Hur du övervinner din nervositet
Att vara nervös behöver nödvändigtvis inte vara något negativt. Det känns ju riktigt illa men gör man den till ens vän i nöden så blir det mycket lättare. Finns det tillfällen då man måste vara nervös? Frågar ni mig så är svaret ja.
Svett i pannan, tittar du under armarna är där en blöt fläck, tar du någon i hand märker du hur den nästan ryggar tillbaka och när du låter handen nudda ansiktet känner du hur fuktig den är. Say no more? Ok där var det stop.
Många kan uppleva mig vid tillfällen av nervositet som att jag inte har den förmågan. Stop. Uppfattningen må vara sådan men jag är utan tvekan den nervösa typen. För mig yttrar det sig genom att jag inte kan sluta gäspa. (Jag funderar ofta på om jag är den enda som får denna märkliga symptom vid nervositet.) Första gången jag märkte av det var under början av högstadietiden. Det handlade om, som för så många av er, om att stå framför klassen och redovisa kring ett specifikt ämne. Fram till att det var min tur att ställa mig vid katedern satt jag och gäspade och jag hoppas för mitt liv att mina klasskamrater inte uppfattade mina gäspningar som att jag var uttråkad av deras redovisningar. Hur kan man inte tro det är väl den stora frågan? Nåväl…. där satt jag och gäspade men när det väl var dags för mig så var gäspningarna som bortblåsta. Och så var nervositeten. Praktiskt, inte sant?
Men på senare år har jag märkt att gäspningarna har fått konkurrens. De har fått sällskap av en mindre oförmåga att hålla en röd tråd. När det gäller gäspningarna finns där inget att göra åt saken mer än att helt enkelt låta de komma och gå. Däremot kan jag ta kontrollen över oförmågan att behålla en röd tråd. Det jag gör är att:
- Vara väl förberedd.
- Skriva ner viktiga punkter att ha i åtanke på ett papper och ha det med mig.
- Ta fram pappret och titta då och då
- Acceptera nervositeten
Det där med att acceptera nervositeten är ett gammalt knep. Det kommer från psykologin. Psykologin säger att genom att streta emot känslan, upplevelsen, desto svårare blir den att bli av med. Genom att se den, tala till den och acceptera den, desto mer osynlig kommer att bli- med tiden. Ingenting sker på två sekunder. Det vet vi alla. Och samma är det med saker som man inte vill uppleva.
Jag har en far som sedan jag var liten arbetat och fortfarande arbetar med teater. Fördelen med att ha en far som arbetar med teater är att man lär sig se på nervositet ur ett helt nytt perspektiv. Som skådespelare måste man vara förberedd och efter alla dessa år har jag lärt mig att en av deras knep innan de går på scenen handlar om att vara just nervös. Den gör en redo. Den talar om för en vad som komma skall och att det inte är någon fara. Det är "bara" en känsla.
Detta går att implementera på de tillfällen av nervositet som infinner sig både innan och under en intervju. Det jag tänker är att jag måste vara nervös innan en intervju annars är det något som inte stämmer. Och när det inte stämmer, ja då handlar det om att jag faktiskt inte vill ha jobbet. Ni kan säkert se det framför er hur jag sitter i receptionen på det företaget jag ska på intervju hos och bokstavligt talat inte kan sluta gäspa. Då vet man att jag vill jobba där.
Där sitter jag och håller mig för munnen och håller mina minneslappar med andra handen. Det gäller att omhulda nervositeten och göra den till sin vän. Och att inte låta den ta över men däremot ta kontrollen över den. Där har ni receptet på hur man hanterar nervositet.
Tria förbereder dig som studerar på arbetslivet. Vi hjälper dig med att skriva ett bra cv, ger bra rabatter på en mängd förmåner och ser till att du får det fackliga stöd du behöver innan du kommer ut på arbetsmarknaden.
Taggar: