Offentliga debatter möjliggör bearbetning av sexuella övergrepp

I snart 30 års tid har sexuella övergrepp debatterats i Sverige och en av frågorna har varit hur man bäst hjälper de utsatta. En ny doktorsavhandling från Göteborgs universitet visar att debatten i sig kan ha avgörande betydelse för brottsoffers möjligheter att agera.
– När flickors och kvinnors utsatthet, värde och rättigheter uppmärksammas i medierna ökar utrymmet att avslöja övergrepp och skapa förändring, säger Ninni Carlsson.

I Ninni Carlssons studie berättar åtta kvinnor som utsatts för övergrepp som barn om sina erfarenheter. Trots att det skiljer 40 år mellan den äldsta och den yngsta finns gemensamma drag.

– I diskussionen om sexuella övergrepp har hjälp ofta framställts som professionell behandling. Sådana sätt att tänka är problematiska eftersom de osynliggör vad som sker i människors vardagliga möten med sin omvärld, säger Ninni Carlsson som disputerar vid institutionen för socialt arbete.
Hennes avhandling visar att den period då de intervjuade börjar avslöja övergrepp sammanfaller med de första debatterna om våldtäkt, incest och sexuella övergrepp. Hon har funnit att uppmärksamheten i böcker, tv, dags- och fackpress ökade lavinartat under åren 1976−1996 och uppstod genom politiska protester och kampanjer mot sexualbrottsutredningen 1976.

– Ända sedan debatterna inleddes har det som sagts och skrivits i pressen fungerat som strålkastare för mina intervjupersoner. Många kritiska ”belysningar” där olika debattörer stått på kvinnors och barns sida har lett till möjligheter att tänka medvetet om övergreppen, finna ord för dem och att både längta och söka efter någon att prata med. Från mitten av 1980-talet har det också blivit möjligt att hitta människor som lyssnar.

Den viktigaste förändringen är att mäns och fäders sexuella övergrepp mot barn fördömts offentligt, enligt Ninni Carlsson. De intervjuade har därmed kunnat uttala kritik som tidigare inte var möjlig - och blivit trodda. Den enda av de intervjuade som blev trodd före 1980-talet var inte utsatt av sin pappa. De som utsattes av sina fäder upplevde sig tidigare, en del fortfarande, som hotade till livet och rädda. Genom att pappor också slog familjemedlemmar, och flickorna nedvärderades, blev det varken möjligt att tänka medvetet på övergreppen eller på att avslöja dem.

– Att bli trodd innebär en starkt förvandlande kraft. Först när andra tar det som hänt på allvar går det att ta plats i sin egen kropp och lita på sina sinnesintryck. Sådana förändringar sker både genom det som tas upp i medierna och genom jämlika och jämställda relationer. Av särskild betydelse har ömsesidig öppenhet, solidaritet och omsorg, säger Ninni Carlsson.

– Men kvinnorna säger också att människor i allmänhet inte vill prata om sexuella övergrepp. När det kommer på tal reagerar många med avledningsförsök eller misstro. Det innebär att kvinnor och barn fortfarande nedvärderas. Att vara utsatt för sexuella övergrepp blir detsamma som att vara psykiskt sjuk, lögnaktig, lösaktig och mindre värd än andra.


Avhandlingens titel: Avslöjandets tid. Kvinnors bearbetning av sexuella övergrepp
Avhandlingsförfattare: Ninni Carlsson, tel 0737-558086 (mobil), 031-7866374 (arb.)
E-länk: http://hdl.handle.net/2077/19727
E-post: Ninni.Carlsson@socwork.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Docent Eva Magnusson, Psykologiska institutionen, Umeå universitet
Tid och plats för disputation: Fredagen den 8 maj 2009, kl. 9.15, Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg. Avhandlingen kan beställas hos Ingegerd.Franzon@socwork.gu.se, 170 kr plus porto.