Risk för onödigt dyra och otillräckliga klimatinsatser

Klimatmålet till 2020 ser ut att nås men kostnaderna riskerar att bli onödigt höga. På längre sikt finns en risk att Sverige inte når visionen om nära noll utsläpp till 2050. Regeringen saknar en samlad bild av vad olika klimatinsatser kostar och vilka utsläppsminskningar de ger.

Riksrevisionen har i elva rapporter mellan 2009 och 2013 granskat statens insatser på klimatområdet. Slutrapporten som publiceras idag grundar sig på och kompletterar dessa granskningar. Den övergripande slutsatsen är att det finns en risk att staten inte använder sina styrmedel inom klimat- och energipolitiken så att utsläppen minskar i enlighet med klimatmålen och till rimliga kostnader. Kostnaderna för att minska utsläppen har hittills varierat kraftigt. Exempelvis är priset i EU:s handelssystem cirka 40 kronor per ton, medan den svenska koldioxidskatten är 1 080 kronor per ton.

Granskningen visar också att det saknas prioriteringar och samordning mellan klimatmålen och andra samhällsmål både på kort och på lång sikt. Detta leder till en osäkerhet för företag och medborgare, till exempel när de ska fatta beslut om investeringar i ny teknik som kan minska utsläppen. En förutsättning för att åstadkomma betydande utsläppsminskningar är stora tekniksprång som ännu inte har inträffat.

– Sverige har goda förutsättningar att minska utsläppen, men för att nå målen ställs stora krav på styrningen, säger riksrevisor Claes Norgren.

Riksdag, regering, myndigheter, företag och allmänhet saknar samlade och avvägda beslutsunderlag om ungefärliga kostnader för olika åtgärder, vilka utsläppsminskningar de förväntas ge och vilka sidoeffekter som kan uppstå. En sidoeffekt är att olika delar av näringslivet får betala olika mycket för sina utsläpp och att incitamenten att minska utsläppen därför varierar.

För att skapa förutsättningar för en effektiv styrning rekommenderar Riksrevisionen regeringen att samordna klimatmålen med andra övergripande samhällsmål och göra tydliga, långsiktiga prioriteringar. Regeringen bör ta fram en ungefärlig bana för hur utsläppen ska minska även efter 2020. Slutligen bör regeringen peka ut ett tydligt ansvar och mandat samt styra resurserna för att åstadkomma en samlad och avvägd rapportering och analys.

Bakgrund: Riksdagen beskriver klimatförändringarna som en av vår tids stora utmaningar och regeringen uppger att det är den högst prioriterade miljöfrågan. Utgångspunkten för Sveriges klimatpolitik är miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, som utgår från FN:s tvågradersmål.

Rapporttitel: Klimat för pengarna – Granskningar inom klimatområdet 2009-2013 (RiR 2013:19)

Rapporten kan hämtas och beställas på www.riksrevisionen.se

Riksrevisor: Claes Norgren
Projektledare: Madeleine Nyman, 08-5171 43 95
Pressekreterare: Pernilla Eldblom, 08-5171 42 00

Taggar: