Arbetsförmedlingens bedömning av arbetsförmågan vägledande i sjukpenningmål

Report this content

Mannen led av morfinkrävande svåra smärtor i nacken som försämrades av minsta belastning och som gjorde honom kognitivt påverkad. Försäkringskassan bedömde att han trots detta kunde ta ett normalt förekommande arbete som inte var fysiskt tungt och som inte belastade hans nacke och skuldror. Mannen hade innan sjukskrivningsperioden varit inskriven i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska program och deltagit i en anpassad arbetsprövning. Arbetsförmedlingens bedömning var att mannen varken skulle klara av dynamiska, statiska, sittande eller stående arbetsuppgifter, och att han inte ens kunde ta ett anpassat enkelt arbete.

Förvaltningsrätten biföll mannens talan men Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten. I båda instanserna hänvisade mannen till Arbetsförmedlingens bedömning. Försäkringskassan var dock av uppfattningen att Arbetsförmedlingens bedömning av arbetsförmågan inte kunde vara vägledande för Försäkringskassans bedömning. Man menade att det var de uppgifter som framkom i Arbetsförmedlingens utredning som skulle vara av vikt, inte Arbetsförmedlingens tolkning av dessa, och att mannens arbetsförmåga inte var nedsatt.

Även kammarrätten finner dock att mannens arbetsförmåga är helt nedsatt. Kammarrätten finner att Arbetsförmedlingens uppgifter bekräftar uppgifterna i det medicinska underlaget och att dessa sammantaget ger för stöd för att mannens arbetsförmåga varit helt nedsatt, och att han därmed är berättigad till den sökta sjukpenningen.

Kammarrätten konstaterar att det kan utläsas av rättsfallet HFD 2018 ref.51 att det inte är avsett att göras någon skillnad mellan Arbetsförmedlingens bedömning och Arbetsförmedlingens utredning. Att en arbetsförmågeutredning från Arbetsförmedlingen bör kunna vara kunna vägledande sägs vara en följd av att Arbetsförmedlingens bedömningar ska kunna beaktas av Försäkringskassan. ”Resonemanget ger inte uttryck för att en sådan distinktion som Försäkringskassan gör mellan begreppen bedömning och utredning har varit avsedd.” Kammarrätten menar vidare att stöd för detta även går att finna i HFD 2012 not 16, där HFD närmast synonymt använt begreppen bedömning och utredning.

Kammarrätten i Sundsvalls dom meddelad den 16 mars 2020 i mål nr 1501-19.

Medlemmen hade beviljats rättshjälp av sitt fackförbund Seko. Ombud var förbundsjuristen Anne Rajmic, 08-676 63 21, anne.rajmic@fackjuridik.com

Prenumerera