En lång väg för att avveckla apartheid i den sydafrikanska kyrkan

1994 blev Nelson Mandela Sydafrikas president, vilket innebar ett formellt avskaffande av apartheidsystemet. Några år senare återupptogs Sydafrikas reformerta kyrka (DRC), som anammat apartheidsystemet, i de reformerta kyrkornas världsallians (WARC), som de varit uteslutna ur sedan 1982. I en ny doktorsavhandling i missionsvetenskap från Lunds universitet granskas konflikten mellan WARC och DRC. Var världsalliansens krav på den sydafrikanska kyrkan tillräckliga?

– Jag tycker inte att WARC gjorde vad de kunde. DRC kom billigt undan, säger Lennart Henriksson som skrivit avhandlingen. DRC grundades när kolonisatörerna kom till Sydafrika på 1600-talet. Redan i mitten av 1800-talet började man göra skillnad på färgade och vita. De färgade fick till exempel sitta längst bak i kyrkan och ta emot nattvarden sist. Giftermål mellan personer med olika hudfärg tilläts inte. Mot slutet av 1880-talet skapades separata kyrkor för färgade respektive vita. – Uppdelningen skedde stegvis. På sätt och vis lade kyrkans uppdelning grunden till det politiska apartheidsystemet, säger Lennart Henriksson. Den sydafrikanska kyrkan sade sig finna stöd för sin uppdelning bland annat i bibelberättelsen om Babels torn, där Gud straffarna människorna genom att ge dem olika språk så att de inte längre förstod varandra. Detta eftersom de förhävt sig genom att försöka bygga ett gemensamt torn till himlen. Detta tolkade DRC som ett belägg för att samarbete över gränser inte är att föredra. Istället menade man att olika grupper trivs bäst var för sig och att man hjälper de fattiga bäst genom en uppdelning. 1982 avstängdes DRC tillfälligt från att delta i gemenskapen i WARC, eftersom världsalliansen menade att den sydafrikanska kyrkans sätt att dela upp människor inte var förenligt med den kristna trosbekännelsen. 1998, några år efter apartheidsystemets formella avskaffande återupptogs DRC i WARC. Kraven var, förutom att kyrkorna skulle öppnas för alla, att DRC skulle stödja dem som utsatts för det diskriminerande systemet och verka för en avveckling av apartheid i både kyrka och i samhälle. Lennart Henriksson är skeptisk: – Det är otydligt vad dessa krav innebär i praktiken. Jag tror att WARC hade lite för bråttom när DRC återupptogs. Att avveckla ett diskriminerande system tar tid. Sydafrika är fortfarande ett väldigt uppdelat land. Och även om man jobbar på det, så är kyrkan där fortfarande inte enad. Det är viktigt att komma ihåg att många av apartheidregimens ministrar själva var medlemmar i kyrkan. Lennart Henriksson menar att WARC till exempel borde engagerat sig mer i personliga kontakter med både dem som verkligen drabbats av apartheidens förtryck och orättvisor och dem som jobbade i systemet: – Att jobba ekumeniskt över församlings- och kyrkogränser är en förutsättning för att ge ett verkligt stöd. Apartheidregimen är borta, men apartheidens konsekvenser är fortfarande skrämmande tydliga. Lennart Henriksson disputerade den 5 mars 2010. Avhandlingen har titeln A Journey with a Status Confessionis – Analysis of an apartheid related conflict between the Dutch Reformed Church in South Africa and the World Alliance of Reformed Churches, 1982- 1998. Författaren nås på telefon 0708-493119 eller mejl gl.henriksson@telia.com

Taggar: