Ny studie visar att samtidig uppvärmning av norra och södra halvklotet som följd av klimatförändring inte har skett på 20 000 år

Ett vanligt argument mot den globala uppvärmningen är att klimatet alltid har varierat. Temperaturen går upp ibland och det är helt naturligt, brukar det låta. Men Svante Björck, klimatforskare vid Lunds universitet, kan nu visa att en global uppvärmning, det vill säga en uppvärmning av norra och södra halvklotet samtidigt, inte har inträffat under de senaste 20 000 åren, vilket är så långt tillbaka i tiden som det är möjligt att nå med tillräcklig precision i analysmetoderna för att kunna jämföra med dagens utveckling. Svante Björcks studie går därmed 14 000 år längre tillbaka i tiden än vad tidigare undersökningar har gjort.
– Det som sker idag är unikt ur ett historiskt geologiskt perspektiv, säger han.

Svante Björck har gått igenom de globala klimatarkiven, presenterade i ett stort antal vetenskapliga publikationer, och sökt belägg för att någon av de klimatförändringar som har inträffat efter den senaste istidens slut för 20 000 år sedan skulle ha genererat likvärdiga effekter på både norra och södra halvklotet samtidigt. Men det har inte gått att verifiera. Istället har han funnit att när till exempel temperaturen ökar på den ena halvan av klotet, minskar den, eller är oförändrad, på den andra.
– Min studie visar att förutom de mest storskaliga förloppen, som värmetider och istider, har klimatförändringar tidigare endast gett likartade effekter på lokal eller regional nivå, säger Svante Björck.

Som exempel kan nämnas den senaste tydliga klimatförändringen, som ägde rum mellan åren 1600 och 1900 och som för många är känd som Lilla istiden. Europa upplevde då några av sina kallaste århundraden. Medan den extrema kylan fick stora konsekvenser för såväl jordbruk och statsekonomier som transportmöjligheter här uppe i norr, finns inga belägg för motsvarande och samtidiga temperaturförändringar och effekter på det södra halvklotet. Klimatarkiven, i form av borrkärnor som har tagits upp från bland annat is och havs- och sjöbottnar och fungerar som ett slags protokoll över hur temperatur, nederbörd och koncentrationer av atmosfäriska gaser och partiklar har varierat under historiens gång, är fulla av liknande exempel.

Istället är det under lugna klimatperioder, när klimatsystemet har påverkats av externa processer, som forskarna kan se att klimatsignalerna i arkiven pekar i samma riktning på både norra och södra halvklotet.
– Det kan till exempel vara vid meteoritnedslag, när en asteroid träffar jorden eller efter ett våldsamt vulkanutbrott där askan sprids över hela klotet. I de fallen kan vi se likartade effekter över hela jorden samtidigt, säger Svante Björck.

Han drar paralleller till dagens situation. Just nu pågår en extremt snabb förändring av halterna av växthusgaser i atmosfären. Samtidigt sker en global uppvärmning.
– Så länge vi inte hittar några bevis för att tidigare klimatförändringar har lett till samtidiga och likartade effekter på global nivå, måste vi se dagens globala uppvärmning som ett undantag, som drivs av människans påverkan på jordens kolcykel, säger Svante Björck och fortsätter:
– Det här är ett bra exempel på hur geologisk kunskap kan användas för att förstå vår värld. Den ger perspektiv på hur jordklotet fungerar utan vår direkta påverkan och därmed hur och i vilken utsträckning människans verksamhet påverkar systemet.

Svante Björcks resultat publicerades i somras i den vetenskapliga tidskriften Climate Research (http://www.int-res.com/abstracts/cr/v48/n1/p5-11/).

För mer information, kontakta Svante Björck, professor vid Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet, tel: 046-222 7882, mobil: 070-3352494, e-mail: Svante.Bjorck@geol.lu.se

Ulrika Jönsson Belyazid, Kommunikatör Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet
Tel: 046-2229796, E-post: ulrika.jonsson_belyazid@cec.lu.se 

Taggar: