Effekter av kultursamverkansmodellen

SKL och SweCult har bjudit in elva forskare och experter att undersöka effekterna av de två första åren med kultursamverkansmodellen. Det är en mångfacetterad bild som ges.

– Forskningsantologin kan ses som en avstämning mitt under uppbyggnaden av kultursamverkansmodellen. Bilden som ges i antologin är inte entydig vilket pekar på att det är en komplex fråga som behöver belysas ur olika perspektiv, säger Gunilla Glasare, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting.

– Vi är generellt sett positiva till regionaliseringen av den nationella kulturpolitiken. Det är ett område som vi har arbetet med under lång tid och vi kommer fortsätta att bevaka utvecklingen av kultursamverkansmodellen, säger Gunilla Glasare.

– När reformen skulle genomföras ifrågasattes förutsättningarna för landstingen att ta ett större ansvar och att de skulle sakna kompetens för uppdraget. Antologin visar att landsting och regioner har tagit hand om uppdraget med stor seriositet och att kultur- och konstpolitiken har stärkts, säger Gunilla Glasare.

– Antologin visar att det behöver göras finjusteringar av samverkansmodellen. Det finns bland annat anledning att fortsatt arbeta för att utveckla dialogen med staten samt med det professionella kulturlivet och civilsamhället liksom mellan region och kommuner, säger Gunilla Glasare

SKL har även genomfört en enkät bland de fem största regionerna som visar att regionerna ökat sin medfinansiering med 5 procent medan staten endast ökade sin med 0,49 procent.

– Vi kan konstatera att det råder obalans i hur staten och regionerna satsar ekonomiskt. SKL har all anledning att bevaka att inte staten övervältrar sina kostnader för kulturområdet på kommuner, landsting och regioner, säger Gunilla Glasare.

Antologin består av tre huvudkapitel där elva forskare och andra experter analyserar och reflekterar kring kultursamverkansmodellen och dess effekter under åren 2010-2012. Antologin är resultatet av ett samarbete mellan det svenska kulturpolitiska observatoriet SweCult vid Linköpings Universitet och Sveriges Kommuner och Landsting. Tobias Harding och Calle Nathanson är redaktörer för boken.

Fakta kultursamverkansmodellen

Kultursamverkansmodellen är en av de största reformerna av svensk kulturpolitik. Regional kulturpolitik ska nu formuleras i dialog mellan staten och regionerna. Dessutom ska olika aktörer i det regionala och lokala kulturlivet involveras i dessa processer. Syftet är att öka möjligheterna till regionala prioriteringar och variationer samt att fördelningen av statsbidraget ska bidra till att de kulturpolitiska målen uppnås.

Genomförandet har gått fort. Regionaliseringen inom kulturområdet föreslogs i Kulturutredningen 2009 för att sedan bearbetas i utredningen Spela samman 2010. Från och med 2011 ingick fem län i modellen: Skåne, Halland, Gotland, Västra Götaland och Norrbotten. Regionala kulturplaner har sedan lämnats in och godkänts för större delen av landet. Från och med januari 2013 förväntas alla landsting och regioner ingå, utom Stockholms läns landsting.



Ladda ner eller beställ rapporten: "Under konstruktion. Effekter av kultursamverkansmodellen 2010-2012" från SKL:s webbplats för publikationer (öppnas i nytt fönster)

SKL:s arbete med kultur

För mer information: Louise Andersson, handläggare på avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad, tfn: 08- 452 74 22, mobil: 070-653 79 93, e-post: louise.m.andersson@skl.se

Pressjour: 08-452 71 01 , e-post: press@skl.se

Sveriges Kommuner och Landsting
Hornsgatan 20
118 82 Stockholm 
www.skl.se
Följ SKL på Twitter: twitter.com/s_k_l
Sveriges Kommuner och Landsting är en arbetsgivar- och intresseorganisation för landets alla kommuner, landsting och regioner.

Taggar: