Havsöringens rörelsemönster kartläggs

Havsöring är den fisk som är mest populär bland sportfiskare på den svenska västkusten. Men trots att havsöringen är omtyckt bland sportfiskare vet man lite om hur fisken rör sig i havet. I en ny forskningsavhandling från Göteborgs universitet kartläggs havsöringens vandringstaktik.

Projektet ”Havsöring till Havs” som startade 2011 har syftat till att undersöka havsöringens rörelse i havet, genetiska uppdelning och populationsutveckling på den svenska västkusten. Målet har varit att sedan kunna lägga fram förslag till riktlinjer för bevarandet av havsöring.

De nya forskningsstudierna visar att det finns en stor variation i öringens vandringstaktik över åren. Det gäller både rörelsemönstret mellan åar och inom en å och det gör det svårt att lägga fram generella bevarandeåtgärder för öring.

Studierna visar också att det på västkusten finns fyra genetisk distinkta bestånd av havsöring i vattendragen, men att totalt nio bestånd förekommer i havet.

− Den genetiska undersökningen visar att förvaltningsåtgärder bör antas för varje specifik genetisk grupp, och bara för enskilda åar där man identifierat en ovanligt hög dödlighet, till exempel på grund av artificiella hinder som våtmarker och dammar, säger forskaren David Aldvén vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Öringens rörelsemönster undersöktes

David Aldvén och hans forskarkollegor undersökte också öringens mer specifika rörelsemönster och konstaterade att utvandringen av smolt (ung öring) sker framförallt vid ökat vattenflöde, men att utvandringen även kan styras av vattentemperatur under år med låg nederbörd.

Undersökningarna visade dessutom att dödligheten var betydligt högre för vandrande öringar vid låg vattenföring jämfört med när vattenflödet var högre.

− Utvandringen från vattendraget sker oftast på natten, där öringen snabbt rör sig ut genom mynningsområdet. När öringen sedan vandrat längre bort från sitt hemvattendrag sänker den hastigheten samtidigt som den är aktiv dygnet runt, säger David Aldvén.

Väl ute i havet visar öringarna en rad olika vandringsmönster. Fiskarna uppehåller sig framförallt mellan ytan och två meters djup i havet, men gör regelbundet djupare dyk ner mot 15-20 meters djup.

Klimatet påverkar fisken storlek

Forskarna undersökte också hur klimatförändringarna med ökad temperatur påverkat öringens populationsutveckling under de senaste 30 åren.

− Vi fann att antalet årsungar har hållit sig på en stabil nivå under perioden, men de har ökat i storlek samtidigt som smolten har minskat i storlek. En ökad temperatur under senvintern och tidig vår kan förklara den utvecklingen. Mildare vintrar gör att äggen kläcks tidigare, vilket gör att öringen får en längre tillväxtperiod och blir större.

Avhandlingens titel: Migration in Anadromous Brown Trout

Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/41519

Handledare: Johan Höjesjö

Kontakt:

David Aldvén, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet

031-786 36 35, 0738- 23 02 31, david.aldven@bioenv.gu.se

Foto: till hör David Aldvén

Carina Eliasson
Pressinformatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73
e-post: carina.eliasson@science.gu.se

Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 000 studenter och 6 000 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.

Taggar: