Nyhetsbrev nr 1/2026
Välkommen till Rättsskyddets nyhetsbrev! Du har fått det därför att du antingen är angiven som kontaktperson hos oss eller har anmält att du vill få det. Sprid det gärna vidare.
Du kan prenumerera på nyhetsbrevet från vår hemsida, fackjuridik.se; anmäl dig under fliken Nyhetsbrev. Du kan även följa oss på Facebook och LinkedIn och på så sätt få del av nyheter. Har du en kollega som vill ha nyhetsbrevet, eller om du inte vill ha fler utskick från oss, skicka ett mejl till mattias.af.malmborg@fackjuridik.com.
Arbetsrätt
Sympativarsel i Teslakonflikten var inte otydligt
För att stödja IF Metall i kampen om kollektivavtal på Tesla varslade Svenska Transportarbetareförbundet varslade om en tillåten stridsåtgärd (sympatiåtgärd) i form av blockad mot all hantering av avfall kopplat till ett bolag, vid elva angivna adresser där Tesla bedriver verksamhet.
Mottagaren av varslet, Biltrafikens Arbetsgivareförbund, hävdade att varslet var otydligt avseende stridsåtgärdens omfattning och menade att förbundet hade brutit mot 45 § medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen har i dom meddelad den 22 april 2026 funnit att varslet inte var otydligt när det gäller vilka av arbetsgivarorganisationens medlemsföretag, eller vilka arbetstagare, som omfattades av varslet.
Enligt Arbetsdomstolen var varslet inte heller otydligt när det gäller vilka arbetsuppgifter som varslet träffade. Förbundets varsel var därför inte otydligt med avseende på de varslade stridsåtgärdernas omfattning. Arbetstagarorganisation bröt därmed inte mot 45 § medbestämmandelagen.
Arbetsdomstolens dom AD 2026 nr 32
Ombud för Transport var förbundsjurist Annett Olofsson, 08-676 63 29
Målare hade inte sagt upp sig själv
Under en sjukskrivning fick en målare besked från Försäkringskassan att han inte längre skulle få den sjukpenning som han tidigare hade fått och även att han var återbetalningsskyldig för viss sjukpenning. Anledningen till Försäkringskassans beslut var att arbetsgivaren hade meddelat Försäkringskassan att han hade sagt upp sig. Det hade inte målaren gjort. Svenska Byggnadsarbetareförbundet, som ansåg att bolagets agerande skulle ses som att han hade avskedats, väckte talan i Arbetsdomstolen och yrkade att ogiltighet av avskedandet och att medlemmen skulle få ett skadestånd. I processen gjorde bolaget gällande att målaren skriftligen hade sagt upp sig själv, vilket förbundet och medlem bestred. Bolaget gjorde även gällande, om domstolen skulle bedöma att målaren inte hade sagt upp sig, att det förelåg sakliga skäl för uppsägning.
Till stöd för att målaren hade sagt upp sig lämnade bolaget in en skriftlig handling som bolaget påstod att målaren hade skrivit eller i vart fall undertecknat. Målaren hade aldrig sett handlingen. Arbetsdomstolen bedömde mot bakgrund av parternas inställning att bolaget hade att bevisa att målaren hade skrivit handlingen. Bolaget hade lämnat handlingen till Nationellt Forensiskt Centrum för analys och för att få bevisning. Emellertid gav inte analysen det resultat som bolaget ville. Bolaget åberopade vidare förhör med tre andra målare som skulle vittna om att målaren skriftligen hade sagt upp sig. Ingen av dem hade dock sett att han skrivit en uppsägningshandling, utan uppgav att målaren hade berättat för dem eller någon annan att han hade sagt upp sig.
Arbetsdomstolen bedömde att deras uppgifter var andrahandsuppgifter som hade förmedlats på olika språk och att det därmed fanns utrymme för feltolkningar. Mot bakgrund av detta konstaterade domstolen att bolaget inte lyckats bevisa att målaren sagt upp sig själv. Bolaget hade inte heller något stöd för att det vid sådant förhållande fanns sakliga skäl för uppsägning.
Sammanfattningsvis hade förbundet full framgång med sin talan. Avskedandet ogiltigförklarades, målaren tilldömdes 190 000 kr för felaktigt avskedande, 30 000 kr för utebliven underrättelse samt 508 000 kr i lön. Förbundet tilldömdes 25 000 kr för uteblivet varsel samt ersättning för rättegångskostnader.
Arbetsdomstolens dom AD 2026 nr 3
Ombud för förbundet var förbundsjuristen Henric Ask
Avskedandet av officer ogiltigförklarades
En medlem i Officersförbundet avskedades efter en händelse i samband med en skjutövning. Försvarsmakten gjorde gällande som grund för att avskeda medlemmen att han hade slagit en värnpliktig i bakhuvudet under skjutövningen samt att han inte hade varit sanningsenlig om händelsen och att han till egen fördel försökt påverka andra befäl om vad som hänt.
Förbundet väckte talan i Arbetsdomstolen och yrkade att avskedandet skulle ogiltigförklaras. Förbundets inställning var att medlemmen inte hade agerat som Försvarsmakten påstod men även att Försvarsmakten hade haft kännedom om händelsen mer än två månader innan underrättelse om avskedandet lämnades och att händelsen på skjutbanan därmed, enligt 18 § andra stycket lagen om anställningsskydd, inte fick åberopas till stöd för avskedandet.
Syftet med tvåmånadersregeln är att åstadkomma en snabb handläggning av ärenden om avskedanden. Arbetstagaren ska inte under en längre tid behöva sväva i ovisshet beträffande arbetsgivarens inställning i frågan om anställningen ska bestå eller inte. Den avgörande tidpunkten för tvåmånadersfristens början är när det som läggs arbetstagaren till last blir känt för arbetsgivaren. Det räcker att någon av de åberopade omständigheterna, som typiskt sett har betydelse för avskedandefrågan, blivit kända för arbetsgivaren inom tvåmånadersfristen för att samtliga åberopade omständigheter ska få ligga till grund för bedömningen. En omständighet som arbetsgivaren känt till mer än två månader får åberopas som grund för avskedandet, förutsatt att någon annan åberopad omständighet kommit till arbetsgivarens kännedom först inom tvåmånadersfristen. De färska omständigheterna måste vara av sådant slag att de åtminstone kan ingå som ett led i grunden för ett enligt lagen godtagbart avskedande. Det är arbetstagarsidan som ska bevisa när arbetsgivaren fick kännedom om de åberopade omständigheterna.
Arbetsdomstolen bedömde att Försvarsmakten hade fått kännedom om händelsen mer än två månader före underrättelsen om avskedandet. Detta till följd av att medlemmen i nära anslutning till skjutövningen hade informerat två högre befäl, varav ett vid tidpunkten var högsta kompanibefäl. Kompanibefälet tillbakavisade inte medlemmens uppgifter och det andra befälets vittnesmål överensstämde med medlemmens inställning, det vill säga att han hade berättat vad som hade hänt. Förbundet lyckades således att bevisa att Försvarsmakten fått kännedom om händelsen vid skjutbanan mer än två månader före det att han underrättades om avskedandet och denna händelse fick därför inte läggas till grund för avskedandet.
Försvarsmakten kunde inte styrka att medlemmen försökt påverka andra befäl, eller att han inte hade återberättat händelsen på ett korrekt sätt.
Arbetsdomstolens slutsats blev därmed att avskedandet skulle ogiltigförklaras samt att medlem tillerkändes ett allmänt skadestånd på 190 000 kr och ersättning för förlorad inkomst.
Arbetsdomstolens dom AD 2025 nr 98
Ombud för förbundet var förbundsjuristerna Fredrik Westin och Henric Ask.
Stockholms tingsrätt: Staten diskriminerade gravida genom utbetalning av för låg ersättning under arbetsförbud
Den 2 januari 2026 meddelade Stockholms tingsrätt dom i målen, där knappt 100 medlemmar hos Sveriges Lärare stämt staten genom Justitiekanslern för bl.a. diskriminering. Målen är en fortsättning på de processer som Sveriges Lärare drivit i olika instanser gällande graviditetspenningens nivå.
I enlighet med de tidigare domarna gällande denna fråga från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2025 ref. 18) och Arbetsdomstolen (AD 2025 nr 57), fann tingsrätten att gravida arbetstagare som förbjuds att arbeta på grund av risker i arbetsmiljön har rätt till en inkomst motsvarande sin ordinarie lön enligt artikel 11.1 i det s.k. mödraskyddsdirektivet (92/85/EEG). har rätt till en inkomst motsvarande sin ordinarie lön. Eftersom graviditetspenningen är på en avsevärt lägre nivå ansåg tingsrätten att arbetstagarna hade utsatts för direkt könsdiskriminering. Staten ansågs därför skyldig att betala diskrimineringsersättning och mellanskillnaden mellan graviditetspenningen och arbetstagarnas ordinarie lön.
Avseende drygt hälften av arbetstagarna fann tingsrätten dock att yrkandena om diskrimineringsersättning var preskriberade, eftersom talan inte väckts inom två år från att graviditetspenningen utbetalades av Försäkringskassan.
Domen är ytterligare en bekräftelse på att den svenska lagstiftningen på området inte lever upp till mödraskyddsdirektivets krav. Frågan kan också få särskild betydelse för arbetstagare i privat sektor som (hittills) inte har något avgörande att stödja sig på för att få ersättning från sina arbetsgivare. Även om tingsrättsdomen huvudsakligen var en vinst har de berörda medlemmarna med stöd av Sveriges Lärare nyligen överklagat domen. Enligt förbundets uppfattning finns det bl.a. mycket som talar för att tingsrättens tillämpning av preskriptionsfristen i den aktuella situationen strider mot den EU-rättsliga effektivitetsprincipen. Även staten har överklagat och en prövning i Svea hovrätt kommer att ske, förhoppningsvis under året.
Svea hovrätt, mål nr T 1438-26, Stockholms tingsrätts mål nr T 3373-24 m.fl.
Ärendena handläggs hos LO-TCO Rättsskydd av förbundsjuristen Peter Edin,
08-676 63 27, i samarbete med Sveriges Lärares förbundsjurist Karin Ernfors.
Försäkringsrätt
Allt färre får ersättning för arbetsskada
Förbundsjurist Ulf Lejonklou varnar för att arbetsskadeförsäkringen håller på att förlora sin legitimitet, i en intervju i Dagens Arena.
Får tillbaka livräntan och slipper återkrav på 230 000 kronor efter dom i förvaltningsrätten
En medlem i IF Metall skadade sig i arbetet som båtbyggare under 80-talet och beviljades då ersättning för den inkomstförlust han gjorde i samband med ett arbetsbyte. Han hade därefter inte haft kontakter med Försäkringskassan och inte anmält sina genom åren ökade inkomster.
Försäkringskassan drog in medlemmens livränta och återkrävde utbetalad livränta (arbetsskadeersättning) om nära 230 000 kr för en medlem i IF Metall. Försäkringskassan menade att han inte anmält sina ökade inkomster och att han borde ha insett att hans nya lön kunde påverka livräntan.
Med stöd av oss på LO-TCO Rättsskydd kunde medlemmen överklaga beslutet. Vi förde fram att medlemmen före skadan hade haft en hög lön baserat på ackord men att arbetsgivaren inte fanns kvar och att det fanns stora osäkerheter i inkomstunderlaget. Sådana osäkerheter ska inte drabba den enskilde. Försäkringskassan hade baserat sin utredning på uppgifter om löneökningar från IF Metall men inte tagit hänsyn till vad förbundet senare anfört i frågan.
Förvaltningsrätten har nu avgjort målet och upphäver Försäkringskassans beslut. Medlemmen får tillbaka hela sin livränta och hela återkravet upphävs. Förvaltningsrätten anger i domen bland annat att Försäkringskassan inte tagit tillräcklig hänsyn till att arbetet utfördes mot ackord. Inte heller hade myndigheten bemött de kompletterande och korrigerade uppgifter som IF Metall lämnat i omprövningsärendet. Mot denna bakgrund fann förvaltningsrätten att Försäkringskassan inte hade gjort en tillräckligt noggrann och tillförlitlig utredning av löneutvecklingen för medlemmens inkomst i arbetet före skadan.
Domen är ytterligare en i raden som visar att stora återkrav på Försäkringskassan kan vila på felaktig grund. Det är ofta fråga om komplicerade mål där det är mycket svårt att som enskild att ta tillvara sin rätt utan hjälp av juridiskt ombud. Nu får medlemmen dessutom tillbaka sin livränta, en ersättning om drygt 10 000 kr per månad.
Ombud i målet var förbundsjurist Magnus Eriksson, 08-676 63 47
Beviljas livränta efter godkänd arbetsskada
En medlem i SRAT som arbetat som tandhygienist hade i yrket varit utsatt för vibrerande verktyg och handintensivt arbete och hade fått problem i hand och arm med karpaltunnelsyndrom.
Hon ansökte om livränta hos Försäkringskassan eftersom hon till följd av skadan tillsammans med andra besvär inte kunde fortsätta i yrket. Försäkringskassan avslog ansökan och menade att det inte fanns vetenskaplig forskning till stöd för samband mellan skadan och exponeringen i arbetet.
Medlemmen beviljades rättshjälp av sitt fackförbund och med stöd av oss på LO-TCO Rättsskydd kunde hon överklaga beslutet. Vi kunde med hjälp av utredning från sakkunnig läkare visa att Försäkringskassan hade fel och att den relevanta forskningen visade risk för skadlighet.
