Strikta regler tvingar heroinister till illegal självmedicinering

Report this content

Forskare vid Malmö högskola identifierar en rad hinder för framgångsrik substitutionsbehandlingen i en ny studie.  Det svenska behandlingsystemet exkluderar vissa patientgrupper, vilket innebär ökad utsatthet samtidigt som det göder den illegala marknaden för preparat som metadon och buprenorfin.

Nästan var tredje person som är heroinberoende har erfarenhet av att självmedicinera med metadon eller buprenorfin under längre perioder. Torkel Richert och Björn Johnson, båda forskare vid Malmö högskola, identifierar i en ny studie flera avgörande hinder för framgångsrik substitutionsbehandling.

Forskarna har studerat hur personer som är beroende av heroin eller andra opiater upplever och hanterar de barriärer som finns för att delta i substitutionsbehandling, men också vilka motiv de har för att avstå från att söka behandling.  
– Sveriges strikta och restriktiva behandlingsmodell innebär att många ser sig tvingade att sköta sin behandling på egen hand, säger Torkel Richert.

Dagens substitutionsbehandling innebär att vissa patientgrupper inte får tillgång till eller väljer att avstå från behandling.
– Den ena gruppen är de som har ett relativt välfungerande liv och som döljer sitt missbruk för omgivningen. Många i denna grupp avstår från att söka behandling eftersom de inte vill utsätta sig för stigmatisering eller rigorösa kontroller, förklarar Björn Johnson.
Den andra gruppen är personer med ett tungt blandmissbruk och stora sociala eller psykiska problem. Vissa i denna grupp har svårt att ta sig igenom den krävande inskrivningsprocessen, medan andra inte bedöms uppfylla villkoren för att få substitutionsbehandling.

– Det måste bli enklare att skriva in sig i behandling. Det är inte rimligt att den som behöver hjälp ska behöva vänta i flera månader, säger Richert.
Forskarna ser också stora hinder med de restriktiva inskrivningsreglerna, som exkluderar personer med tungt blandmissbruk och de som är beroende av syntetiska opiater.

Ett annat problem är att många skrivs ut ofrivilligt ur behandlingen om de återfaller.
– Det skiljer sig åt i landet, på vissa håll skrivs du ut snabbt om du missköter dig, på andra håll försöker man lösa problemen inom ramen för behandlingen, säger Johnson.
Han pekar även på problem med den så kallade spärrtiden, som innebär att den som blivit ofrivilligt utskriven måste vänta i tre månader innan han eller hon kan söka substitutionsbehandling igen.
– Det är svårt för en person med ett starkt beroende att stå helt utan behandling, det ökar risken för överdoser markant, säger Richert.

Forskarna menar att kvaliteten och brukarinflytandet bör stärkas och att kontrollen bör göras mer individanpassad. Då kommer fler att kunna välja reguljär behandling istället för att köpa illegala läkemedel.
Till sommaren kommer Socialstyrelsens nya föreskrifter för substitutionsbehandlingen. Richert och Johnson är båda angelägna om att man inte bygger in dagens problematik även i de nya föreskrifterna.

Kontakt: Torkel Richert, 073-646 04 76 eller torkel.richert@mah.se
http://forskning.mah.se/id/hstori

Charlotte Löndahl Bechmann, kommunikatör på Fakulteten för hälsa och samhälle, charlotte.londahl.bechmann@mah.se, 040-665 78 79

Malmö högskola har sedan 1998 vuxit till landets största högskola med 1500 medarbetare och omkring 24 000 studenter. Akademisk forskning kombineras med samarbeten på bred front med näringsliv och offentlig sektor. Många av utbildningarna innehåller verksamhetsförlagd utbildning och projektarbeten som genomförs i samverkan med olika aktörer och framtida arbetsgivare i samhället. Effekterna syns genom att högskolans forskning påverkar och utvecklar externa aktörer och hela samhällssektorer och genom att studenterna etablerar sig snabbt på arbetsmarknaden efter examen.

Taggar:

Citat

– Sveriges strikta och restriktiva behandlingsmodell innebär att många ser sig tvingade att sköta sin behandling på egen hand.
Torkel Richert, forskare Malmö högskola
– De som har ett relativt välfungerande liv och som döljer sitt missbruk för omgivningen avstår ofta från att söka behandling eftersom de inte vill utsätta sig för stigmatisering eller rigorösa kontroller.
Björn Johnson, forskare Malmö högskola