Tryggat källmaterial – Pliktmaterialutredningen lämnar sitt betänkande
Den nya pliktmateriallagstiftningen måste stödja insamling av massmedia och andra uttryck för det offentliga samtalet oavsett med vilken teknik eller i vilket format det framförs.
I dag, fredagen den 30 april, tog ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, emot betänkandet Papper, poddar och … Pliktmateriallagstiftning för ett tryggat källmaterial (SOU 2021:32) av Pliktmaterialutredningen. Utredningen har haft i uppdrag att analysera regelverket för pliktexemplar och föreslå ett nytt medie-, teknik- och formatoberoende regelverk för såväl fysiskt som elektroniskt pliktmaterial.
Utredningen föreslår att dagens pliktregelverk ska ersättas av en ny pliktmateriallag, med tillhörande förordning. Den nya lagen innebär att den pliktinsamling som sker i dag fortsätter. Men förslaget går ut på att det som samlats in tidigare och som på grund av teknikutvecklingen inte längre omfattas av regelverket åter ska samlas in genom pliktleverans. Vidare kommer material som sprids och kommer att spridas i nya medier, med ny teknik och i nya format att kunna omfattas av leveransplikt.
Förslagets leveransplikt för digitalt material bygger vidare på dagens e-pliktlag. En viktig förändring är dock att leveransen inte ska vara beroende av om det finns ett fysiskt material som pliktlevererats. Varje medieform, till exempel en tryckt bok, en e-bok och en ljudbok, står således för sig själv även om de har ”samma” innehåll. Om materialet finns i flera versioner för att tillgodose tekniska krav som till exempel olika strömningstjänster ställer upp, är det den version som är bäst för långtidsbevarande som ska levereras.
En nyhet i förhållande till nu gällande lagstiftning är att fysiska pliktexemplar, till exempel en bok eller en dagstidning, ska levereras tillsammans med sin digitala förlaga. På så sätt uppkommer inga kostnader för att digitalisera materialet. Den digitala förlagan kan också underlätta bevarandet och, om de upphovsrättsliga frågorna löses, tillhandahållandet av materialet. Antalet exemplar av till exempel en bok som ett tryckeri ska leverera minskar enligt förslaget från sju till två.
För att göra insamlingen av pliktmaterial mera flexibel, föreslår utredningen att det ska finnas tre metoder. Leveransplikt: skyldighet att på eget initiativ lämna pliktexemplar (som i dag). Rekvisition: skyldighet att lämna pliktexemplar efter ett beslut av KB. Egeninsamling: insamling av pliktmaterial genom KB:s egen försorg.
Förslaget innebär att reglerna börjar gälla stegvis. Den 1 januari 2023 föreslås bestämmelserna om egeninsamling och dataskydd träda i kraft. Först två år senare, den 1 januari 2025, föreslås bestämmelserna om leveransplikt och rekvisition träda i kraft.
– Pliktmaterialet är en demokratisk resurs och ett viktigt källmaterial för forskningen och andra. Pliktmateriallagstiftningen måste bidra till att materialet håller så hög kvalitet som möjligt i förhållande till dessa syften utan att det innebär en orimlig belastning för de som framställt materialet, säger den särskilda utredaren Ulrika Geijer.
Fakta
Leveransplikten regleras i dag i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument och lagen (2012:492) om pliktexemplar av elektroniskt material samt förordningar till respektive lag. Pliktexemplaren ska enligt dessa lagar levereras till Kungl. biblioteket (KB) samt när det gäller merparten av det tryckta materialet även till Lunds universitet och ytterligare fem universitet.
En insamling som kan ses som egeninsamling förekommer redan i dag genom KB:s Kulturarw3-projekt. Projektet består i att svenskt material som publicerats på öppna sidor på internet avbildas med hjälp av automatiserad robotteknik.
Länk till betänkande och lagstiftningskedja
Kontakt
Ulrika Geijer, särskild utredare, 073-461 18 06