Bättre militärteknologi leder inte till kortare krig

Pressmeddelande från Göteborgs universitet 2010-03-16 Forskarna har länge antagit att militärteknologi som gör det lättare att attackera än att försvara också förkortar krigens längd. Dock blir krigen inte kortare i genomsnitt. Det visar en avhandling från Göteborgs Universitet.

Forskarna har länge trott att offensiv militärteknologi som pansarvagnar och attackplan gör det lättare att förkorta krigens längd. Dessutom menar man att när offensiv militärteknologi är effektivare än den defensiva teknologin så är det mer gynnsamt att starta krig. – Denna bild kan verka träffande i några enstaka krig då staten som attackerar är mycket större militärt. Men att det är lättare att attackera än att försvara sig har inte gjort krigen kortare i genomsnitt. Den förbättrade militärteknologin har alltså inte medfört några fördelar för den som startar ett krig, i varje fall inte när det gäller krigets längd, säger Marco Nilsson, som disputerar vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Marco Nilsson har gjort en statistisk undersökning av alla mellanstatliga krig från 1817 till 1992 för att kontrollera om offensiv teknologi har en inverkan på krigens längd, men finner inget samband. – Min poäng är att de fördelar som offensiv militär teknologi skapar är begränsade av till exempel terräng, teknologisk utveckling, soldaternas träning, klimatet, vädret och normer. Därför är det sällan så att offensiv militärteknologi leder till att fienden snabbt blir överkörd. Om försvararen inte snabbt kollapsar avgörs de flesta krigens längd vid förhandlingsbordet, säger Marco Nilsson. Om de krigande staterna enbart observerade sin militära kapacitet på slagfältet och justerade sina krav vid förhandlingsbordet därefter så skulle det vara lätt att snabbt finna en ömsesidigt acceptabel förhandlingslösning på kriget: den som är starkare kan ställa större krav och den som är svagare accepterar dem. Detta är dock inte alltid den verkliga bilden. I en studie av fyra krig (Vinterkriget 1939, Fortsättningskriget 1941-1943, Iran-Irak kriget 1980-1988 och kriget mellan Indien och Pakistan 1965) visar Marco Nilsson att stater inte alltid justerar sina krav vid förhandlingsbordet utifrån militära styrkeförhållanden. – Det uppstår problem då minst en stat har större offensiva förväntningar än händelserna på slagfältet ger fog för. Dessa förväntningar kan bero på olika uppfattningar om vad som påverkar ett krigs utgång, till exempel att Gud förväntas påverka kriget. Dessutom kan staterna ha överdrivna förväntningar på att deras offensiva förmåga kommer att öka inom snar framtid, säger Marco Nilsson. Tyvärr startar stater ibland krig med förväntningen att offensiv militärteknologi ska garantera dem en snabb seger. En övertro på den offensiva militärteknologin kan också höja risken för krig och kapprustning. Men detta beror på en missuppfattning bland beslutsfattarna. En bättre förståelse av de möjligheter och begränsningar som militärteknologin skapar skulle kunna innebära att långa och kostsamma krig undviks. Avhandlingens titel: WAR AND UNREASON. Bounded Learning Theory. Avhandlingsförfattare: Marco Nilsson, tel 0762241231(bost.), 0317864318(arb.) E-länk: https://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21522 E-post: marco.nilsson@pol.gu.se Fakultetsopponentens namn: Univ. Lekt. Magnus Öberg, Uppsala Universitet Dispuationen genomfördes fredagen den 12 mars. Avhandlingen kan även beställas hos: marco.nilsson@pol.gu.se