Ny metod mäter de minsta partiklarna

Nanopartiklar används i snabbt ökande mängder i ett stort antal produkter. I en ny forskningsavhandling från Göteborgs universitet har en teknik utvecklats som kan användas för att beräkna antalet och koncentrationen av nanopartiklar i ett flertal olika miljöprover. 

Med nanopartiklar avses oftast partiklar som är mindre än 100 nanometer i diameter. Partiklar i den storleksklassen är potentiellt hälsofarliga.

- För att undvika att en katastrof som DDT eller asbestbomben smyger sig på obemärkt, har forskarna redan nu börjat utreda nanoteknikens risker. Det är också möjligt att det inom några år kommer att introduceras särskild kemikalielagstiftning för nanopartiklar, säger Jani Tuoriniemi vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

Partiklarna finns i många miljöer

Bland de vanligaste partikeltyperna är zinkoxid (ZnO) och titandioxid (TiO2) som används i bland annat kosmetika och färger. Partiklar av kiseldioxid (SiO2) produceras också i stora mängder för att bland annat användas som polermedel och till ytbeläggningar. Ceriumdioxid (CeO2) är under utprovning som tillsats i motorbränsle och det kan därför inom en snar framtid släppas ut stora mängder av dessa partiklar i miljön. Partiklar av silver används som bakteriedödande medel på bandage, textilier och desinfektions krämer.

Behov av karakterisering

Riskstudier kräver att man kan mäta storleken och antalet nanopartiklar i en volym. Det har sedan långt tidigare funnits metoder för att göra det i rena, relativt koncentrerade lösningar där antalskoncentrationen är miljoner eller flera miljarder partiklar per milliliter. Men halterna av konstgjorda (syntetiska) nanopartiklar i miljön är idag inte mer än några hundra partiklar per milliliter medan bakgrundshalterna av naturliga nanopartiklar ofta är miljontals gånger högre. Därför behöver man utveckla nya mätmetoder som är mer selektiva, och känsliga nog för att fastställa kvantiteten av de extremt låga halterna av syntetiska nanopartiklar.

- Känsliga och tillförlitliga mätmetoder är en förutsättning för att kunna utreda kemikaliers risker, säger Jani Tuoriniemi.

I avhandlingen har en teknik som kallas single particle inductively coupled masspectrometry utvecklats och används för att upptäcka syntetiska nanopartiklar i ett flertal miljöprover.

Avhandlingens namn: New single particle methods for detection and characterization of nanoparticles in environmental samples

Länk till avhandlingen>> http://hdl.handle.net/2077/33677

Handledare: Martin Hassellöv

Kontakt: Jani Tuoriniemi, Inst för kemi och molekylärbiologi, jani.tuoriniemi@chem.gu.se

Tel: 0730622401

Foto: Robert Karlsson

Bildtext: Instrumentet på bilden är en inductively coupled plasma masspectrometer (ICPMS). Den används för att räkna antalet samt bestämma storleken av individuella nanopartiklar i vätskeprov, bland annat användes den för att mäta halterna av flera partikeltyper i renat avloppsvatten.

Carina Eliasson
Pressinformatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73
e-post: carina.eliasson@science.gu.se

Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 000 studenter och 6 000 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.

Taggar: