En ny regional planering – ökad samordning och bättre bostadsförsörjning (SOU 2015:59)

Bostadsplaneringskommittén föreslår en ny regional planering för ökad samordning och bättre bostadsförsörjning. Kommittén, som tillsattes hösten 2013, har haft i uppdrag att utreda och föreslå sådana förändringar i de regelverk som styr fysisk planering och framtagande av planeringsunderlag på regional nivå som behövs för att tillgodose bostadsförsörjningsbehovet och en långsiktigt hållbar utveckling i alla delar av landet. Kommittén är enig om den problembild som har identifierats. Det finns även en samstämmighet kring huvuddragen i kommitténs förslag.

Bostadsplaneringskommittén föreslår en ny regional planering för ökad samordning och bättre bostadsförsörjning. Kommittén, som tillsattes hösten 2013, har haft i uppdrag att utreda och föreslå sådana förändringar i de regelverk som styr fysisk planering och framtagande av planeringsunderlag på regional nivå som behövs för att tillgodose bostadsförsörjningsbehovet och en långsiktigt hållbar utveckling i alla delar av landet. Kommittén är enig om den problembild som har identifierats. Det finns även en samstämmighet kring huvuddragen i kommitténs förslag.

Kommittén lämnar tre huvudförslag:

• Krav på ökad samordning mellan ett antal utpekade planeringsslag (regional planering för transportinfrastruktur, tillväxt och kollektivtrafik samt kommunernas planering för bostadsförsörjning)
• En regional fysisk planering
• En nationell strategi för fysisk planering och bostadsförsörjning

Kommittén anser att förslagen bör genomföras den 1 januari 2019 genom bland annat en ny lag om regional fysisk planering.

Mer om kommitténs förslag

• Krav på ökad samordning

För en bättre och effektivare samhällsplanering och för att skapa förutsättningar för en bättre bostadsförsörjning och en långsiktigt hållbar utveckling ställs krav på ökad samordning och hänsyn mellan de planer, strategier, program och riktlinjer som upprättas inom regionalt tillväxtarbete, regional fysisk planering, kollektivtrafik och transportinfrastruktur samt kommunal översiktsplanering och planering för bostadsförsörjning.

• Regional fysisk planering

Den aktör som har det regionala utvecklingsansvaret i varje län (landsting och samverkansorgan)ska inom sitt län ha i uppgift att bedriva regional fysisk planering. I län där länsstyrelsen fortfarande har det regionala utvecklingsansvaret, ska landstinget ha uppgiften. Bestämmelser om regional fysisk planering ska regleras i en ny lag om regional fysisk planering. 7 kap. PBL och lagen om regionplanering för kommunerna i Stockholms län ska upphöra att gälla.

Den regionala fysiska planeringen bör syfta till att övergripande skapa långsiktiga förutsättningar för en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling. Den planering kommittén föreslår ska underlätta den kommunala översiktsplaneringen och planeringen för bostadsförsörjning genom att bidra till underlag och regionala bedömningar och avvägningar mellan olika nationella och regionala intressen.

• I uppdraget till landsting och samverkansorgan att bedriva en regional fysisk planering ingår bland annat att:

1. utreda regionala och mellankommunala frågor av betydelse för länets fysiska miljö,

2. upprätta, anta och aktualitetspröva ett regionalt fysiskt program

3. föra dialog med berörda parter som förhandlar om medfinansiering i bostadsbyggande och infrastrukturprojekt,

5. yttra sig över förslag till översiktsplaner inom länet

6. verka för insatser som kan bidra till att det långsiktiga behovet av bostäder kan tillgodoses, och

7. verka för insatser som kan bidra till att minska länets klimatpåverkan.

• Staten lämnar ifrån sig vissa uppgifter

Några frågor som tidigare har utförts av staten, genom länsstyrelsen, förs över till den aktör som är ansvarig för regional fysisk planering, dvs. landsting och samverkansorgan. Ansvarig aktör övertar länsstyrelsens uppgift att lämna kommunerna i länet råd, information och underlag för deras planering av bostadsförsörjning och ska uppmärksamma kommunerna på behovet av samordning i frågor om bostadsförsörjning och verka för att sådan samordning kommer till stånd. Ansvarig aktör ska också årligen upprätta en bostadsmarknadsanalys för länet.

• Kommunerna ska lämna sina riktlinjer för bostadsförsörjning till den aktör som är ansvarig för regional fysisk planering.
• En nationell strategi

Regeringen bör regelbundet och minst en gång under varje mandatperiod besluta om en nationell strategi för fysisk planering och bostadsförsörjning. En nationell strategi bör behandla frågor som har ett tydligt nationellt strategiskt värde och som syftar till en hållbar utveckling för hela landet. Strategin bör redovisas i en skrivelse till riksdagen.

