Intressant kammarrättsdom ang de s.k. äldrereglerna i socialförsäkringsbalken

Report this content

Försäkringskassan hade i ett ärende godkänt besvär i båda händerna som en arbetsskada för en medlem i IF Metall. Medlemmen arbetade som sömmerska. Försäkringskassan bedömde i sitt beslut att medlemmen trots skadan skulle klara av att arbeta som elevassistent. Livränta utgick därför med mellanskillnaden mellan lönen som sömmerska (222 900 kr/år) och en tänkt lön som elevassistent (205 766 kr/år). Arbetet som sömmerska var en lönebidragsanställning med anledning av andra hälsobekymmer. Vid prövningen av om ett visst arbete kan anses lämpligt för den försäkrade, trots de besvär som arbetsskadan medför, ska bland annat beaktas om arbetet motsvarar personens krafter och färdigheter. Förvärvsförmågan ska bedömas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden. Det framgick inte av Försäkringskassans beslut att Försäkringskassan gjort någon bedömning av om arbetet som elevassistent skulle vara lämpligt för medlemmen med hänsyn tagen till handbesvären. Det framgick inte heller att Försäkringskassan vägt in de övriga hälsobekymren och hur dessa påverkat bedömningen av vilken typ av arbete som motsvarar medlemmens krafter och färdigheter.

Medlemmen var när hon ansökte om livränta 61 år gammal och omfattades därför av de s.k. äldrereglerna i socialförsäkringsbalken (41 kap 9-10 §§ SFB). Det föreligger inte någon skyldighet för den som omfattas av de reglerna att genomgå omskolning eller byta bostadsort för att kunna få ett arbete. Detta innebär en inskränkning vid prövningen av kvarstående arbetsförmåga. För att Försäkringskassan då ska kunna fastställa en tänkt (hypotetisk) inkomst krävs det att det på orten har funnits ett annat lämpligt och för henne tillgängligt arbete.

För att ett arbete ska anses tillgängligt krävs det att medlemmen skulle kunnat erhålla ett sådant arbete tämligen omgående. På fråga från Försäkringskassan hade den kommun som medlemmen bor i meddelat att det brukar finnas lediga tjänster som elevassistent emellanåt, men att det vid frågetillfället inte fanns något ledigt arbete som elevassistent. Kammarrätten bedömde därför att det inte varit möjligt att erbjuda medlemmen ett arbete som elevassistent tämligen omgående och att ett sådant arbete därför inte kan anses ha varit tillgängligt för henne.

Kammarrätten konstaterar även att Försäkringskassans utredning i övrigt inte ger stöd för att det funnits något annat lämpligt arbete för henne, varför hennes förmåga att skaffa sig inkomst från den tidpunkt då hon beviljas rätt till arbetsskadelivränta istället för 205 766 kr per år var 0 (noll) kronor.

Kammarrätten i Sundsvall (Mål nr. 1097-18) meddelad den 29 oktober 2019. Rättshjälp hade beviljats av IF Metall. Ombud var förbundsjurist Ulf Lejonklou, tel. 08-676 63 57.

Prenumerera