En bred repertoar i Eva-Lena Erixons doktorsavhandling

Fredagen den 31 mars disputerade Eva-Lena Erixon i pedagogik med sin doktorsavhandling ”Matematiklärares kompetensutveckling online – policy, diskurs och meningsskapande”. – Mycket lättläst, var ett av betygsnämndens omdömen.

Eva-Lena Erixon disputerade för en filosofie doktorsexamen i pedagogik. Disputationen inleddes med att opponent professor Andreas Ryve, Mälardalens Högskola gav en kort sammanfattning av avhandlingens innehåll, dess kappa och artiklar.

– Innehållet i avhandlingen handlar om lärarutbildning i matematik och framförallt kollegial kompetensutveckling. Syftet är att bidra med fördjupad kunskap om kompetensutveckling online för matematiklärare samt kompetensutvecklingens relation till utbildningspolicy och matematiklärares undervisningspraktik. Anledningen är bland annat att PISA-resultaten visar på elevers dåliga kunskaper i matematik, vilket kan härledas till svag undervisning.

– Jag kommer i det följande samtalet att ställa både utmanande och tuffa frågor till Eva-Lena. Detta för att få igång en djupare diskussion så att betygsnämnden får ytterligare underlag till sitt beslut, fortsatte Andreas Ryve.

Och det gjorde han verkligen. Eva-Lena Erixon fick besvara frågor om de modeller hon valt att bygga sin avhandling kring och hur hon kommit fram till sina frågeställningar. Hon gav genomgående klara och tydliga svar.

Ett av resultaten i avhandlingen är att vissa nätbaserade studier visat svårigheter att nå en fördjupad kommunikation.

– Jag har följt onlinekurser på avancerad nivå där deltagande lärare varit mycket erfarna, trots det har de inte kommit längre än nivå 1 och 2 i kursen, berättar Eva-Lena. Detta har flera orsaker; deltagarna får ofta vänta i flera minuter ”på sin tur” vilket gör att diskussioner bryts och man byter inriktning. Det blir inga dynamiska samtal. Designen av kursen spelar också roll för aktiviteten och dynamiken mellan deltagarna.

– Varför har du tittat på vilka kunskaper lärarna själva anser att de utvecklat istället för vad de faktiskt utvecklat? frågade opponenten.

– Jag ville veta deras egen uppfattning, svarade Eva-Lena. Ibland överensstämde den inte med min, de hade faktiskt fel ibland. Några sa att de inte lärde sig något under kursen eftersom de redan kunde allt, ändå kunde jag följa inspelningen och se att de gjorde fel och förenklade vissa saker.

Enligt opponenten Andreas Ryve är avhandlingens empiriska bidrag att ge fördjupad kunskap om den specifika form av kompetensutveckling för lärare i matematik som det digitala undervisningsformatet online representerar.

– Här har du hamnat mitt i prick!

Professor Ulla Runesson från Jönköpings universitet inledde betygsnämndens frågerunda.

– Din doktorsavhandling var mycket lättläst, du rör dig över flera forskningsfält och flera teoretiska domäner. Som doktorand visar du en bred repertoar. En intressant sak gällande resultatet att lärare inte kommer till fördjupad analys och reflektion. Du har nämnt några orsaker, finns det fler?

– Det handlar ofta om undervisningen i sig, vem som leder den och hur den ser ut, svarade Eva-Lena. Att diskussioner avstannar kan även bero på att deltagarna inte ser varandra och att de inte haft möjlighet att analysera innehållet i förväg.

En viktig källa i avhandlingen är didaktikern John Dewey, vars texter är mellan 70-100 år gamla.

– Tror du att John Dewey skulle förorda online-utbildning? var den avslutande frågan från betygsnämnden.

– Hans texter handlar om handling och möte, vilket också sker vid online-utbildning. Det är dock inga äkta möten trots att kommunikationen fortgår, så svaret får nog bli nej, avslutade Eva-Lena Erixon.