Rådjurets nässtyng etablerad i Sverige
Rådjurets nässtyng upptäcktes första gången 2012 i Sverige. Nyligen artbestämde forskare Jan Chirico, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), flugans larver på två trafikdödade rådjur från Skåne. Flugan tycks därmed vara etablerad i vårt land.
Avlivat rådjur med nässtynglarver i nosöppningarna, upptäckt i juni 2013, i Skåne. Foto: Emil Lundström.
I Sverige finns sedan tidigare renens respektive älgens nässtyng. De olika arterna av nässtyng är specifika för respektive värddjur. I Europa har rådjurets nässtyng, Cephenemyia stimulator, tidigare konstaterats, närmast i Danmark, men nu har flugan även etablerats i Sverige. Honflugan söker sig vanligen till sitt normala värddjur, men det finns exempel på att den tagit fel och till exempel angripit hund eller människa. Fall av älgens nässtyng har exempelvis påvisats hos människa i Norge, Finland och Sverige.
Redan under våren 2013 avlivades i Skåne ett sjukt rådjur som troligen hade drabbats av rådjurets nässtyng. Inga prover kom dock in till SVA. Och tidigare, i augusti 2012, hade en insektsforskare fångat ett exemplar av rådjurets nässtyng i samma län. Men i sommar har nässtyng från två rådjur som trafikdödades i Skåne av SVA artbestämts till just C. stimulator.
”Etablerad i södra Sverige”
– Det här visar att den är etablerad i södra Sverige. Under rådjursjakten kommer vi att leta efter parasiten på djur vi får in. Under den tidsperioden är det larver i första levnadsstadiet, men de är då väldigt små, säger forskare Jan Chirico, SVA.
– De tre första larvstadierna utvecklas i bakre delen av rådjurets svalg. Gravida flughonor sprutar en vätskedroppe med levande mikroskopiska larver in i nosen eller munnen på rådjuret under sensommaren, där de fäster sig i slemhinnan i svalget. Under vinter och vår utvecklas larvstadierna och färdiga larver, över 2 cm långa, släpper taget om slemhinnan från maj och framåt. Larverna kryper, eller hostas ut, och förpuppas på marken för att utvecklas till en vuxen fluga. I och med att den övervintrar i värddjuret är flugan väl anpassad till vårt väder och klimat.
Flughonan kan ha 500 larver
Nässtyngflugor har inga naturliga fiender. Till renar ges däremot avmaskningsmedel mot styngflugor. En enda nässtynghona kan producera 500 larver. När många larver utvecklas i svalget kan de innebära halsirritation och svårigheter att äta.
SVA undersöker förekomsten av styngflugelarver hos rådjur och älgar. Älgens nässtyng har spridit sig norrifrån ner till Skåne. Larverna är som störst och därmed lättast att upptäcka under vår och sommar, vanligen hos trafikdödade djur. Insamling av fynd pågår under hela 2015 och är kostnadsfri. Se länk med mer information nedan.
Mer information
Forskare Jan Chirico, SVA, tel. 018-67 41 59, e-post: jan.chirico@sva.se
Pressekreterare Mikael Propst
Tel. 018-67 41 11
Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, är en myndighet under Näringsdepartementet och har till uppgift att vara ett veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda. SVA främjar djurs och människors hälsa, svensk djurhållning och vår miljö genom diagnostik, forskning, beredskap och rådgivning. www.sva.se
Taggar:
