C14-dateringar visar megalitgravarnas ursprung och hur de spred sig över Europa
Hur uppkom och spreds europeiska megalitgravar? Genom C14-dateringar av en stor mängd material har en arkeolog vid Göteborgs universitet kunnat visa att det fanns en mycket större rörlighet på stenåldern än vad vi tidigare känt till, med en utvecklad sjöfart och ett utbyte mellan olika delar i Europa.
Bettina Schulz Paulssons studie publiceras i den högt ansedda vetenskapliga tidskriften PNAS. Med hjälp av modern teknik har hon kunnat svara på en fråga som upptagit forskare i över hundra år: Hur och var uppstod megalitgravarna?
Det finns idag ungefär 35 000 megaliter – fornlämningar som är byggda av ett enda eller flera stenblock – kvar över hela Europa. De flesta kommer från Neolitikum (yngre stenåldern) och kopparåldern (mellan yngre stenåldern och bronsåldern) och är koncentrerade till kustnära områden.
Frågan forskarna har ställt sig länge har varit om förekomsten av megalitgravar spreds över Europa från ett ursprungsställe, eller om gravarna uppstått på olika platser oberoende av varandra.
Fler än 2400 C14-dateringar
Bettina Schulz Paulsson, som är arkeolog vid Göteborgs universitet, har analyserat fler än 2400 C14-dateringar från megalitiska, pre-megalitiska och samtida icke-megalitiska platser i hela Europa, som hon inhämtat under tio års forskningsresor.
De tidigaste megalitgravarna uppkom under en period på 200-300 år, för 6000 år sedan, i nordvästra Frankrike, längs Atlantkusten på Iberiska halvön och i Medelhavsområdet.
Pre-megalitiska konstruktioner hittades enbart i nordvästra Frankrike. Megalitgravar uppstod på den iberiska halvön, de brittiska öarna och Frankrike i början av 4000-talet före vår tideräkning, och i Skandinavien under andra hälften av samma årtusende.
I början av 1900-talet antog forskare som Oscar Montelius och Gordon Childe att megaliterna utvecklades i en region (även om de var oense om var) och sedan spred sig därifrån, men bortsett från dem har forskarsamhället trott och utgått från att megalitbyggande utvecklats oberoende av varandra i fem olika regioner.
Första gången det kunnat påvisas
Bettina Schulz Paulssons studie slår för första gången fast att megaliterna inte spridits och utvecklats oberoende av varandra – och var de först uppfördes.
– Mina resultat visar att nordvästra Frankrike var den plats där europeiska megalitgravar först fanns och att megalittraditionen sedan successivt spred sig under huvudsakligen tre faser. Sammantaget indikerar resultaten att det existerade en stor rörlighet via sjövägar, säger Bettina Schulz Paulsson.
– Det här är första gången det faktiskt kunnat påvisas. Fördelningen av dessa gravar tyder på att megalittraditionen spridit sig via sjövägar. Megalitiska samhällens maritima färdigheter och teknik tycks ha varit mer avancerade än man tidigare trott, säger Bettina Schulz Paulsson.
Studien Radiocarbon dates and Bayesian modelling support maritime diffusion model för megaliths in Europe publiceras i den vetenskapliga tidskriften PNAS den 11 februari.
Kontakt:
Bettina Schulz Paulsson, tel: 0736-668 160, 031-786 4517, e-post: bettina.schulz.paulsson@gu.se
Bifogade bilder är fria att publicera.
Bild 16. Megalitgraven Dolmen de Fontanaccia, Korsika. Foto: Bettina Schulz Paulsson
Bild 19. Bettina Schulz Paulsson vid en megalitgrav i Los Millares. Foto: Jonathan Paulsson
Bild 20. Bettina Schulz Paulsson i en megalitgrav på Rousay, Orkneyöarna, Skottland. Foto: Jonathan Paulsson
Porträttbilden på Bettina Schulz Paulsson är tagen av Jessica Young.
Johanna Hillgren
Kommunikatör, Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 10 68, 0766-18 10 68
johanna.hillgren@gu.se
Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Adda oss på Snapchat (uniofgothenburg). Följ oss på Instagram.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 800 studenter och 6 200 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.