• Ett nationellt forum för att behandla bostadsförsörjningsfrågor och fysisk planering

Regeringen bör regelbundet höra representanter för den regionala och kommunala nivån samt andra aktörer som regeringen anser är berörda av fysisk planering och bostadsförsörjningsfrågor i landet. Regeringen bör därför inrätta ett forum som får i uppdrag att behandla bostads-försörjningsfrågor och fysisk planering. Forumet bör utgå från ett framtidsperspektiv, att tillföra kunskap och att sätta bostadsförsörjnings-frågor och fysisk planering i ett internationellt sammanhang.

Problembild

Mer än hälften av Sveriges kommuner anser att de har en obalans på sin bostadsmarknad. För flera områden i landet utgör bristen på bostäder ett hinder för utveckling och tillväxt. För individen kan bostadsbristen utgöra ett hinder för studier, arbetstillfälle och för möjligheten att få ett eget boende.

Samhällsutvecklingen kräver ett vidare perspektiv för fysisk planering än vad enskilda kommuner kan omfatta och kan därför inte begränsas till kommunala gränser. Skillnader mellan kommunernas administrativa gränser å ena sidan och hur människor uppfattar det geografiska området för sitt arbete, sina studier eller sin fritid å andra sidan ökar.

Med hänsyn till att bostadsfrågan är så komplicerad behövs flera olika lösningar för att få en fungerande bostadsmarknad och för att tillgodose bostadsförsörjningsbehoven. Kommittén anser att en av dessa lösningar är att planering för bostadsförsörjning i större utsträckning sker tillsammans med andra samhällsviktiga planeringar. Exempelvis kan transportinfrastruktur och kollektivtrafik göra bostadsmarknader både geografiskt större och mer integrerade, och därmed även mer mångfasetterade. Kommittén menar att det finns ett ömsesidigt beroende mellan olika sektorer och att de tillsammans borde kunna bidra till att möta varandras utmaningar. Samtliga aktörer som kommittén har samtalat med understryker vikten av samverkan som en förutsättning för en effektiv bostadsförsörjning och hållbar utveckling. För att kunna upprätthålla en funktionell planering ökar behovet på samordning, samråd och samverkan för samtliga inblandade.

I dagens system har ingen enskild aktör ansvar för att det råder bostadsbrist eller obalans mellan efterfrågan och utbud av bostäder i delar av landet. Kommunerna har ansvar för att planera för bostadsförsörjning och att planlägga mark- och vattenanvändning. Det innefattar dock inte att faktiskt bygga bostäder. Som en följd av att det inte finns någon aktör med ett samlat ansvar för planering av bostadsförsörjningen på nationell eller regional nivå, finns det heller inte någon som kan samordna eller få till stånd en planering för ökad bostadsförsörjning, när kommunerna inte själva ser något sådant behov.

Staten saknar förmågan och i viss mån viljan att göra avvägningar mellan det 100-tal nationella mål som har upprättats av staten. Under utredningsarbetet har det blivit tydligt att statens agerande i samhällsplaneringen generellt, och särskilt i fysisk planering, lämnar en del att önska avseende sammanhållning, effektivitet, tydlighet och strategiskt agerande. Kommunerna får på detta sätt för många budskap att förhålla sig till och för många intressen att avväga mot varandra.

Några slutsatser av utredningsarbetet

Kraven på bostadsförsörjning och hållbar utveckling kan bättre tillgodoses genom ökad samordning mellan berörda planeringsslag och mellan kommunal, regional och nationell nivå. Bättre samordning mellan olika planeringsslag bör kunna leda till en mer långsiktig och effektiv samhällsplanering, vilket kan bidra till bättre bostadsförsörjning och en långsiktigt hållbar utveckling.

Regional fysisk planering kan vidare bidra till att kraven på bostadsförsörjning och en hållbar utveckling bättre tillgodoses genom att synliggöra, förändra och utveckla den fysiska miljön och dess strukturella förutsättningar. Skälet för en regional nivå är att den placerar in den fysiska miljön inklusive bebyggelsen i ett större geografisk sammanhang än vad varje enskild kommun kan göra.

Fysisk planering påverkar i ökad utsträckning en regions utveckling och har därför betydelse för fler än bara enskilda kommuner. Fysisk planering kan vara ett av flera verktyg som den regionala nivån behöver för att kunna utvecklas på ett hållbart sätt. Till detta kommer att flera av de planeringsslag som bedöms ha en positiv effekt på bostadsförsörjningen bedrivs på regional nivå, exempelvis kollektivtrafiken. En regional fysisk planering främjar även förutsägbarheten för de byggherrar och byggföretag som ska förverkliga den kommunala planeringen för bostadsförsörjning.

Kontakt:

Rose-Marie Frebran
Bostadsplaneringskommitténs ordförande
073 8053007

Sara Jendi Linder
Huvudsekreterare
08 4051582