Replik: Varför sprider KI-forskarna osanningar om Statens medieråd?

De tre forskarna vid Karolinska institutet (KI) framhärdar i en ”slutreplik”18/1 på DN.se att Statens medieråds kartläggning av forskningen om våldsamma dator-spels effekter på spelarna är felaktig. Statens medieråd välkomnar ett fortsatt samtal kring barns medieanvändning och har tidigare bjudit in dessa forskare att medverka i referensgruppen för rapporten, men de har avböjt. Vi är förvånade över tonläget i debatten. Detta höga tonläge gynnar inte någon. Vi värnar om samma barn. KI-forskarnas argument blir allt ihåligare, och det börjar bli tröttsamt att förklara vad som egentligen står i vår rapport eftersom vi hela tiden måste försvara oss mot medvetna eller omedvetna feltolkningar.

Nu heter det att vår slutsats går rakt emot den internationella expertisen. De har fort-farande inte lyckats förklara bort den att samtliga forskningsöversikter gjorda de senaste tio åren som inte har utförts av forskare med egna intressen inom fältet har kommit fram till samma slutsatser som vi. Om Statens medieråd rapport som det påstås går ”starka kommersiella krafters ärenden” – gäller det också de rapporter som publicerats av australiska justitiedepartementet, av brittiska kultur- och utbildningsdepartementen, av de svenska och norska folkhälsoinstituten eller av danska kulturdepartementet? Gäller det till och med USA:s högsta domstol som så sent som i somras slog fast att den studie från 2010 av Anderson m fl (och som är baserad på 136 undersökningar, inte 160 som KI-forskarna påstår) inte håller måttet och att det inte finns några bevis för att spel föder våldsamt beteende?

I sitt senaste angrepp på Statens medieråd misslyckas forskarna vid KI att skilja på korrelation och kausation. Det får statistikstudenter lära sig första terminen. Eftersom vi förutsätter att forskare vid Sveriges kanske mest prestigefyllda forskningsinstitution förstår skillnaden mellan dessa begrepp antar vi att detta klavertramp är gjort i retoriskt syfte. Angående relationen VS–aggression skriver vi att ”Varenda studie vi gått igenom visar att det finns ett robust sådant samband”, vilket KI-forskarna menar motsäger granskningens slutsats ”Vidare finns det inga belägg för att VS orsakar aggressivt beteende”. Ett samband betyder inte att det ena orsakar det andra. Det finns således ingen motsägelse i det ovan-stående. Dessutom syftar det första citatet på samlingsbegreppet aggression, vilket inbegriper t ex tankar, associationer, språkbruk och känslor, medan det senare citatet avser våldsamma handlingar.

Vi påstås också ”ogiltigförklara alla tidigare studier”. Vad KI-forskarna menar med detta är oklart, men vi misstänker att det handlar om att vi redogör för de metodologiska begränsningar som finns inbyggda i experimentella studier. En redogörelse för dessa finns i vår rapport. I korta drag går kritiken ut på att det är mycket svårt eller omöjligt att utifrån experimentella studier dra slutsatser om hur människor beter sig i sina vardagliga sociala miljöer. Dessutom är det utifrån sådana studier metodologiskt omöjligt att uttala sig om några långtidseffekter.

I sin ursprungliga debattartikel anklagade KI-forskarna oss också för att ha utelämnat viktiga dokument från bl. a. Kanadas, Australiens och USA:s barnläkarförbund. När vi påpekade att dessa var baserade på ett pinsamt litet antal empiriska studier (som bäst tre, som sämst endast en) och att vi faktiskt inkluderat dessa empiriska studier i vår översikt väljer de att hålla tyst om detta. Istället refererar de till en ”unik kommuniké” från ett antal amerikanska läkar- och psykologorganisationer som visar att datorspel leder till verkligt våld. Ja, den är unik. Den är nämligen 12 år gammal och innehåller inte en enda referens till en enda empirisk undersökning.

KI-forskarna refererar till slutsatser som presenterats av tunga organisationer och har inte reflekterat över på vilka empiriska grunder man dragit dessa slutsatser. Vi har gjort precis tvärtom. Vi har studerat vilka teoretiska och metodologiska utgångspunkter och vilka data som legat till grund för slutsatserna oberoende av vilka namn som står på rapporterna.

De anklagelser som framförts om att vi medvetet skulle ha utelämnat relevanta studier har alltså inte kunnat beläggas på något sätt. Om man nu inte själv vill eller orkar läsa vår rapport och faktiskt tror att KI-forskarnas anklagelser är riktiga måste man fråga sig:
• varför skulle en statlig myndighet medvetet förminska alarmerande forskningsresultat, när vårt uppdrag bl.a. är att skydda barn och unga från skadlig mediepåverkan?
• varför skulle de välrenommerade forskare som ingått i referensgruppen till vår rapport godkänna den om den var undermålig?
• varför skulle ett antal andra statliga myndigheter, oberoende forskningsinstitutioner och domstolar komma till samma slutsats som Statens medieråd?

Den viktigaste frågan är dock: varför sprider KI-forskarna osanningar om Statens medieråd?

Ulf Dalquist, Fil Dr., forskningsansvarig, Statens medieråd
Anki Dahlin, Direktör för Statens medieråd

Kontakt: Martina Högberg, kommunikationsansvarig, 070-30 88 098, martina.hogberg@statensmedierad.se

Statens medieråd har i uppdrag att verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan. Medieutvecklingen ska följas och myndigheten fastställer också åldersgränser för biograffilm som är avsedd att visas för barn under 15 år. Statens medieråd driver även kampanjen Det unga internet, med stöd från EU:s Safer Internet Programme. För mer information, besök myndighetens webbplats www.statensmedierad.se

Taggar: