Vinstutdelningar prövas av Högsta domstolen

Hur försiktigt behöver egentligen ett bolag vara med att genomföra vinstutdelningar? Ett intressant mål med stor betydelse för aktiebolags möjligheter att genomföra vinstutdelningar har fått prövningstillstånd i Högsta domstolen (beslut T 8042-21). Vår förhoppning är att Högsta domstolen undanröjer hovrättens dom eftersom den utmanar borgenärsskyddets enhetlighet och skapar osäkerhet inför vinstutdelningar.

Bakgrund

Omständigheterna i målet är i korthet som följer. Bolag X har fattat beslut om att genomföra vinstutdelningar till dess moderbolag. Därefter påkallade en tidigare avtalspart, ett tyskt bolag, ett skiljeförfarande mot Bolag X med anledning av överlåtelse av varumärken i strid med ett samarbetsavtal. Överlåtelsen ansågs utgöra avtalsbrott och skiljedomen förpliktade därför Bolag X att utge skadestånd till det tyska bolaget. Efter skiljedomen försattes Bolag X i konkurs. Konkursboet väckte talan om att vinstutdelningarna skulle återbäras av moderbolaget enligt borgenärsskyddsreglerna i aktiebolagslagen eller konkurslagen.

Borgenärsskyddsreglerna

Borgenärsskyddet i aktiebolagslagen avseende vinstutdelningar består av två överlappande normer – den s.k. beloppsspärren och försiktighetsregeln. Beloppsspärren innebär att utdelningar inte får inskränka på bolagets bundna egna kapital enligt den senast fastställda balansräkningen. Även om beloppsspärren inte överskrids kan försiktighetsregeln, som ställer krav på att vinstutdelningar ska vara försvarliga med hänsyn till bl.a. bolagets likviditet, ändå uppställa hinder för tillåtligheten.

Frågan om vinstutdelningars tillåtlighet är, av naturliga skäl, tätt förknippad med redovisningsrättsliga regler. Vad gäller förpliktelser som kan komma att påverka eget kapital ska bolaget antingen göra en avsättning med visst belopp, som därmed sänker eget kapital, eller notera en ansvarsförbindelse, beroende på hur sannolik förpliktelsen är. Vidare anges i de allmänna råd från Bokföringsnämnden, som Bolag X hade att följa, att en avsättning ska göras om bolaget på balansdagen har avtalsförpliktelser som sannolikt kommer minska bolagets tillgångar och en tillförlitlig uppskattning av beloppet kan göras. Sannolikt innebär att något är mer troligt än inte, dvs. sannolikheten är mer än 50 %. Sannolikheten kan förändras över tid och avsättningsskyldigheten inträder när den angivna nivån överstigs. Om vinstutdelningen bedöms som otillåten och bolaget visar att mottagarna hade eller borde haft insikt om detta, ska beloppet återbäras till bolaget.

I målet är även konkurslagens borgenärsskydd centralt. Vinstutdelningar av betydelse för bolagets konkurs och som på ett otillbörligt sätt undandrar medel från borgenärerna i konkursen, ska återgå om mottagaren insåg eller borde ha insett detta. Betydelsen för konkursen bedöms utifrån tidpunkten då rättshandlingen företogs och otillbörligheten beror på hur pass starkt dessa förutsättningar uppfylls, om det föreligger särskilda omständigheter som talar emot otillbörligheten samt om rättshandlingen anses vara av extraordinär karaktär sedd i sitt sammanhang. En ytterligare förutsättning är att rättshandlingen måste varit till nackdel för konkursborgenärerna, t.ex. om bolagets tillgångar därigenom minskade.

Instansernas bedömningar

Göteborgs tingsrätt

Enligt samarbetsavtalet med det tyska bolaget skulle de överlåtna varumärkena tillhöra Bolag X. Bolag X räknade med att förvärvarbolaget avsåg att fullfölja samarbetsavtalet med det tyska bolaget och Bolag X riskbedömning påvisade inga risker i övrigt. Tingsrätten anser att det inte är styrkt att bolagsföreträdarna borde ha insett risken för avtalsbrott. Vid tidpunkten för bolagsstämmorna verkade inte ens det tyska bolaget ha känt till de omständigheter som var avgörande i den senare skiljedomen, som fastställde att överlåtelsen av varumärkena utgjorde avtalsbrott. Varken beloppsspärren eller försiktighetsregeln uppställde därför hinder för vinstutdelningarna. Då utdelningarna var lagliga enligt aktiebolagslagen kan de inte betraktas som otillbörliga enligt konkurslagen. En enig tingsrätt bedömer således att vinstutdelningarna inte ska återgå.

Det kan påpekas att Stockholms tingsrätt, avseende liknande frågor, inte heller låter en senare förpliktande dom få genomslag i sin bedömning (mål T 9085-17, som snart ska prövas av Svea hovrätt).

Hovrätten för Västra Sverige

Till skillnad från tingsrätten tycks hovrätten anse att det förelåg en påtaglig sannolikhet för att det tyska bolaget skulle komma att kräva skadestånd av Bolag X. En avsättning skulle därför ha gjorts motsvarande skadeståndsbeloppet, det tyska bolagets rättegångskostnader, samt del av skiljenämndens arvoden. Om avsättningen hade gjorts skulle vinstutdelningarna överstiga beloppsspärren och därmed sätta stopp för utdelningen. Belopp som överskred beloppsspärren ska därför återbäras av moderbolaget.

Vad gäller belopp under beloppsspärren har konkursboet inte lyckats visa att vinstutdelningen var ett sådant uppenbart fall som kan betraktas som otillåten enligt försiktighetsregeln och hovrätten använder sig därför av borgenärsskyddsreglerna i konkurslagen. Då hovrätten fann att skulden till det tyska bolaget haft betydelse för Bolag X:s konkurs, samt att vinstutdelningen betraktas som otillbörlig med tanke på det betydande beloppet, moderbolagets insikt i Bolag X:s ekonomi och att Bolag X inte fick någon motprestation från moderbolaget, kommer en enig hovrätt fram till att vinstutdelningarna ska återgå i sin helhet med tillämpning av både aktiebolagslagen och konkurslagen.

Kommentar

Bolag X:s skuld till det tyska bolaget är genom skiljedomen ostridig. Skiljedomen meddelades dock mer än två år efter att den sista balansräkningen och vinstutdelningen i Bolag X fastställdes. Skiljeförfarandet hade inte ens påkallats vid tidpunkten för utdelningarna. Underinstansernas bedömningar skiljer sig vad gäller bolagsföreträdarnas insikt – eller närmare bestämt aktsamhet – rörande den kommande skiljedomen vid tidpunkten för bolagsstämmorna.

En felaktig bedömning om vinstutdelningars tillåtlighet kan freda från återbäringsskyldighet om bedömningen anses ursäktlig. Den bedömning som bolagsföreträdarna faktiskt gjorde inför överlåtelseavtalet rörande varumärkena – som tingsrätten dessutom instämde med – berörs dock inte av hovrätten. Inte heller beaktas omständigheten att det tyska bolaget, vid tidpunkten för bolagsstämmorna, saknade kännedom om sin framtida fordran. Istället utgår hovrätten från förhållanden klarlagda mer än två år senare och ställer i praktiken krav på bolagsföreträdare att göra en hypotesprövning med hög juridisk precision innan tillgångar överlåtits och balansräkningen fastställts. Vilken rättslig innebörd som flera år gamla rättshandlingar kan anses ha och utfallet i en eventuell rättslig process ska beaktas, oaktat förutsättningarna för att göra sådana bedömningar. Detta ska sedan specificeras till ett belopp, innefattande skadestånd och processkostnader, att avsätta i balansräkningen mot eget kapital. Uppgiften ter sig omöjlig, naturligtvis med undantag för rent bedrägliga förfaranden. Genom hovrättens domslut lämnas bolagsföreträdare med en hög grad av osäkerhet och uppmanas i praktiken att ta höjd för hypotetiska skuldbelopp i balansräkningen för att vara på en (lite) säkrare sida. Då mottagande bolag antas vara oaktsam av samma skäl som vinstutdelande bolag i samma koncern, kan osäkerheten vältras över på och därmed hämma även annan verksamhet.

Bestämmelserna i såväl aktiebolagslagen som konkurslagen syftar till att skydda borgenärer från ekonomisk förlust till följd av gäldenärens rättshandlingar. Vid tillämpning av aktiebolagslagen betonade hovrätten – med all rätt – försiktighetsregelns vaghet som problematisk ur rättssäkerhetssynpunkt. Enligt hovrätten kan dock en vinstutdelning vara tillåten enligt ena lagen och samtidigt vara otillåten enligt den andra. Det kan diskuteras hur moderbolaget, i egenskap av mottagare, kan vara i ond tro om vinstutdelningens otillbörlighet, när moderbolaget mycket väl hade kunnat agera utifrån tillåtligheten i aktiebolagslagen. Resonemanget utmanar borgenärsskyddets enhetlighet och underbygger osäkerheten inför vinstutdelningar ytterligare. Rättssäkerhetshänsynen och insikten i hur bolag och dess styrelser sluter avtal och beslutar om vinstutdelningar lyser dessvärre med sin frånvaro.

Ska det krävas att (väldigt) framsynta jurister ingår i bolagsstyrelser för att säkerställa vinstutdelningars tillförlitlighet? Vi välkomnar Högsta domstolens ställningstagande.

Presskontakt

Cassandra Dahl
Marketing and Communications Coordinator
E-post: cd@realadv.se
Mobil: +46 (0)72 588 55 66

Om Real Advokatbyrå

Real Advokatbyrå är Sveriges främsta experter på kommersiell fastighetsrätt och fastighetstransaktioner. Med vår långa erfarenhet och kompetens lägger vi en stabil och trygg grund för våra klienters affärer. Våra uppdrag innefattar fastighetstransaktioner, kommersiell hyresrätt, entreprenader och utvecklingsprojekt samt bolagsrätt.

För mer information: www.realadvokatbyra.se