Försäkringskassan medgav till slut bifall och genom förvaltningsrättens dom slogs det fast att medlemmens besvär i arm och hand var en arbetsskada. Hon beviljas nu livränta för arbetsbyte och samordning med sjukersättning uppgående till ca 1 800 000 kr fram till pension.
Detta fall visar att arbete som är intensivt för händerna och inkluderar vibrerande verktyg kan orsaka skador och att Försäkringskassan kan ändra uppfattning i domstolen om myndigheten blir motbevisad. Det kan dock krävas en omfattande process för att rätta till felaktigheterna. Detta är generellt sett mycket svårt utan ett juridiskt ombud.
Ombud i målet var förbundsjurist Magnus Eriksson, 08-676 63 47
Skiljenämnden för arbetsmarknadsförsäkringar:
Det var rätt av Afa Försäkring att inte lämna full kompensation för inkomstförlust till medlem
Skiljenämnden för arbetsmarknadsförsäkringar har i en nyligen meddelad dom funnit att Afa Försäkring får tillämpa ett annat prisbasbelopp än Försäkringskassan vid fastställande av rätt till ersättning för framtida inkomstförlust vid arbetsskada.
Om en arbetsskada medför att en medlem skadas så allvarligt att personens försörjningsförmåga påverkas stadigvarande så ska ersättning (livränta) utgå genom lagstadgad arbetsskadeförsäkring och genom TFA-försäkringen. Taket på högsta arbetsskadelivränta från Försäkringskassan motsvarar 7,5 prisbasbelopp vid den tidpunkt som livräntan ska börjas utges för första gången. Enligt Afa Försäkrings villkor ska ersättning lämnas enligt skadeståndsrättsliga regler för förluster av lönedelar som överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Inom svensk skadeståndsrätt finns en princip om full ersättning. Principen är central inom svensk skadeståndsrätt och innebär att målet är att den drabbade ska hamna i samma ekonomiska läge "som om skadan inte hade skett”.
Skiljedomen bekräftar nu att en för lågt beräknad ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler är i sin ordning även om det strider mot försäkringsvillkorets syfte och ordalydelse. Arbetstagarsidan motsatte sig Afa Försäkrings tolkning av villkoret men blev nedröstad i skiljenämnden. Detta innebär att olika prisbasbelopp, som utgår från olika tidpunkter, får användas beroende på vem som räknar – trots att ersättningen är kopplad till samma gräns på 7,5 prisbasbelopp.
I det aktuella målet motsvarade 7,5 prisbasbelopp när Försäkringskassan fastställde rätten till arbetsskadelivränta 354 750 kronor. När Afa Försäkring fastställde rätten till framtida inkomstförlustersättning flera år senare utgick bolaget från ett prisbasbelopp vid tidpunkten för bolagets slutreglering av ärendet, som innebar att bolagets ersättningsansvar endast avsåg inkomster över 429 750 kronor. Det innebär en inkomstskillnad på 75 000 kronor per år, som Afa Försäkring inte anser sig ha något ersättningsansvar för.
Konsekvensen av Afa Försäkrings handläggning, som nu sanktionerats av skiljenämnden, är att 7,5 prisbasbelopp får utgå från olika prisbasbelopp om det är Försäkringskassan respektive Afa Försäkring som ska fastställa rätten till ersättning.
Det är en ytterst märklig ordning att knyta rätten till ersättning till ”taket” på ersättning från Försäkringskassan om 7,5 prisbasbelopp och sedan inte utgå från samma prisbasbelopp som Försäkringskassan utgick från när rätten till ersättning fastställs.
Afa Försäkring framställer gentemot arbetstagarkollektivet att de försäkrade arbetstagarna som drabbats av arbetsskada har rätt till full inkomstförlusttäckning för framtida inkomstförlust som inte kompenseras genom den lagreglerade arbetsskadeförsäkringen.
Resultatet av skiljedomen blir att medlemmar kan gå miste om miljonbelopp livsvarigt som de enligt skadeståndsrättsliga regler har rätt till. Detta genom att den skadeståndsrättsliga ersättningen utifrån försäkringsvillkorets syfte och lydelse blir felaktigt och för lågt beräknat av Afa Försäkring redan vid slutreglering av ärenden.
Ombud i målet var Ulf Lejonklou
Övrigt
Välkomna!
Björn Olof Bräutigam, ny förbundsjurist på Arbetsrättsenheten.
Melisa Tuncay och Marie Leinmark, nya assistenter.