Hög igenkänningsgrad i Anders Perssons avhandling
– Värdet i min bok, min avhandling, är lärarnas egna utsagor. Här får vi flera olika uppslag vad lärarskapet handlar om, säger doktorand Anders Persson vid sin disputation.
Anders Persson, doktorand i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning, disputerade idag med sin avhandling "Lärartillvaro och historieundervisning: Innebörder av ett nytt uppdrag i de mätbara resultatens tid". Opponent var Arja Virta, professor vid institutionen för lärarutbildning vid universitetet i Åbo, Finland.
Disputationen inleddes med att opponent Arja Virta presenterade avhandlingens innehåll.
– Jag har läst avhandlingen med stort intressen. Den är en beskrivning av hur läroplansreformen 2011 påverkat läraruppdraget med fokus på kunskapsmål och betyg och hur utbildningspolitik påverkar lärarens vardag. Ett övergripande syfte är att fördjupa förståelsen av vad ett nytt uppdrag kommit att innebära för lärare som undervisar elever i årskurs 4-6 i ämnet historia. Det är intressant att ta del av att ett uppdrag har så skilda upplevelser. Avhandlingens slutsats är att lärare försöker göra sitt bästa för att fullfölja uppdraget men känner att det inte är så roligt, handlingsutrymmet upplevs ha minskat. Reformen upplevs både ha konfirmerat ämnet och hotat vissa undervisningsformer.
Efter den inledande presentationen var det dags för opponenten att ställa frågor till Anders Persson.
– Rubriken på din avhandling är intressant och väcker tankar, men var det verkligen ett nytt uppdrag som presenterade i skolreformen?
– När Skolverket lanserade den nya reformen 2011 gjorde de en stor sak av att det inte alls var något nytt utan bara justeringar av tidigare uppdrag, svarade Anders. Trots det har flera forskare som gjort utvärderingar varit väldigt tydliga med att det är en väsentlig fokusförskjutning från de värden som gällde 1994 när föregående reform togs i bruk. De, men mig, menar att det är en helt ny fas i den svenska läroplansutvecklingen.
– Varför är det just lärare vid årskurs 4-6 och deras tolkning och upplevelser som du intresserat dig för, frågad Arja Virta?
– Av två skäl, svarade Anders Persson. När jag började med min doktorsavhandling var dessa lärare mer eller mindre obeforskade. Tidigare forskning har i stort sett bara gjorts på gymnasie- och högstadielärare. Sen är min uppfattning att förändringen i läraruppdraget bör ha varit störst för dessa lärare; de har inte satt betyg på mellanstadiet på mycket länge och heller inte hanterat mängden nationella prov som reformen först innebar.
– Varför är det just ämnet historia du lyfter i din avhandling?
– Jag har själv en historievetenskaplig inriktning men sen har det också framkommit att det är SO-lärare som blivit särskilt påverkade av reformen. En reform som trycker mer på resultat, mätbara mål, betygsättning och nationella prov verkar vara svårare att förena med de humanistiska ämnena. Livstolkande, existentiella uppgifter är svårare att tolka och betygsätta vilket har lett till en förlust i ämnets potential.
– Det bör tilläggas att jag gjorde intervjuerna med lärarna under 2014 och det året hade de nationella prov. Vid regeringsskiftet under hösten togs de bort. Kanske hade lärarna inte haft lika starka upplevelser om jag träffad dem året efter, sa Anders Persson. Resultatet i avhandlingen är för den skull inte felaktigt, det finns många upplevelser som bör tas på allvar. Det här ska inte ses som en utvärdering av skolreformen men jag är bekymrad över det som lärarna lyfter fram som hinder och som förknippas med olust.
Disputationen avslutades med att en man i publiken fick ordet:
– Jag har 40 års lärarerfarenhet, tack för en bok med en hög grad igenkänning. Den är fantastiskt bra!
