Fotografiska presenterar: Inta Ruka

Inta Ruka
You and Me
5 oktober - 8 december 2013

I över trettio år har Inta Ruka nyfiket och ärligt porträtterat sina landsmän. Med en rad utställningar runt om i världen är hon idag Lettlands internationellt mest uppmärksammade fotograf och hon räknas som en av våra främsta samtida porträttfotografer. Utställningen You and Me på Fotografiska består av fler än 50 verk samt en ny dokumentär av hennes nära vän Maud Nycander.

Det finns en ömsesidig respekt i Inta Rukas möten. Hon arbetar oftast med en person i taget och samtalar helst ostört med dem som hon porträtterar för att få veta så mycket som möjligt om den hon avbildar; allt för att kunna skapa en personlig atmosfär i varje porträtt. Ruka visar att varje människa har något att berätta. Det är ofta enkla miljöer där spåren av ett hårt vardagsliv är tydliga, utan att vara medlidande eller romantiserande. Inta Ruka arbetar utifrån sin egen drivkraft och sitt intresse för människorna i sin omgivning och lyssnar lyhört när de delar med sig av sina liv. Resultatet är starka berättelser där hon kombinerar porträtt med nedskrivna iakttagelser som hon presenterar invid verken.

»Vi är stolta över att också kunna presentera Maud Nycanders dokumentär Fotografen från Riga, samt hennes nya dokumentär, Road’s End (filmad av Lars Tunbjörk), i samband med utställningen. I Road’s End har Nycander följt Daina, en kvinna som även Inta Ruka fotograferat under många år. Nycander och Ruka är nära vänner och att kunna presentera deras verk tillsammans känns väldigt inspirerande«, säger Maria Patomella, Curator för utställningen.

Inta Ruka föddes i Riga 1958. Hon växte upp tillsammans med sin mamma i en kommunal arbetarbostad i Riga och utbildade sig till sömmerska vid femton års ålder. Hon hade förlorat sin far när hon var tio år gammal. När hon fick sin första kamera, det var en examenspresent från hennes mamma, försvann hon in i sin egen fotografiska värld. Och i sina möten med människor förvandlades hon från en blyg flicka till en utåtriktad och nyfiken kvinna.

Hennes vänner lärde henne att framkalla och kopiera. Till en början hade hon tillgång till ett mörkrum i en fotoklubb, men snart började hon framkalla sina filmer hemma i badrummet. 

1984 blev hon medlem i fotogruppen Ogre. Gruppens ledare Egons Spuris blev hennes mentor, efter ett par år också hennes man. Senare blev hon medlem i den informella gruppen A och fick möjlighet att arbeta som frilansfotograf i Vladivostok mellan åren 1986–1988.

Ruka fortsatte att arbeta som sömmerska fram till slutet av 80-talet, då fick hon anställning på Lettiska institutet för klinisk och experimentell medicin. Där fick hon möjlighet att använda ett labb för att framkalla sina bilder. 

My Country People

Inta Ruka påbörjade sitt första stora projekt My Country People 1983. Det var en idé som hon förknippar med sin blyghet. Det var enkelt att återvända till de små byarna i Balviregionen där hennes mamma hade växt upp och där hon själv tillbringat mycket tid som barn. Under åtta år dokumenterade hon en gammal värld som är på väg att försvinna. Arbetet fick stor internationell uppmärksamhet när hon representerade Lettland på Venedigbiennalen 1999.

I slutet av 1988 när hon väntade sitt första barn kom det tragiska beskedet att hennes man hade drabbats av en hjärntumör. Han avled två år senare och Inta Ruka gick in i en djup depression som satte stopp för hennes fotograferande under flera år. Hon försörjde sig och sin son genom att arbeta som städerska på Svenska ambassaden i Riga, vilket hon gör än idag.

När Lettland öppnade upp mot väst i början av nittiotalet fick Inta Ruka en helt annan tillgång till konstböcker och konstutställningar som blev viktiga inspirationskällor för hennes arbete. En av de som gjorde störst intryck på Inta Ruka var den tyske fotografen August Sander och hans porträtt av den tyska lantbefolkningen. 

People I happened to meet

1990 fick Ruka finansiellt stöd av Lettlands kulturfond för att realisera fotoprojektet People I happened to meet. Livets grundförutsättningar, dess svårigheter och glädjeämnen, vardagstillvaron har alltid varit centralt i hennes motivkrets. Nu utvidgade hon fältet, utforskade städerna och människorna på gatan. Hon går dit näsan pekar utan en bestämd plan och möter människor, i olika åldrar och samhällsklasser. Med den här serien kom Inta Ruka ännu närmare sin strävan att dokumentera människors sociala verklighet.

Amalias Street 5a

År 2004 påbörjade Inta Ruka fotoprojektet Amalias Street 5a. Ett projekt som kan beskrivas som en inträng- ande närstudie av ett socialt kosmos. Hon gick tillväga på samma sätt som tidigare, men den här gången utgick hon från ett begränsat område. Under fyra år skildrade hon livet i ett hundra år gammalt hus tio minuter med bil från Rigas centrum.

Det är en unik plats, inga asfalterade gator, knappt någon trafik. Det är som om tiden stått stilla, en gammal värld som håller på att försvinna. Hon vann snabbt invånarnas förtroende och blev personlig vän med många av människorna i huset.

»Med det här projektet ville jag visa hur människor umgås. Det är ett slags dokumentation i sista minuten. Tiden kommer snart att förändra huset och de som bor där. Under åren förändrades arbetet, det blev mer ett vänskapsförhållande än ett projekt. Jag kommer att besöka dem igen, men jag kommer inte ta några fler bilder«, berättar Inta Ruka.• 

PRESSVISNING, PRESSBILDER OCH FOTOBOK

Pressvisning äger rum 4 oktober klockan 9.00 på Fotografiska. Närvarar gör Inta Ruka och Maud Nycander. I samband med utställningen utkommer Fotografiska dessutom med fotoboken A Photobook Without Pictures - The Bigger Picture. 

För ytterligare information, högupplösta pressbilder, samt anmälan till pressvisning, kontakta Jens Hollingby, jens.hollingby@fotografiska.eu (070 943 06 13).

Taggar: