Polisutbildning i nära samspel med både forskning och praktisk kunskap

Denna debattartikel i kortad form infördes i Dagens samhälle 15 oktober.

Den 15 oktober lämnades remissvar in på Polis i framtiden - polisutbildningen som högskoleutbildning, SOU 2016:39. Södertörns högskola är en av de tre högskolor som bedriver polisutbildningen på uppdrag av polismyndigheten. I vårt remissvar stöder vi utredningens förslag till hur dagens polisutbildning ska göras om till en högskoleutbildning men lyfter också upp tre saker som vi tror är avgörande för att denna förändring ska bli lyckad: Att forskningen och utbildningen utvecklas i nära samverkan med den polisiära professionen, att snabbt skapa en kompletterande utbildning där redan utbildade poliser kan läsa in akademisk examen och att forskningen ska bedrivas vid lärosätena som har utbildningen.

I januari 2015 tog Södertörns högskola emot sin första kull av 170 blivande poliser. När utbildningen är fullt utbyggd beräknas det finnas ungefär 700 polisstudenter vid Södertörns högskola. Anledningen till att polisutbildningen flyttades från Sörentorp till Södertörns högskola var för att Polisutbildningen skulle bedrivas i en miljö med andra studenter och närhet till vetenskapliga discipliner. De två övriga polisutbildningarna i landet flyttades redan tidigare till Linnéuniversitet i Växjö och Umeå Universitet. För närvarande är polisutbildningen en uppdragsutbildning, men nuvarande regering markerade tydligt i sin första regeringsförklaring 2014 att man avsåg att göra polisutbildningen fullt ut till en högskoleutbildning med samma krav på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet som andra akademiska utbildningar. Utredningen pekar på flera fördelar med detta, som vi håller med om. Den viktigaste är kanske att den ökande komplexiteten i yrket kräver ökad förmåga att ta till sig och analysera kunskap och att självständigt och kritiskt göra egna bedömningar.

Från Södertörns högskolas håll vill vi dock lyfta några saker som vi tycker att utredningen inte poängterar och som vi ser som nyckelfaktorer för att omvandlingen till högskoleutbildning ska bli riktigt bra.

1. En sådan faktor är att polisforskningen utvecklas i nära samverkan med polisprofessionen och engagerar yrkeserfarna poliser. Från akademiseringen av andra professionsyrken finns viktiga erfarenheter att dra lärdom av. Exempelvis sjuksköterskeutbildningen fick stora problem när den vetenskapliga grunden tolkades på samma sätt som för läkare – det vill säga huvudsakligen som att läsa tidigare forskning och lära sig empirisk metod. Allt det var förmodligen nyttiga kunskaper och sjuksköterskorna blev bra på det, men det visade sig att de blev dåliga på det de skulle jobba med; nämligen omvårdnad. Det tog många år att först inse det och sedan bygga upp professionsnära forskning om omvårdnad. Med tanke på hur mycket kunskap som nu finns om detta vore det synd att göra samma misstag med polisutbildningen.

En slutsats som kan dras från tidigare akademiseringar av professionsutbildningar är att det är nödvändigt för utbildningens kvalitet är att det finns professionsnära forskning och att lärarna på utbildningen kan integrera professionell erfarenhet med vetenskapliga perspektiv.

2. Här finns emellertid ett besvärligt problem när det gäller polisutbildningen och det är att det saknas poliser och därmed polisutbildare som också har forskningserfarenhet. Det har sin naturliga förklaring i att polisutbildningen inte har varit en högskoleutbildning och alltså inte givit en examen som ger rätt att söka forskarutbildning. Utredningen föreslår satsningar på forskarutbildning för poliser, men enligt vår mening räcker det inte. Det kommer att ta minst tio år innan de första disputerade poliserna kommer ut (och i så fall är det sådana som helt saknar erfarenhet från professionen). Vi menar därför att man snabbt behöver skapa en kompletterande utbildning där redan utbildade poliser kan läsa in akademisk examen. En sådan kan gärna vara erfarenhetsbaserad utifrån mönster som tidigare prövats bland annat inom Södertörns högskolas Centrum för praktisk kunskap. En sådan kompletterande utbildning skulle inte bara ge behörighet att söka forskarutbildning utan också innebära särskild möjlighet att ta tillvara och kritiskt undersöka yrkeserfarenheter och samtidigt stärka kompetenser som kan komma till pass i arbete som polisutbildare.

3. Som vi ser det är det nödvändigt att polisutbildning och polisforskning hålls samman och bedrivs på samma ställen. Det måste bli en helhet där en forskning som är förankrad i professionell erfarenhet kommer studenterna till del under grundutbildningen. Ska forskningen få genomslag i utbildningen och på sikt bidra till utvecklingen av metoder i det polisiära arbetet måste den finnas där poliser utbildas. Alltså bör forskningen bedrivas på respektive lärosäte, och medel för detta bör därför ges till högskolorna istället för, som utredningen föreslår, till Vetenskapsrådet. Om inte forskningen är professionsnära och väl integrerad i utbildningen så riskerar man snarare att skapa en klyfta mellan teori och praktik än att föra dessa närmare varandra. Från högskolepedagogisk forskning vet vi också att det inte räcker att studenterna konsumerar forskning. Det finns helt enkelt inga eller få samband mellan att det finns forskning, eller att man läser om forskning, och att utveckla förmågor som kritiskt tänkande, analys och problemlösning. För att sådana kompetenser ska utvecklas måste man arbeta forskningsintegrerat i undervisningen. Vi ser det därför som nödvändigt att stödja utvecklingen av forskningsintegrerad pedagogik även bland polislärare som inte får tillfälle till att delta i forskarutbildning.

Södertörns högskola har bedrivit lärarutbildning sedan 1998. Vi har därför erfarenhet kring hur en högskola kan utbilda för verkligheten, ge en yrkesexamen och samtidigt integrera forskning i detta. Forskningen som knyter an till lärarutbildningen spänner över många olika ämnen, och på samma sätt vill vi att en polisforskning byggs upp, inom ämnen som till exempel statskunskap, religion, psykologi och etnologi.

Vi har en polismyndighet som står inför stora utmaningar. Genom att göra polisutbildningen till en högskoleutbildning ges förutsättningar för kritisk reflektion och utvecklat professionellt omdöme som behövs för att möta framtidens utmaningar, men det sker inte med automatik för att man befinner sig i samma lokaler som forskare eller annan akademisk utbildning. Det kräver en omsorgsfull integration av forskning och utbildning.

Gustav Amberg, rektor Södertörns högskola
Nils Ekedahl, prorektor Södertörns högskola
Anders Fjällhed, akademisk ledare Polisutbildningen Södertörns högskola

Jenny Tirén Berg
Pressansvarig
072-236 05 43
jenny.tiren.berg@sh.se 

Södertörns högskola är ett lärosäte i Stockholm som utbildar, forskar och samverkar för en hållbar samhällsutveckling.  På högskolan finns drygt 11 000 studenter, cirka 70 program och 270 kurser. Utbildning och forskning bedrivs inom humaniora, samhällsvetenskap, teknik och naturvetenskap. Högskolan erbjuder också polisutbildning och lärarutbildning med interkulturell profil. Mycket av forskningen handlar om frågor som rör Östersjö- och Östeuropaområdet.  På Södertörns högskola blandas ämnen, perspektiv, människor och erfarenheter. Här finns de nyfikna och de ifrågasättande. De som söker oväntade kombinationer, utveckling och utmaningar. Här korsbefruktas verklighet och vetenskap.