Återupptäcker arter i svunnet landskap
Mattias Lindholm är Sveriges enda ljunghedsforskare. I en ny doktorsavhandling bidrar han med kunskap om ljunghedars artrikedom och betydelse för det svenska landskapet.
– Den svenska ljungheden har en hög artrikedom med marklevande skalbaggar och spindlar, säger Mattias Lindholm, författare till den nya avhandlingen.
Artrikedomen är störst på ljunghedarna under de första tio åren efter en bränning. Då finns arter som är helt unika.
Bara några procent återstår
För drygt hundra år sedan fanns många fler ljunghedar i sydvästra Sverige än idag. I Halland var cirka en tredjedel av landskapet ljunghedar på 1800-talet.
Det milda kustklimatet bidrog till att det gick att ha djuren ute året runt och på vintern var det främst ljung som betades. Olika delar av ljungheden brändes årligen, så att det alltid fanns tillgång till unga, näringsrika ljungplantor.
– Landskapet var därför väldigt varierat. På de nybrända ytorna fanns spirande vegetation där marklevande småkryp grävde bon och hittade föda. I äldre vegetation blommade fibblor, blåklockor och andra örter som lockade till sig bin och fjärilar, säger Mattias Lindholm.
Men i början av 1900-talet påbörjades stora beskogningsprojekt och ljunghedarna ersattes av barrskogar.
– Idag återstår bara några få procent av den ursprungliga arealen av ljunghed i sydvästra Sverige. Det mesta av den kvarvarande ljungheden bränns inte lika frekvent och består av gammal ljung och enbuskar, säger Mattias Lindholm.
Enda ljunghedsforskaren i Sverige
Svenska ljunghedar tillhör den så kallade Atlantiska kustljungheden, som sträcker sig från Portugal till Norge. Det har tidigare bedrivits forskning inom ljunghedsekologi i hela den här regionen, förutom Sverige. Nu har detta ändrats genom Mattias Lindholms forskning. Hans avhandling ger ny kunskap om de svenska ljunghedarna och deras betydelse för det svenska landskapet då och nu.
– För att bibehålla mångfalden på de ljunghedar vi har i Sverige idag bör man kontinuerligt bränna olika ytor, så att ljunghedens olika miljöer alltid finns representerade inom området. Precis som det såg ut och som man gjorde i äldre tider. Variation är nyckeln till en hög mångfald, säger Mattias Lindholms, vars avhandling är frukten av ett samarbete mellan Västkuststiftelsen och Göteborgs universitet.
Kontakt:
Mattias Lindholm, Göteborgs naturhistoriska museum: 010- 441 42 46, 0722-05 63 74, e-post: mattias.lindholm@vgregion.se
Titel: Heathlands A Lost World?
Digital publicering: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/59796
Handledare: Bengt Gunnarsson och Thomas Appelqvist.
Bilder:
Ljunghed. Illustratör: Per Axell
Guldlöpare (Carabus nitens), en ovanlig och vacker marklevande skalbagge som finns i ljunghedar. Illustration: Kerstin Hagstrand-Velicu.
Rakhorndyvel (Onthophagus nuchicornis), en rödlistad skalbagge som behöver både spillning från betesdjuren och de lätta, magra jordar som finns i ljunghedarna. Illustration: Kerstin Hagstrand-Velicu.
Porträttbild av Mattias Lindholm.
Carina Eliasson
Pressansvarig kommunikatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73
e-post: carina.eliasson@science.gu.se
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 47 500 studenter och 6 400 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.
Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Adda oss på Snapchat (uniofgothenburg). Följ oss på Instagram.
Taggar:
