Barn som levt på gatan i Tanzania kan återintegreras och klara sig bra

Barn i Tanzania som levt på gatan kan återintegreras i samhället och få lika bra liv som andra. Men de behöver stöd över en längre tid och här kan myndigheter, frivilliga organisationer och civilsamhället göra mer. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.

− En tid efter att de lämnat gatan är nästan alla barn och ungdomar jag intervjuat tillbaka i skolan eller arbetar. Och åttiosex procent av alla som återintegrerats säger att de nu tycker de blir behandlade precis som alla andra, säger Jeanette Olsson som skrivit avhandlingen.
Deras självskattade livskvalitet och hälsa har också förbättrats avsevärt jämfört med innan de lämnade sina hem och under tiden på gatan.

De senaste åren har myndigheter och fristående organisationer i Tanzania börjat driva på för att barn som hamnat på gatan ska komma tillbaka in i de gemenskaper de en gång lämnat. Jeanette Olssons har intervjuat över 250 barn som genom organisationen Tumaini Children’s Center i Kagera-regionen har kunnat lämna gatulivet och gå tillbaka till ett i stort sett normalt liv.

– Den vanligaste anledningen till att de hamnade på gatan är att någon eller båda av föräldrarna dog – många gånger på grund av aids, säger hon.

Efter det har barnet ofta bott med släktingar – som antingen misshandlade dem eller var för fattiga för att kunna ta hand om dem – under en längre tid. Processen att lämna det nya hemmet har oftast varit utdragen. Barnet har fått en allt sämre situation vilket till slut gjort att hen tagit beslutet att lämna hemmet och ta sig till staden.

– Här finns det en stor möjlighet att förebyggande fånga upp de barn som finns i riskzonen och ge både dem och familjerna stöd innan barnet helt tappar hoppet om att kunna leva kvar i sin nya familj, säger Jeanette Olsson.

Det skulle bespara mycket lidande eftersom livet på gatan är våldsamt och diskriminerande. Därför är det viktigt att de återintegrerade barnen verkligen upplever att livet förändrats och att de nu behandlas som alla andra. Men för att komma dit behövs välriktade och uthålliga insatser.

Ofta börjar återintegreringen med flera besök för att bygga upp en relation med någon släkting barnet själv säger hen kan tänka sig bo med. Ett omgivande samhälle kan behöva stötta med inkomstgenererande insatser eller liknande för att släktingen ska kunna ta på sig ansvaret.

– Och det är viktigt att insatserna är individanpassade, flexibla och uthålliga. Man måste ta tillvara barnens egen kraft och sätta det de själva vill i centrum för arbetet, säger Jeanette Olsson. 

I sin avhandling ger hon också exempel på en rad åtgärder som skulle kunna förhindra barn att lämna sina hem, liksom göra det lättare för fler att lämna livet på gatan.

– Ökade insatser för fattigdomsbekämpning, ökad tillgång till hälsovård, utbildning och socialt stöd är några åtgärder som skulle förbättra möjligheterna att få bort barnen från gatan. Mer specifikt skulle myndigheter och organisationer mer kunna stödja det arbete som görs av det lokala civilsamhället för utsatta barn ute i byarna, säger Jeanette Olsson.

Kontakt:
Jeanette Olsson, telefon: 070−2107593, e-post: jeanette.olsson@socwork.gu.se

Avhandlingens titel: From exclusion to inclusion – Young people’s trajectories from home to street to reintegration in Kagera region, Tanzania

Mer om avhandlingen på: http://hdl.handle.net/2077/52269

Lars-Olof Karlsson
Kommunikatör
Tel: 031-786 4841, 0766-184841
E-post: lars-olof.karlsson@gu.se

Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Adda oss på Snapchat (Göteborgs universitet). Följ oss på Instagram.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 800 studenter och 6 200 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.