Musiklärarutbildningar slits mellan nytta, bildning och vetenskaplighet
Samhället förändras snabbt men utbildningen hänger inte med. Detta är en verklighetsbeskrivning som har funnits inom musiklärarutbildningen i årtionden. När högskolorna strävar efter modernisering, slits lärare och studenter mellan nyttotänk, bildningsideal och krav på vetenskaplighet. Det visar ny forskning från Göteborgs universitet.
Den har funnits med ända sedan 1950-talet: uppfattningen om att den svenska musiklärarutbildningen inte är i fas med sin tid. Den slutsatsen drar Lena Ostendorf i sin avhandling, där hon undersöker hur traditioner, normer och ”det som sitter i väggarna” fungerar som en osynlig styrning av utbildningen, vid sidan av lagar, regler och riksdagsbeslut.
– Hela den här tiden återkommer det en strävan mot att vilja genomföra snabba förändringar av utbildningarna, och det innebär risker. Jag vill uppmärksamma vilka synsätt som har funnits kring utbildningen genom tiderna och visa vad det är som faktiskt styr. På så vis blir det lättare att förstå varför man gör som man gör idag, säger Lena Ostendorf.
I sin studie har hon intervjuat lärare och studenter på sex svenska musiklärarutbildningar. Hon har också undersökt offentliga utredningar och andra dokument om utbildningarna från 1950-talet och fram till 2008.
Resultaten visar att det finns tre återkommande huvudideal, som alla vill utveckla musiklärarutbildningen i var sin riktning.
Nyttoidealet: Utbildningen bör producera flexiblare musiklärare som är mer anpassade till dagens arbetsmarknad och samhälle. Lärarens kunskap ska vara bred och hen ska erbjuda sina elever möten med många olika typer av musik och göra musikämnet intressant för fler elever.
– Men i praktiken är det en kvasibredd. Sedan 1970-talet har man satsat väldigt mycket på populärmusik på bekostnad av västerländsk klassisk musik och andra genrer, säger Lena Ostendorf.
Bildningsidealet: Musikalisk allmänbildning är i fokus och kunskap är värdefull även om den inte omedelbart kommer till användning. Både lärare och studenter vill ha mer tid till fördjupning inom musikämnet. Strävan efter mätbar nytta är ”nyliberal geggamoja med vinstmaximering som yttersta bevekelsegrund”, som en intervjuad lärare uttrycker det.
Universitetsidealet: Både studenter och lärare måste bli bättre på att arbeta vetenskapligt och producera resultat som passar in i den akademiska världen. Studenter ska kunna skriva en uppsats, men också reflektera och argumentera muntligt. Det handlar även om att universitet är myndigheter och därför måste följa regler, lagar och utbildningsplaner.
– I och med att musiklärarutbildningen införlivades i universiteten måste den anpassas. Det är en utmaning för många studenter, säger Lena Ostendorf.
De tre olika idealen är på många sätt i konflikt med varandra. Något som kan skapa dilemman för studenter och lärare i hur de kan förhålla sig till de förväntningar som finns på deras roller, enligt Lena Ostendorf.
− Hur gör jag rätt eller fel som musiklärarstudent? Ska jag utveckla mitt konstnärskap på bekostnad av den pedagogiska kompetensen eller tvärtom? Normerna påverkar även de som utbildar studenterna, de måste anpassa sig till de osynliga och synliga förväntningarna.
Avhandlingens titel: I otakt med tiden. En genealogi av svensk musiklärarutbildning
Kontakt: Lena Ostendorf, universitetslektor i estetiska uttrycksformer med inriktning utbildningsvetenskap, telefon: 070−517 51 37, e-post: lena.ostendorf@hsm.gu.se
Markus Görsch
Kommunikatör, Högskolan för scen och musik
Telefon: 076–618 1114
E-post: markus.gorsch@hsm.gu.se
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 800 studenter och 6 700 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se. Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Följ oss på Instagram.
