gick ut i skogen och gjorde vad som var planerat, oavsett väder. Så vi släpade ut dessa kreationer i snöstorm och hällregn för att låta det som skulle hända, faktiskt få hända. Hela känslan med denna hyllning till min mamma, var att det bara måste göras. Det var som att fly till en plats som kändes djupt meningsfull, mitt i allt annat.
Photographer Kirsty Mitchell
Stockholm är en motivkrets som är helt outtömlig. Och, som det tycks, oemotståndligt för fotografer. En arena där vi fångar varandra, ser världen eller använder staden som en fond för våra egna berättelser. Inte bara alla vi som bor här plåtar stan utan också alla som kommer hit. Det innebär att flera av utställningens bilder är tagna av utländska fotografer
Jeppe Wikström, curator
Jag vill mer visa på att sättet som sex porträtteras har oftast väldigt lite att göra med sex på riktigt. Nåt jag vill lyfta fram i denna utställning. Att blåsa upp nåt, att något som egentligen tar liten plats brer ut sig och istället tar stor plats. Därav titeln Inflated Fiction, uppblåsbar fiction.
Arvida Byström
Vi är ett fönster mot världen på många olika sätt, så upplever våra gäster Fotografiska. Att få följa Janne och Pers resa med sin starka passion, vision och värderingar är ju en väldigt god historia i sig. Denna resa som nu kommer generera fler mötesplatser i världen där människor möts genom fotografi, samtal, mat och dryck.
Karl Skoog, CMO på Fotografiska International.
Eriksberg har i Fotografiska funnit en fantastisk samarbetspartner för att duka upp en upplevelse utöver det vanliga. Fotografiska är en plats för möten mellan människor och vi är oerhört stolta över att kunna både uppmärksamma och bidra till det
Johan Kikas, varumärkesansvarig för Eriksberg på Carlsberg Sverige.
Året 2018 blir ett femårsjubileum av Fotografiskas Höstsalong – vilket vi firar med en ny version av denna välkända tävling och kallar den Fotografiska Talent. En hyllning till Sveriges fotografer, såväl etablerade som amatörer och alla fotointresserade och bosatta i Sverige
Wiktoria Michalkiewicz, utställningsproducent Fotografiska Stockholm
När det talas om ‘de äldre’ eller om ’flyktingar’ i media handlar det oftast om specifika problem eller att något inte står rätt till. En kulturell rädsla, för främlingar eller för åldrandet i sig, färgar alltför ofta sättet dessa två samhällsgrupper porträtteras och ideligen ställs de även mot varandra, som "konkurrenter" över framtida stöd och välfärd. Men, den positiva och energiska vänskapen mellan Taimaz och Barbro slår enkelt hål på många förutfattade meningar och visar på att ett möte och en meningsfull relation kan motverka förenklade antaganden. Min film har för avsikt att bredda den nuvarande samhällsbilden och belysa hur relationer mellan olika generationer kan underlätta integrationen.
Maja Daniels, pristagare av Fotografiskas Stora Dokumentärfotopris 2018
Fotografi som uttrycksform är så stark i sin förmåga att väcka känslor och skapa debatt. Så bidrar vi till en mer medveten värld. Vilket behövs nu mer än någonsin i detta tidevarv när så många av de demokratiska grundvärderingarna ifrågasätts. Att ta över TTs budkavle med att dela ut ett pris för årets bästa dokumentära foto är något vi mycket stolta över. Lika stolta är vi över att Maja Daniels är första vinnaren av Fotografiskas Stora dokumentärpris på 100 000 kronor.
Per Broman, grundare och vd Fotografiska Stockholm.
I en omfattande research söker hon upp miljöer som fångar hennes intresse, fotograferar utsnitt av dessa och placerar sedan stora fotoprintar direkt i landskapet, på strukturer som speglar omgivningens linjer men som samtidigt inte döljs. Utställningen Stations visar verk från Goudals serier Southern Light Stations, Towers och Observatoires och vi på Fotografiska är verkligen glada över att nu få dela hennes universum med våra gäster.
