Barn bättre vittnen än man tidigare trott

Barn är mer tillförlitliga ögonvittnen än vad man tidigare trott. Det hävdar vittnespsykologen Gunilla Fredin vid Lunds universitet. Hon ifrågasätter också metoden som svensk polis använder för vittneskonfrontationer med barn.

Små barn som blivit vittnen till ett brott är duktiga på att återberätta händelseförloppet. De tar visserligen med färre detaljer än äldre barn och vuxna, men det de säger stämmer i hög grad. Det framkom i en studie som Gunilla Fredin gjort av barn i åldersgrupperna 8-9 och 11-12 samt vuxna.

-          Äldre barn och vuxna har varit med om mer saker och kan därför ibland ha svårt att skilja på verklighet och fiktion, säger Gunilla Fredin. Vuxna är dock medvetna om att de kanske blandar ihop saker och ting medan barnen i 11-12 års ofta är ganska tvärsäkra, även när de har fel.

Det är första gången som någon i Sverige forskar om barn i vittneskonfrontationer, men den allmänna uppfattningen har hittills varit att små barn inte är särskilt tillförlitliga, berättar Gunilla Fredin.

I en annan studie riggade Gunilla Fredin vittneskonfrontationer enligt den modell som förespråkas inom svensk polis. Här fick barn i åldrarna 11-12 och vuxna se ett inspelat rån. Därefter skulle de på foton som visades för dem peka ut rånaren och även andra personer i filmen.

Modellen kallas sekventiell vittneskonfrontation. Vittnena får bara se en bild i taget, aldrig alla tillsammans. Däremot får de se bilderna två gånger om de vill, och det är häri problemet ligger enligt Gunilla Fredin.

-          I och med att bilderna visas upprepade gånger förstör man minnesbilden för vittnena till slut tror sig känna igen gärningsmannen, trots att han eller hon kanske inte ens är med i konfrontationen, säger hon och berättar att hela 60 procent av barnen och 50 procent av de vuxna pekade ut oskyldiga.

Man måste enligt Gunilla Fredin ta hänsyn till att barn är måna om att vara till lags och kanske inte alltid förstår vad det får för konsekvenser att peka ut en oskyldig.

Gunilla Fredin tycker att man kan ifrågasätta värdet av en vittneskonfrontation som ger så dåliga resultat. I Sverige, till skillnad från USA, kan ingen dömas med ett ögonvittne som enda bevisning. Men även här anses ögonvittnen vara ett viktigt stöd i utredningen.

Ett annat resultat i avhandlingen, som kanske inte är så förvånande, visar att vi är mer uppmärksamma på människor som är i samma ålder som oss själva. Vuxna är överlag bättre på att känna igen ansikten än vad barn är, men en av Gunilla Fredins studier visade att de hamnade på samma nivå som barnen när de skulle identifiera ett barnansikte.

Den 16 september disputerar Gunilla Fredin med avhandlingen Children as eyewitnesses: memory recall and face recognition. Disputationen äger rum kl 10.15 i Lilla Festsalen på AF-borgen.

Kontaktuppgifter: 0733-48 33 00, gunilla.fredin@psychology.lu.se

Taggar: