Nya hedersdoktorer gillar elektronljus och molekyler

Professor Nils Mårtensson från Uppsala universitet och professor Christina Moberg från KTH blir hedersdoktorer vid Lunds universitets naturvetenskapliga fakultet 2014. Ljuset från MAX-lab samt hälsovådliga spegelbilder på molekylnivå står i fokus för deras respektive forskning.

Naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har utsett två hedersdoktorer för 2014. Nils Mårtensson får utmärkelsen dels för sitt personliga engagemang som forskare, dels för sina insatser med att driva framåt användningen och utvecklingen av synkrotronljusforskningen i Sverige, men framförallt får han utmärkelsen för det stora och utmanande arbete han gjort för MAX IV-laboratoriet i Lund, vilken kommer att bli världens bästa synkrotronljuskälla. MAX IV-laboratoriet betyder mycket för Lunds universitet och inte minst för forskarna vid naturvetenskapliga fakulteten.

Nils Mårtensson blev föreståndare för det nationella MAX-laboratoriet i Lund 1997 och ledde arbetet under 13 år tills han 2010 återvände till professuren i Uppsala på heltid. Mårtensson drev utvecklingen av laboratoriet under den period då en avsevärd strålrörsuppbyggnad ägde rum, vilket ledde till att helt nya forskningsområden etablerades vid anläggningen och även medförde ett stort steg mot den internationella status som anläggningen har idag. Bland annat blev strukturbiologi ett viktigt område.

Under Mårtenssons tid som föreståndare började även nya idéer kring tekniken för framtidens elektronacceleratorer växa fram. Han ledde planerna på MAX IV, både tekniskt och vetenskapligt sett, men även det politiska arbetet för att skaffa nödvändig finansiering för projektet.

Den andra hedersdoktorn som utnämnts för 2014 inom naturvetenskap vid Lunds universitet är Christina Moberg. Hon får utmärkelsen för sina insatser inom asymmetrisk katalys, ett forskningsområde av största betydelse när man ska tillverka molekyler med specifika egenskaper, exempelvis vid läkemedelstillverkning. Christina Moberg är en internationellt framstående forskare inom området. Hon har utvecklat en metod som gör att man vid tillverkningen av molekylerna slipper problemet med så kallade spegelbilder.

Vid asymmetrisk katalys är det nämligen ett övergripande problem att de tillverkade molekylerna uppstår i två versioner, i två spegelbilder. För det mesta är det bara den ena versionen som är aktiv och som innehåller de egenskaper man eftertraktar medan den andra versionen saknar värde. I bästa fall är den andra versionen helt enkelt bara inaktiv, men i värsta fall kan den uppstå i en hälsovådlig variant. Ett sorgligt exempel på en sådan variant är det läkemedel som orsakade neurosedynskandalen på 1960-talet. Därför är det av stort värde att tillverka molekyler med en metod som undviker att skadliga spegelbilder uppstår.

Asymmetrisk katalys är ett av de större forskningsfälten inom organisk kemi, både generellt och även vid Lunds universitet. Moberg har i sina många kontakter med Lundaforskarna på flera olika sätt bidragit med värdefulla synpunkter. Inte minst har hon även bidragit till att utvärdera forskningen vid kemiska institutionen i Lund i samband med restaureringen av institutionens ekonomi under andra halvan av 2000-talet.

För mer information, kontakta:

Stacey Sörensen, professor i synkrotronljusfysik, Lunds universitet
Tel 046-222 72 65
Stacey.Ristinmaa_Sorensen@sljus.lu.se

Kenneth Wärnmark, professor i organisk kemi, Lunds universitet
Tel 046-222 82 17
Kenneth.Warnmark@chem.lu.se

Taggar: