Bygg fiber på hållbara grunder!
Följande uttalande har vi skickat till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht med kopia till Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg:
Visst vill vi alla att hela Sverige ska ha bredband. Det är en ödesfråga för hela landets utveckling.
Hela Sverige ska leva tycker att det är bra med de 3,25 miljarder som satsas på detta samt att pengarna denna gång gör verkan i de bygder som tidigare inte hade möjlighet att få tillgång till medlen. Vi tror dock inte att dessa medel räcker för att bygga fiber i hela landet utan att ytterligare tillskott kommer att behöva skjutas till.
Vi tycker vidare att det är bra att fritidshusen kan få stödersättning, då fritidsboenden kan omvandlas till permanentboenden med rätta förutsättningar, till exempel bredbandsuppkoppling, vilket är en viktig utvecklingsfaktor för landsbygden.
Vi ser ett stort fokus på bredband bland våra medlemmar – de 5 000 byalag som verkar runt om i landet. Vi ser också ett stort engagemang och en stor vilja att bidra till att den egna bygden får bredband. Det är en självklarhet att hugga i själv om det ska bli något gjort. Och det är bra. Det finns en ovärderlig kunskap om lokala förhållanden och möjligheter till kreativa och resurssmarta lösningar hos den lokala befolkningen. Men detta måste ske på rimliga villkor för den lokala nivån. Landsbygdsministern har själv konstaterat att byalagen inte ensamma kan åläggas att bygga ut bredbandet.
Men det är precis det som nu sker. I de regelverk som omger de 3,25 miljarder som nu satsas på bredbandsutbyggnad på landsbygden förutsätts att byalagen tar en ledande roll för att rådda alla de komplicerade, kunskapsintensiva och ofta mycket omfattande projekt som sammantaget ska fibrera Sverige. Och det i princip utan ersättning. Den ideella tid som visat sig kunna uppgå till cirka 30 procent av varje fiberprojekts värde[1] får inte räknas med som medfinansiering av projektet. Tusentals och åter tusentals timmar investeras i ideellt arbete.
Det verkar som om Jordbruksverket i utformningen av sitt regelverk inte bara lägger ansvaret för bredbandsutbyggnaden på byalagen – byalagen förutsätts dessutom att arbeta utan att arbetet värdesätts.
Vidare är det så att byar med fler än 200 boende stängs ute från bredbandsstöd. Dessa byar som i statistisk mening räknas som tätorter anses av ansvariga myndigheter som tillräckligt ”kommersiellt intressanta” för att kunna fibreras utan stöd. Men det anser inte kommersiella aktörer. Att dra fiber och inte inkludera små byar, som ofta fungerar som små motorer eller servicenoder i bygderna, är kontraproduktivt. Det europeiska regelverket föreskriver helt andra nivåer och tillåter satsningar i tätorter upp till 3 000 invånare.
Detta är inte hållbart. Vi anser att regelverket bör ses över och snarast rättas till så att Sverige kan bygga fiber på hållbara grunder!
Åse Classon, ordförande Hela Sverige ska leva
Staffan Nilsson, ordförande Hela Sverige ska leva
Kontakt
Staffan Nilsson, ordförande, Hela Sverige ska leva
Tfn: 070 578 00 22, e-post: staffan.nilsson@helasverige.se
Åse Classon, ordförande, Hela Sverige ska leva
Tfn: 070 581 35 50, e-post: ase.classon@helasverige.se
Linn Hjort, kommunikatör, Hela Sverige ska leva
Tfn: 070 233 21 07, e-post: linn.hjort@helasverige.se
[1] Att göra det omöjliga. Fallstudie av ekonomiska data från byanät i Norrland. Hans-Eric Sandström och Per Sundin 2015