Mer fokus på samverkan än idéutveckling i arbetet mot gängbildning i Sverige

Typiskt för arbetet med att förebygga gängbildning i Sverige är en stark tilltro till att myndigheters samverkan är lösningen på problemet. Den svenska samverkansmodellen kan fungera proaktivt men fokuserar för lite på arbetsmetod och innehåll. Det visar forskning från Göteborgs universitet.

Doktorand Russell Turner och docent Torbjörn Forkby har i olika studier undersökt myndigheters satsningar för att stötta ungdomar i riskzonen. I en ny bok om internationell gängforskning bidrar de nu med en analys av den svenska samverkansmodellen och lyfter både styrkor och svagheter.

– Utmärkande för den svenska modellen är att fokus ligger på myndigheternas samarbete redan innan problem och insatser hunnit definieras, säger Russell Turner.

Forskarna menar att en svaghet med modellen är att samverkan i sig ses som lösningen på problemet. Istället behöver mer krut läggas på att analysera och förstå bakomliggande orsaker, utveckla nya metoder och systematiskt följa upp användningen av dessa.

– Idag saknas en ordentlig kartläggning av hur arbetet med unga i riskzonen fungerar. Därför blir det svårt för myndigheterna att nå fram till någon kunskap om hur brottsutvecklingen ser ut eller på vilket sätt det förebyggande arbetet behöver utvecklas, säger Torbjörn Forkby.

Ett annat problem med den svenska samverkansmodellen är att det många gånger är oklart vilken myndighet som ansvarar för vad i arbetet.

– Det är svårt att nå fram till ett systematiskt arbete bara genom att samverka. Någon behöver ha mandat att leda och ett uppdrag att ifrågasätta tidigare arbetssätt och detta saknas idag, säger Torbjörn Forkby.

En styrka med samverkansmodellen är täta och strukturerade möten myndigheterna emellan, där unga i riskzon kan identifieras på ett tidigt stadium.

­– Det ger myndigheterna möjlighet att agera snabbt lokalt när något förändras kring en ungdom.  Arbetet kan också bli mer proaktivt, säger Russell Turner.

Forskarna har också gjort jämförelser med modeller från andra länder, som till exempel USA och England. Där finns en hög tilltro till att den tredje samhällssektorn, som kyrkor och volontärorganisationer, ska bidra med lösningar på problemet. Länderna kännetecknas också av en idé om samverkan men har en tydligare styrning av arbetet.

Att både USA och England har kommit längre än Sverige vad gäller metodutveckling och analys skulle kunna förklaras av att gängproblematik funnits i länderna under en längre tid och att de därför varit tvungna att nå fram till ett mer metodiskt arbetssätt.

­– Deras arbete kan fungera som en inspiration för oss men för att utveckla nya metoder i Sverige krävs också mer samarbete mellan forskning och praktik, säger Torbjörn Forkby.  

För ytterligare information, kontakta:
Torbjörn Forkby, torbjorn.forkby@socwork.gu.se, telefon: 076-872 47 00

Forskningsresultaten finns publicerade i boken Gang transitions and transformations in an international context

Jenny Meyer
Kommunikatör
Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs univeristet
Telefon: 031-786 3567, 070–526 1430
E-post: jenny.meyer@socwork.gu.se 

Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Adda oss på Snapchat (Göteborgs universitet). Följ oss på Instagram.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 800 studenter och 6 200 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.