Hemlösa fast i socialtjänstens regelverk
De flesta är idag överens om att kvalificering till eget boende genom sk ”boendetrappor" för hemlösa inte fungerar. I stället förespråkar forskarsamhället "bostad först"-modellen – först eget hem sen kan man ta tag i sina andra problem. Men trots denna insikt fortsätter socialtjänsten att arbeta enligt sitt gamla regelverk, där det tar lång tid för de hemlösa att få egen bostad. Det menar lundaforskaren Marcus Knutagård som i dagarna lägger fram en ny avhandling om hemlöshet.
När den s.k. nya hemlösheten slogs upp av medier i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var det nya grupper av människor som lyftes fram som hemlösa i den moderna välfärdsstaten. Dessa stod i en bjärt kontrast till den gängse bilden av hemlöshet: det handlade inte längre om ensamstående missbrukande män, utan om kvinnor, familjer och barn.
- Dessa nya grupper med hemlösa har varit svåra att passa in i de rehabiliteringsprogram som socialtjänsten erbjuder, säger Marcus Knutagård som har studerat en rad boendealternativ i Malmö stad.
Han har studerat hur socialarbetare sorterar klienter i olika kategorier, hur de uppfattar klienternas vilja och motivation att göra en boendekarriär samt sambandet mellan klientkategorier och de boendealternativ som skapas. Han ställer frågan om detta överhuvudtaget är en framkomlig väg för att lösa hemlöshetens problem.
- Allt fler är av uppfattningen att rehabilitering först och bostad sen är fel väg att gå, säger Marcus Knutagård. Bostaden i sig är en viktig del av själva rehabiliteringen.
Denna insikt framkallar ambivalens hos socialarbetare, som ofta tvingas arbeta efter den etablerade modellen med kvalificering till eget kontrakt genom sk boendetrappor. De tvingas välja boendelösningar som de själva anser undermåliga men ändå bättre än den hemlöshet som klienten befinner sig i. Den boendeform som klienten hänvisas till är ofta varken den lämpligaste eller den mest önskvärda, utan den som finns tillgänglig ”här-och-nu”. Socialarbetarnas möjligheter att agera begränsas av tillgången på bostäder, gällande lagstiftning, organisatoriska förutsättningar och av deras egna uppfattningar om hemlösa klienters problem.
Marcus Knutagård har studerat följande boenden i Malmö: Gulmåran, Mosippan, Lönngården, Bostadsbyn Per Albin samt natthärbärgen och övergångslägenheter.
Marcus Knutagård disputerar den 15 maj kl 10.15 i Edens hörsal med avhandlingen Skälens fångar: Hemlöshetsarbetets organisering, kategoriseringar och förklaringar. Den är utgiven på Égalité förlag och kan laddas ner som PDF från Lunds universitets hemsida:
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1366751
Boken kan också beställas från Adlibris:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197657751
Marcus Knutagård nås på följande telefonnummer:
046-222 93 84, 0709-13 61 89
Taggar:
