Att förebygga och hantera finansiella kriser – delbetänkande från Finanskriskommittén
Staten behöver utveckla sina redskap för att förebygga och hantera finansiella kriser och tydliggöra rollfördelningen myndigheterna emellan. Det är ett genomgående tema i det delbetänkande (SOU 2013:6) som Finanskriskommittén i dag har överlämnat till finansmarknadsminister Peter Norman.
Behov av bättre regelverk och tydligare rollfördelning
Kommittén bedömer att de svenska myndigheterna snabbt vidtog relevanta åtgärder och samarbetade väl för att hantera den globala finansiella kris som bröt ut med full kraft hösten 2008. Regelverket behöver dock förbättras och rollfördelningen tydliggöras för att se till att krishanteringen kan bli lika framgångsrik nästa gång. Finansiella kriser kan vara oerhört kostsamma för samhällsekonomin, staten och medborgarna, något som tydligt visat sig i många länder de senaste åren. Staten kan därför inte förhålla sig passiv. Även om det är omöjligt att helt förhindra kriser finns stora samhällsvinster att göra om kriserna kan bli färre och om skadorna av dem som ändå uppstår kan bli mindre.
Ett makrotillsynsråd
För att bättre kunna förebygga framtida kriser föreslår kommittén att det ska inrättas ett makrotillsynsråd. I rådet ska Riksbanken och Finansinspektionen samverka tillsammans med två fristående experter. Rådet ska verka för utvecklad kunskap om hot mot det finansiella systemets funktionsförmåga, bedöma stabiliteten i systemet och diskutera behovet av åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv. Rådet ska även vara ansvarigt för utvecklingen av nya statliga verktyg för att motverka sådana hot. Beslut om vilken myndighet som ska få ansvar för vilket verktyg får sedan fattas av riksdagen.
Samma uppdrag – olika roller
Finansinspektionen, Riksgälden och Riksbanken bör enligt kommittén alla tre ha ett uttalat uppdrag att arbeta för ett stabilt och väl fungerande system. För Riksbankens del bör detta framgå av riksbankslagen. Ett gemensamt uppdrag ställer krav på tydlig rollfördelning för att ansvar ska kunna utkrävas. Kommittén föreslår att det tydligare än i dag ska framgå vilka uppgifter som respektive myndigheter har rörande arbetet med finansiell stabilitet.
Statliga åtgärder för likviditetsförsörjningen
Krisen 2008 visade hur känslig ekonomins likviditetsförsörjning är för störningar. Det är viktigt att staten även i framtiden kan agera på liknande sätt som under finanskrisen för att motverka störningar i likviditetsförsörjningen. Kommittén föreslår därför en ändring i riksbankslagen som tydliggör vilka generella åtgärder som Riksbanken får vidta för att motverka allvarliga likviditetsstörningar.
Finansiering av krisåtgärder
Kommittén analyserar stabilitetsfonden och stabilitetsavgiften och hur de bör förhålla sig till fonden och avgiften i insättningsgarantisystemet. Några slutsatser är:
- Stabilitetsfonden och insättningsgarantifonden bör slås samman till en bankkrisreserv, men det bör fortsatt tas ut två avgifter.
- Bankkrisreserven bör inte ha en målsatt nivå.
- De medel som betalas in till bankkrisreserven bör placeras på ett räntebärande konto i Riksgälden.
- Insättningsgarantiavgiften bör riskdifferentieras.
Förslag rörande utformningen av systemet bör dock avvakta beslut på EU-nivå om krishanteringsramverket och insättningsgarantidirektivet.
Kommitténs fortsatta arbete
Kommittén fortsätter sitt arbete med att analysera hur krisande enskilda finansiella företag bör hanteras med utgångspunkt i det kommande EU-regelverket om krishantering.
Irma Rosenberg
Ordförande
Tel. 073 360 45 73
Sonja Daltung
Huvudsekreterare
Tel. 070 579 96 15