Levande deltagande ger levande hav
Världens hav är i kris. Med ett stort internationellt tryck för att skydda dem har den svenska regeringen satt ambitiösa mål för etablering av marina reservat. Beslutsfattare och forskare har höga förväntningar på att lokalt deltagande ska underlätta etableringen. Men utan verkliga möjligheter för lokalt deltagande att påverka besluten så verkar förväntningarna orealistiska, med allvarliga konsekvenser för legitimitet av miljöskydd.
Detta visar Linn Rabe, blivande doktor i Miljövetenskap, som den 24 februari disputerar med avhandlingen ”Participation and legitimacy – actor involvement for nature conservation”. Avhandlingen undersöker relationen mellan deltagande och legitimitet i svensk östersjöförvaltning genom att studera samrådsprocesserna för Gräsö marina naturreservat och St Anna-Missjö marina skyddsområde. Studien visar på både positiva och negativa samband mellan deltagande och legitimitet, beroende på kvalitén av deltagande.
– Genom att studera lokala aktörers tillgång till samråd och hur de erkänts och representerats samt genom att sedan koppla dessa upplevelse till tankar om beslutets legitimitet så har jag identifierat både brister och möjligheter inom svensk miljöförvaltning, säger Rabe. Bland annat visar studien att vissa typer av aktörer har större tillgång till samrådsprocessen än andra. Kvinnor och unga deltar i en relativt låg utsträckning, vilket kan påverka förvaltningen i stort.
Det finns en uppfattning bland planerare och beslutsfattare om att motstånd kring miljöskydd beror på för lite information och att lösningen således är förbättrad information. Rabes studie visar att problemet är större.
– Motstånd mot naturskydd beror inte främst på okunskap eller ointresse, snarare tvärtom, visar Rabe i sin avhandling. Olika lokala aktörer är djupt engagerade i resursfrågor och vill ha möjlighet att diskutera dessa med staten. Lokala aktörer uttrycker besvikelse och frustration om samråden har en begränsad inverkan på faktiska beslut. Besvikelsen kan underminera stödet för naturskydd och försämra relationen mellan stat och lokala aktörer i längden.
– Syftet med processen måste vara tydligt, ha ett institutionellt stöd, ge utrymme åt deltagare att formulera ståndpunkter, ha goda kommunikationskanaler och återkoppling, samt ha tydligt resultat på beslutet, säger Linn Rabe.
I ett av de undersökta fallen var de lokala aktörerna engagerade i att formulera en gemensam vision för området tillsammans med myndigheterna, något som annars är ovanligt. Det visade sig ha en mycket positivt effekt på samrådsprocessen och legitimiteten av naturskyddet.
Disputation 24/2, MA624, Södertörns högskola, Flemingsberg. Opponent: Professor Svein Jentoft.
Länk till avhandling: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sh:diva-31809
Jenny Tirén Berg
Pressansvarig
072-236 05 43
jenny.tiren.berg@sh.se
Södertörns högskola är ett lärosäte i Stockholm som utbildar, forskar och samverkar för en hållbar samhällsutveckling. På högskolan finns drygt 11 000 studenter, cirka 70 program och 270 kurser. Utbildning och forskning bedrivs inom humaniora, samhällsvetenskap, teknik och naturvetenskap. Högskolan erbjuder också polisutbildning och lärarutbildning med interkulturell profil. Mycket av forskningen handlar om frågor som rör Östersjö- och Östeuropaområdet. På Södertörns högskola blandas ämnen, perspektiv, människor och erfarenheter. Här finns de nyfikna och de ifrågasättande. De som söker oväntade kombinationer, utveckling och utmaningar. Här korsbefruktas verklighet och vetenskap.
Taggar:
