Kommentar till rapport om skogsskydd: Statskontorets förslag innebär mindre naturvård
Statskontoret kan ingenting om skog och naturvård. Det märks i myndighetens förslag om skogsskyddet i Sverige, som beskrivs i en TT-artikel på fredagen. Förslagen innebär försämringar i naturvårdsarbetet.
Statskontoret föreslår i en utredning att kyrkan och skogsbolag ska erbjudas ersättningsmark av Sveaskog när de bildar naturreservat.
Förslaget kommer efter lobbying från skogsindustrin och kyrkan. De är inte beredda att till marknadsmässiga priser överlåta 50 000 ha, motsvarande 0,9 %, av sitt samlade markinnehav till reservat. I stället vill de ha ersättningsmark från Sveaskog. Då kan de bibehålla och stärka kontrollen över virkesflöden i en tid när konkurrensen om råvaran hårdnar.
- Förslaget innebär att den sammanlagda arealen formellt och frivilligt skyddad skogsmark i Sverige minskar. Sveaskog har högre naturvårdsambitioner än skogsbolagen och kyrkan. Och om mark överförs från Sveaskog till dem innebär det därmed att den totala naturvårdsarealen minskar eftersom de kommer att använda mer av skogen för produktion, konstaterar Sveaskogs vd Gunnar Olofsson.
Statskontoret skriver också att skogsägarnas frivilliga avsättningar för naturvård och naturvårdsavtal bedöms ge sämre kvalitet på skogsskyddet än reservat. Det finns inget som stödjer ett sådant påstående. Naturvårdsavtal och frivilligt skydd är lika bra för miljön som reservat. Naturvårdsavtal är ett juridiskt bindande avtal mellan markägare och Skogsstyrelsen som garanterar långsiktigt skydd.
- Som skyddsform ger naturvårdsavtal sannolikt större naturvårdsnytta än reservat eftersom avtalen innebär att skogsägaren som regel åtar sig att aktivt vårda naturvärdena. Detta till skillnad från länsstyrelserna som inte har tillräckliga resurser att sköta reservaten. Att naturvårdsavtal samtidigt minskar statens kostnad för skogsskyddet och tar större hänsyn till den enskilde skogsägaren som får möjlighet att behålla sin mark är en fördel för samhället, säger Gunnar Olofsson.
Sveaskogs ekoparker är ett exempel på ett frivilligt skydd, där vi satsar mer på att utveckla och bevara naturvärden än vad länsstyrelserna har möjlighet att göra i reservaten. För varje ekopark upprättar Sveaskog en skötselplan med höga miljöambitioner. Kring skötselplanen tecknas ett juridiskt bindande ekoparksavtal med Skogsstyrelsen, som innebär ett åtagande att inte sänka naturvårdsambitionen de närmaste 50 åren. Ekoparksavtalen räknas idag som frivilligt skydd, men har samma struktur som de formella naturvårdsavtal Skogsstyrelsen träffar med andra skogsägare.