Ung medlem får aktivitetsersättning på grund av kronisk sjukdom

Kammarrätten i Jönköping har i en dom meddelad den 15 maj 2018 beviljat en ung försäkrad aktivitetsersättning

N.N. – född på 1990 talet – har sedan 2012 varit anställd som undersköterska inom hemsjukvården, där hon hjälper brukare i den dagliga livsföringen. Det är frågan om ganska tunga arbetsuppgifter. Efter en tid insjuknade N.N. i en kronisk sjukdom som medför ökad uttröttbarhet, belastningskänslighet, rörelseinskränkningar, instabilitet i leder och smärtor. Det blev allt svårare för N.N. att på heltid utföra arbetsuppgifterna. Hon sjukskrevs därför inledningsvis och uppbar sjukpening på en fjädedel.

Efter att N.N. gått sjukskriven i mer än 180 dagar drog Försäkringskassan in sjukpenningen. I enlighet med lagens bestämmelser bedömde Försäkringskassan inte längre N.N:s arbetsförmåga i förhållande till hennes ordinarie arbetsuppgifter, utan i förhållande till ett annat lättare, s.k.normalt förekommande arbete, som man bedömde att N.N. trots besvären skulle klara av att utföra på heltid. I verkligheten orkade N.N. bara arbeta 75 procent i arbetet inom hemsjukvården, där arbetsgivaren i stor utsträckning hade anpassat arbetsuppgifterna och tagit bort alla tunga arbetsmoment. Eftersom N.N. inte återgick i arbete på heltid, utan fortsatte att arbeta 75 procent, sänkte Försäkringskassan också N.N:s sjukpenninggrundande inkomst med 25 procent.

Med minskad lön, ingen sjukpenning och sänkt sjukpenninggrundande inkomst om hon skulle drabbas av ytterligare sjukdom, blev de ekonomiska konsekvenserna av indragningen av sjukpenningen kännbara för N.N.  När besvären förvärrades ansökte N.N. istället om aktivitetsersättning på 25 procent. Aktivitetsersättning motsvarar sjukersättning, men kan bara beviljas under högst tre år till en försäkrad som fyllt 19 men inte 30 år. I övrigt överensstämmer reglerna för aktivitetsersättning med reglerna för sjukersättning; förutsättningen för att få ersättningen är att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till alla arbeten på hela arbetsmarknaden, även anpassade arbeten med anställningsstöd.

Förvaltningsrätten avslog N.N:s ansökan. Domstolen fann visserligen att N.N. hade svåra besvär av den kroniska sjukdomen, men ansåg att N.N. trots besvären skulle kunna arbeta heltid i ett ännu mer anpassat arbete än det hon redan hade. Därmed var förutsättningarna för att få aktivitetsersättning inte uppfyllda. Genom sitt ombud överklagade N.N. förvaltningsrättens dom till kammarrätten, där hon begärde muntlig förhandling och att en läkare som är specialist på den kroniska sjukdom N.N. lider av skulle höras.

Under förhöret i domstolen kunde läkaren utförligt redogöra för hur sjukdomen yttrar sig och att den medför så svåra besvär att N.N:s arbetsförmåga är nedsatt med en fjärdedel även i de lättaste arbetsuppgifter som finns på arbetsmarknaden, inklusive anpassade lönebidragsanställningar. Kammarrätten ändrade därför förvaltningsrättens dom och förklarade att N.N. uppfyllde förutsättningarna för rätt till aktivitetsersättning. Försäkringskassan har därefter verkställt domen och betalar nu ut aktivitetsersättning med en fjärdedel.

Ombud för N.N. var förbundsjuristen Mikael Sjöberg, LO-TCO Rättsskydd, 08-6766361, och det var Kommunal som beviljat sin medlem facklig rättshjälp i ärendet.