Johan Vikner, Exhibition Manager Fotografiska
Nyfikenhet har alltid varit en stark drivkraft för mig och mitt skapande sker ju i så många lager. Jag älskar att först ensam ta reda på nya saker innan själva konstruktionen och byggandet tar vid, vilket sker i team. Att förbereda en fotosession är som att planera ett äventyr eller en mindre filminspelning och att organisera mitt arbete skapar balans i mitt liv.
Noémi Goudal
Vi tror att det är absolut nödvändigt att producera kraftfull media och konst som ger människor hopp. Hopp stärker. Hopp är en lösning. Hopp ändrar spelreglerna. SeaLegacy har utvecklat en kraftfull, expeditionsbaserad modell för påverkan som över hela världen skapar stöd för hållbara lösningar för världshaven. Och vi lyckas aktivera miljoner människor att reagera på krisen och se möjligheterna att göra skillnad och vända en destruktiv utveckling”
Cristina Mittermeier, grundare av SeaLegacy tillsammans med Paul Nicklen
Vår överlevnad är beroende av friska hav. För att rädda haven behöver vi gå samman och agera – och för att agera måste vi inspireras och få hopp om en positiv förändring. Bilderna från SeaLegacy har förmågan att väcka känslor och med hjälp av fotografier och filmer som väcker känslor kan verkningsfulla kampanjer ta form. Utställningens namn är en maning till handling – att arbeta tillsammans för att vända på en destruktiv utveckling, to turn the tide. Vi känner stor stolthet över att med denna Fotografiska For Life-utställning kunna bidra till att sätta fokus på en så livsavgörande fråga
Johan Vikner, Fotografiskas utställningschef
Vi vill med denna Fotografiska For Life-utställning belysa en situation som drabbar människor hårt, en kris som måste tas på allvar då konsekvenserna är så stora och genomgripande. Både för enskilda och samhället i stort. Tak över huvudet –bostadskrisens ansikte kommer dels att visas på Fotografiskas fasad och dels i Almedalen under politikerveckan för att väcka debatt. Just på det sättet som syftet är med våra Fotografiska For Life-utställninga
Johan Vikner, Exhibition Manager på Fotografiska.
I utställningen möter vi till exempel trebarnsfamiljen som på knappt tjugo kvadrat lever, äter och sover. De har bott i denna studentlägenhet i snart tio år och hittar ingen annan bostad. Rummet rymmer två bäddsoffor, ett litet bord och en TV. I hallen finns toalett, dusch och litet pentry. Äldste sonen som är sju år berättade för mig att det var svårt med koncentrationen när han ska göra läxorna då det är så mycket folk hemma. Han och resten av familjen är tvungna att äta sin middag med tallriken i knäet då de saknar köksbord,
Fotografen Stefan Bladh, en av initiativtagarna till Civilian Act.
Jag betalar femtusen kronor svart i månaden för en säng i en sovsal med tio andra gäster. Flera av dem är nyanlända i Sverige och betalar minst det dubbla. Det är en mycket bra affär för ägarna och vi får stanna hur länge vi vill. Det har dock varit problem med vägglöss och det är väldigt dålig ventilation, men jag har inget annat val.
Åke är 64 år och utbildad gymnasielärare i franska och engelska. Sedan tre år tillbaka är han hemlös och har febrilt letat lägenhet sedan dess. I brist på boende har han bott på ett vandrarhem i centrala Stockholm.
Trots att man har fast jobb har många svårt att hitta egen bostad, vilket leder till att många unga tvingas bo kvar hemma. Jag har fast jobb på en skola men bor kvar hemma hos min mamma. I fyrarummaren i Skarpnäck bor också mammas sambo samt två bröder. Jag har stått i bostadskön sedan flera år men det kommer ta lång tid innan någon lägenhet kan bli tillgänglig. Det jobbigaste är att inte ha någon privat tid och att man måste anpassa sig till fyra andra personer varje dag. De flesta av mina vänner lever i samma situation.
Kamilla 24 år, Skarpnäck