Första illustrerade lexikonet om kyrkans föremål
Nu släpps ett lexikon som i ord och bild beskriver föremål som finns i kyrkan. Kalkkläde och doppåse är några exempel på vad man kan läsa om i detta nya kyrkliga lexikon som publiceras digitalt av studenter och forskare i kulturvård vid Göteborgs universitet.
I doppåsen, som användes på 1700- och 1800-talet, stoppade man siden eller pärlor för att skydda spädbarnet mot onda andar. Och kalkklädet är en vackert broderad kvadratisk duk som läggs över kalken inför nattvarden och där färgerna följer det kyrkliga årets föreskrifter.
Kyrkorna och deras inredningar har förändrats otaliga gånger under århundradena och många föremål, som ofta är exempel på sin tids främsta konst och konsthantverk, har försvunnit till andra ställen som exempelvis muséer och kyrkvindar.
I uppslagsverket Kyrkans föremål – beskrivande lexikon beskrivs dessa och andra kyrkliga föremål objektivt; hur stora de är, vilket material de är gjorda av, vad de används till och symboliserar. Det finns över 3000 kyrkor som tillhör Svenska kyrkan, cirka 1000 av dessa har medeltida anor.
– Lexikonet tar upp alla typer av föremål som funnits i bruk i svenska kyrkor från medeltiden fram till nutid. Det är föremål som visar en viktig sida av det svenska kulturarvet, säger universitetslektor Charlotta Hanner Nordstrand vid institutionen för kulturvård, som leder projektet.
Studenterna tog initiativet
Idén om att samla alla typer av föremål som finns i en kyrka i ett uppslagsverk kom ursprungligen från studenterna på institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. De ansåg att det fanns ett behov av ett kyrkligt lexikon för blivande konservatorer, antikvarier och arkitekter som aldrig varit inne i en kyrka.
– Det här är ju föremål som de här yrkesgrupperna ska jobba med och som de kanske har en begränsad kännedom om, säger Charlotta Hanner Nordstrand.
Tack vare den kyrkoantikvariska ersättningen, KAE, har till exempel konservatorernas insatser ökat. Även ett allt fuktigare klimat i landet, som gör det svårare att bevara föremål, har bidragit till att konservatorer efterfrågas mer än tidigare.
– Konservatorerna behöver de här uppgifterna dels för att identifiera föremålen, bland annat för att kunna skriva vårdplaner. Och församlingarna behöver uppgifterna för att kunna göra förteckningar över dem enligt kulturminneslagen. Även kyrkans medarbetare har nytta av lexikonet, säger Charlotta Hanner Nordstrand.
Plockar upp kunskap om gamla föremål
Det finns kyrkliga föremål som är gamla och ovanliga. När ingen vet vad de används till kan de lätt försvinna. Och det finns föremål som försvinner genom stöld.
– Jag tror att uppslagsverket genom den kunskap det förmedlar om de gamla föremålen kan hjälpa till att skydda dem, säger Charlotta Hanner Nordstrand.
Fotografier och andra forskares studier av kyrkliga objekt har varit till hjälp i arbetet. Föremålen i lexikonet återges även i bilder, flera är tecknade av konservator Lotta Möller som också är formgivare.
Tillsammans med studenterna har Charlotta Hanner Nordstrand sett till att få identifierat saker som funnits gömda på undanskymda ställen som till exempel gamla vindar.
– Vi hittade ett oblatjärn för en tid sedan, det var verkligen spännande. Fram till slutet av 1800-talet bakades oblaterna i kyrkan, järnen ser ut som våffeljärn men är mindre och med runda små fördjupningar, säger hon.
Föremålslexikonet är skrivet av konsthistorikerna och universitetslektorna Charlotta Hanner Nordstrand, institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet och Joakim Hansson, Uppsala universitet/Högskolan Gotland, textilkonservatorn Gunnel Berggrén och papperskonservator Fanny Stenback. Universitetsadjunkt Maria Henje, också vid institutionen för kulturvård och papperskonservator Lotta Möller har tecknat illustrationerna, Lotta Möller har även textredigerat och gjort layout.
Kontakt:
Charlotta Hanner Nordstrand, institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet
Tel: 031-786 4718 E-post: charlotta.hanner.nordstrand@conservation.gu.se
Foto
Porträttfoto av Jon Erik Nordstrand
Illustrationer
Bild 1: Bursa tecknad och färglagd av Maria Henje.
En bursa består av två hårda skivor, sammanfogade som bokpärmar. Pärmarna är klädda med ett yttertyg och insidan är fodrat med samma eller ett tunnare tyg. Inuti bursan ligger Corporale , en kvadratisk vit linneduk. Båda används vid dukningen av nattvarden.
Bild 2: Akvamanile tecknad av Lotta Möller.
En akvamanile är en kanna ofta i form av ett lejonliknande djur, för liturgisk handtvagning. De få kannor av denna form som finns bevarade i Sverige härrör från medeltiden. Djuret är ofta format stående på alla fyra benen men kan också stå endast på bakbenen. På överkroppen finns en urtagning med lucka där vattnet hälldes i och i djurets gap en utloppspip.
Carina Eliasson
Pressinformatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73
e-post: carina.eliasson@science.gu.se
Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 000 studenter och 6 000 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.
Taggar:
