Bok belyser samarbetet mellan Montessori och Mussolini
Hur kunde pacifisten och pedagogen Maria Montessori samarbeta med en fascistregim? En ny bok fokuserar på Montessori som rörelseledare i mellankrigstidens Europa. Den belyser vilken roll Montessorirörelsens kulturkritik spelade för den problematiska alliansen med Benito Mussolini.
I boken The Montessori Movement in Interwar Europe, New Perspectives (Palgrave Macmillan, 2022) placerar Christine Quarfood, professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet, Maria Montessori och hennes pedagogik i en bredare kulturpolitisk kontext.
– Jag placerar henne i den idédebatt som pågick i mellankrigstidens Europa. Hennes stora genomslag berodde inte enbart på de nya arbetsmetoder hon erbjöd förskolans värld. Montessori spred också en ny vision om innebörden av att vara barn och framförde ett kulturkritiskt budskap.
Montessorirörelsen slår igenom
Boken tar avstamp i sekelskiftets Italien där Maria Montessori är verksam som läkare och feminist. När hennes pedagogik slår igenom år 1907 är hon redan en erfaren opinionsbildare och intellektuell i offentligheten.
– Förutom den pedagogiska metoden lanserar hon som rörelseledare en världsbild där de vuxna alltid har hindrat och förtryckt barnen. Hennes pedagogik ska befria dem. I den samtida pressdebatten myntas begreppet montessorism, säger Christine Quarfood.
Samtidigt som rörelsen får fäste och stor internationell spridning, bryter första världskriget ut. Händelsen stärker Montessoris kulturkritik.
– Hon ifrågasätter lydnadsidealet och flockmentaliteten – vad för slags samhälle offrar en hel generation unga män? Det finns en väldigt radikal tanke i det här som visar på ett grundläggande frihetsideal, kopplat till individens självstyre.
Samarbetet med Mussolini
Mellan år 1924-1934 samarbetar Montessori med Benito Mussolini. Det italienska Montessoriförbundet får uppbackning av regimen med sponsrade lärarkurser och tidskrifter. I efterhand kan samarbetet mellan pacifisten Montessori och fascistregimen uppfattas som paradoxalt.
– Såväl makthavare som pedagoger har under mellankrigstiden en stark tro på uppfostrans makt att omforma människor. Montessori ser Mussolinis program för Italiens pånyttfödelse som en satsning i samklang med hennes egna idéer. Den stora skolreform och de sociala satsningar som regimen genomförde tycks ha imponerat på henne, säger Christine Quarfood.
Spionrapporter vill ”eliminera dottoressan”
För fascistregimen var Montessori en viktig galjonsfigur och pedagogiken ett verktyg för disciplinering. Christine Quarfood beskriver hur samarbetet blir mer komplicerat under 1930-talets hårdnande klimat.
– Vid hennes sista framträdande under Montessorikongressen som sponsras av regimen, 1934, skrivs en artikel där Montessori liknas vid en ”Trojansk häst” som smugit in sitt anarkistiska budskap i det fascistiska Italien. En närläsning av samtida spionrapporter avslöjar förhoppningar om att kunna ”eliminera dottoressan” och ha en ”Montessorism utan Montessori”, säger Christine Quarfood.
Inför arbetet med The Montessori Movement in Interwar Europe, New Perspectives har Christine Quarfood bland annat granskat Montessorirörelsens tidskrifter under 1920- och 30-talen och ett omfattande italienskt arkivmaterial. Detta är hennes tredje bok om Maria Montessori och den första hon ger ut på engelska.
Kontakt:
Christine Quarfood, tel: 031-786 4386, e-post: christine.quarfood@lir.gu.se
Hanna Erlingson
Kommunikatör, Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet
Telefon: 076–618 5317
E-post: hanna.erlingson@gu.se
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 500 studenter och 6 500 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se. Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Följ oss på Instagram.
Taggar:
