(Miss)bruk av världsarv splittrar i Bosnien och Hercegovina

Vad händer när en krigsskådeplats blir upphöjd till världsarv medan såren fortfarande är öppna? I Bosnien-Hercegovina har världarvsplatserna blivit podier varifrån olika grupper förkunnar oförrätter som begåtts mot dem i kriget. Det visar etnologen Dragan Nikolićs avhandling vid Lunds universitet.

Dragan Nikolić har studerat hur kulturarv som är upptagna på UNESCO:s lista, den gamla bron i Mostar, bron över Drina i Višegrad, samt den nominerade gamla staden i Jajce, fått en delvis annan innebörd för invånarna än vad nationella politiker och världssamfundet avsett.

Kulturarv har huvudsakligen setts som en värdefull tillgång för människors identitet och ett medel för marknadsföring av platser. Men avhandlingen ”Tre städer, två broar och ett museum. Minne, politik och världsarv i Bosnien och Hercegovina” ställer frågan vad som händer med världsarvsplatser där ett kulturmord begåtts. Dragan Nikolić visar hur världsarvsplatserna har använts strategiskt i politiska sammanhang och hur de brukats och missbrukats taktiskt i vardagslivet på ett transnationellt, nationellt, lokalt och individuellt plan. Studierna åskådliggör hur det officiella minnet av världsarvsplatserna ofta krockar med befolkningens individuella minnen.

—Istället för att bli symboler för försoning och stolthet kom exempelvis, broarna i Mostar och Višegrad att bli oroshärar. De användes för att etsa fast minnet av begångna oförrätter och vidmakthålla ett offerperspektiv i det kollektiva minnet. De blev en symbol för offerrollen. Man strider om vem som lidit mest, säger Dragan Nikolić.

­

Men avhandlingen ger också exempel på positiva aspekter av det civila samhällets engagemang som i fallet AVNOJ-museet i Jajce. Här aktiverades många företrädare och organisationer för att tillsammans göra om tolkningen av det förflutna.

I avhandlingen går det att följa både makthavarnas intentioner och lokalbefolkningens frustration när symbolhandlingar har kommit i förgrunden framför praktiskt engagemang, men också hur minnesmärken kommit att bli slagträn i en konflikt som bara på ytan är uppklarad.

—Min forskning visar att man inte kan bagatellisera vare sig kulturarvsmonument eller människors minnen utan man måste sträva efter att förstå deras samverkan. Man måste ändra strategi och politik för kulturarvsplatserna och följa upp av vad som händer efter utnämningen, det vill säga ägna mer tid åt bruket och den praxis som utvecklas vid den här typen av monument, säger Dragan Nikolić.

Dragan Nikolić är själv uppvuxen i Bosnien-Hercegovina och kom som flykting till Sverige 1993 när han var 17 år. Detta har gett honom ett unikt insider- och outsiderperspektiv i avhandlingsarbetet. Den 25 maj disputerade han i etnologi på avhandlingen ”Tre städer, två broar och ett museum. Minne, politik och världsarv i Bosnien och Hercegovina” vid Lunds universitet.

Text: Gisela Lindberg

Länk till Dragan Nikolićs hemsida:

http://www.ht.lu.se/o.o.i.s?id=21232&p=DraganNikolic

Kontakt:

Dragan Nikolić nås på <Dragan.Nikolic@kultur.lu.se>, eller 073-573 07 37.

Kontakt:
Gisela Lindberg
Informationsansvarig HT
Humanistiska och teologiska fakulteterna
Kansli HT
Lunds universitet
Tel: 046-2227233
E-post: gisela.lindberg@kansliht.lu.se

Taggar: