Domstolarna slarvar bort ledsagarservicen för synskadade

På tio år har antalet personer som beviljas ledsagning via LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, minskat med 65 procent. Luttrade blinda har fått vänja sig vid avslag i kommunerna med en ofta kortfattad eller bristfällig motivering. Nu menar Synskadades Riksförbund att domstolarna slarvar bort enskildas rätt till en materiell prövning i sak.

Under en tioårsperiod har antalet personer som får ledsagning enligt *LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, minskat med 1 629 personer. År 2010 var antalet personer som tillhörde personkrets 3 och som erhöll ledsagarservice 2 484. År 2021 låg motsvarande siffra på 855. Det är en minskning med 65 procent.

En av de drabbade är den nyblivna 18-åringen Gniewko Paw, som är helt blind. År 2021 ansökte han om ledsagarservice via LSS av kommunen. Han var medveten om att kommunerna i regel brukar avslå den som är synskadad ledsagarservice, men ville ändå få saken prövad då det skulle betyda mycket för honom i framtiden.

– Jag tog mitt ombuds rekommendation att överklaga ärendet till domstolen för att få en bedömning där. Men domstolen konstaterar bara att det inte räcker med att vara blind och ha en hörselnedsättning för att få ledsagarservice. Det kändes som ett bagatelliserande av mina funktionshinder. Vad mer kan de förvänta sig när det handlar om en insats som är till för de synskadade?, säger Gniewko Paw, som är en av många synskadade som gått bet i domstol.

När Gniewko först överklagade var han minderårig. Han behövde och behöver ledsagarservice för att kunna klara sig själv om och när han flyttar hemifrån. 16 månader efter att överklagan skickades in fick han svar. Överklagan till domstol hade avslagits utan att någon skriftväxling skrevs eller att han ens fått ta del av motpartens inställnings till hans överklagan. Det saknas avgörande led i bedömningen och ett grundläggande barnperspektiv.

– Det kändes som att någon hade plockat upp min ansökan, skumläst den i förbifarten, och bara tagit samma beslut som innan för att få jobbet överstökat, säger Gniewko Paw. 

Enligt Synskadades Riksförbunds jurist Anna Quarnström blir det allt vanligare att fallen hanteras bristfälligt.

– Kommun och domstol respekterar inte längre grundläggande principer när de beslutar i ärenden som rör ledsagning. Många synskadade upplever att deras ”fall” inte tas på allvar eller ges en rättvis bedömning. I Gniewkos ärende är det särskilt tydligt att man inte brytt sig om att egentligen pröva ärendet. Steg i besluts- och handläggningsprocessen i domstolen har helt hoppats över trots den osedvanligt väl tilltagna tidsramen, säger Anna Quarnström. 

Gniewko Paw bor idag tillsammans med mamma, pappa och tre småsyskon. Han spelar dragspel en gång i veckan och tränar också löpning med hjälp av en tränare, som familjen betalar för. Han vill kunna träffa sina kompisar och kunna göra ”vanliga saker” så som att gå på bio eller konsert. Men på sin fritid är Gniewko helt beroende av hjälp från sina föräldrar trots att hans hemkommun, enligt Gniewko själv, varit ganska generösa med stöd på olika sätt.

– Vill jag träffa en kompis måste jag ändå kolla med mamma först om det funkar, sedan lägga upp en plan för hur lång tid det ska ta. Ungdomar planerar inte flera veckor i förväg. De skriver ”ska vi dra på bio?” i chatten och då kan jag aldrig vara med. Mamma har ju jobb och tre andra barn att sköta, säger Gniewko Paw och fortsätter:

– Ledsagning hade gett mig frihet och förutsättningar att utöka mitt sociala liv så att jag slipper vara isolerad. Det hade gett mig en större känsla av frihet, självständighet, och inte begränsat mig till den tid mina föräldrar kan ge mig. Jag måste få bli vuxen och komma ut ur barndomshemmet.

SRF har överklagat domstolens avgörande som nu ligger hos HFD, Högsta förvaltningsdomstolen, för bedömning om det ska beviljas prövningstillstånd. Man menar att Gniewkos rätt till en rättvis prövning enligt Europakonventionen har kränkts och att domstolen har brustit då de inte har beaktat Barnkonventionen i enlighet med svensk lag. 

– Synskadade kan kanske leva med frustrationen att lagstiftningen som rör ledsagarservice blivit så bisarrt dålig att det är skrattretande. Det kan vi jobba med. Men en domstol som inte längre tar synskadades rätt till prövning på allvar är en långt allvarligare fråga, säger Anna Quarnström, förbundsjurist på SRF. 

*Fakta: LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Lagen har som syfte att människor med funktionsnedsättningar ska få det stöd som behövs för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. LSS inkluderar personer som tillhör någon av tre grupper, så kallade personkretsar, där personer med synnedsättning oftast tillhör personkrets 3.

I den ingår personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funkionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om det är stora och orsakar betydande svårigheter i det dagliga livet och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Kontakt

Anna Quarnström

Förbundsjurist, Synskadades Riksförbund

08-39 92 48 / 076-539 92 48

Synskadades Riksförbund arbetar för ett tillgängligt samhälle för personer med synnedsättning.
www.srf.nu tel: 08- 39 90 00, info@srf.nu
Sandsborgsvägen 52, 122 88 Enskede

Följ Synskadades Riksförbund på Facebook, Instagram eller Twitter.