Landväxt blev nyckelart i havet

Nu har ålgräsets arvsmassa kartlagts.  Genetiska studier visar att växten, som idag finns i havet men har sitt ursprung på land, har blivit av med de arvsanlag som krävs för att leva på landbacken.  Forskare från Göteborgs universitet har deltagit i forskningsstudien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Ålgräs tillhör en liten grupp av blomväxter som har anpassat sig till ett liv i havet och är därför lämplig för att studera anpassning och evolution.

− Eftersom blomväxter har uppstått och utvecklats på land, så förväntar vi oss att ålgräs delar genetiska egenskaper med många landväxter, och genom att se på skillnader emellan dem kan vi undersöka hur anpassningen till en marin miljö har gått till, säger Mats Töpel, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, som deltagit i arbetet med att sammanställa ålgräsets arvsmassa.

Mats Töpel ingår i en internationell sammanslutning av 35 forskargrupper som nu publicerar genomet (arvsmassan) för ålgräs (Zostera marina) i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Ett liv på land inte längre möjligt

En intressant upptäckt forskarna gjort är att ålgräs inte bara saknar de speciella celler som blomväxter använder för att ”andas” med, alltså att ta upp koldioxid och släppa ut syre, utan de har helt förlorat de gener som behövs för att bilda dessa celler.

− Detta är ett bra exempel på hur evolution inte bara handlar om samlande av egenskaper, utan att även förlust av gener eller egenskaper kan vara fördelaktigt för en organism, säger Mats Töpel.

Ålgräset en nyckelart som hotas

Ålgräs ingår i en grupp växter allmänt kallade sjögräs och bildar vidsträckta undervattens-ängar längs stora delar av Europas, Nordamerikas och Asiens kuster. Ålgräset har anpassat sig till många typer av miljöer, allt från det varma vattnet vid sydliga breddgrader till arktisk kyla.

I de här miljöerna är ålgräset en viktig komponent i ekosystemet genom att binda sediment, och agera ”barnkammare” för fiskyngel och andra djur och har även en stor påverkan på vår miljö genom att binda stora mängder näringsämnen och koldioxid.

− Dessa ålgräs-ängar har på senare tid försvunnit från stora områden och mycket forskning pågår nu för att förstå hur dessa ekosystem fungerar, och vad vi kan göra för att skydda dem, säger Mats Töpel.

Ytterligare studier återstår

En organisms genom innehåller väldigt mycket information.

− Vi har än så länge bara skrapat på ytan. Det finns fortfarande massor av bioinformatiska analyser att göra på ålgräs. I och med att fler genom från andra organismer blir tillgängliga kan vi också göra nya jämförande undersökningar, säger Mats Töpel.

Forskningsarbetet har letts av professor Jeanine Olsen vid universitetet i Groningen, Nederländerna, som under delar av arbetet varit gästprofessor vid Göteborgs universitet och då varit associerad med Linnécentrum för marin evolutionsbiologi (CeMEB, http://cemeb.science.gu.se/).

Kontaktuppgifter:

Mats Töpel, forskare inom CeMEB vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet

mats.topel@marine.gu.se , mobil: 070-406 5292, telefon: 031-786 3738

Foto:

Ålgräsäng i Balsfjord, Norra Norge (Foto Frithjof Moy)

Ålgräsäng i Skärgårdshavet, Finland (Foto Christoffer Boström)

Personporträtt Mats Töpel

Carina Eliasson
Pressinformatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73
e-post: carina.eliasson@science.gu.se

Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 000 studenter och 6 000 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.

Taggar: