Ökad havsförsurning när permafrosten tinar

När organiskt material från tinande permafrost frisätts och bryts ner och sedan rinner ut i havsvattnet bidrar det till att havsvattnet försuras snabbare än man tidigare trott. Det visar ny forskning från Göteborgs och Stockholms universitet.

När fossila bränslen förbränns frigörs koldioxid i atmosfären. Överskottet av atmosfärisk koldioxid reagerar i sin tur med havsvattnet och bildar kolsyra som försurar havet. Det innebär dramatiska förändringar i havens ekosystem. Norra ishavet är speciellt känsligt för sådana förändringar.

Permafrost som tinar snabbar på försurningen av Norra ishavet

En ny studie av forskare från Sverige, USA och Ryssland, publicerad i tidskriften Nature Geoscience, föreslår en ny mekanism som ytterligare bidrar till försurningen av Norra ishavet. Frisättning av och efterföljande nedbrytning av organiskt material från tinande permafrost gör att avrinningen från land försurar havsvattnet.

− Nedbrytningen av organiskt material resulterar i försurningsnivåer som är kraftigare än de vi kan förvänta oss om hundra år från antropogen koldioxid, säger Leif Anderson professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

Ackumuleringen av atmosfärisk koldioxid i ytvattnet beräknas göra havet dubbelt så surt i slutet av detta århundrade. Norra ishavet är mer känsligt för havsförsurning eftersom mer koldioxid kan lösas i kallt vatten. Forskarnas mätningar förutspår mycket högre försurningsnivåer än vad tidigare beräknats.

Observationer under tio år

Den nya studien är resultatet av observationer under tio års tid av den avlägsna Östsibiriska arktiska kusthaven, som består av Laptevhavet, Östsibiriska havet och den ryska delen av Tjuktjerhavet. Det är det största sockelsystemet i världshavet och ”ett särskilt sårbart område” enligt artikelförfattarna.

Fyra större floder som transporterar organiskt material från den smältande permafrosten mynnar i området. Dessutom omfattar sockeln flodbankar, deltan och kustlinjer med tusentals kilometer iskomplex. Systemet påverkas starkt av den globala uppvärmningen som har lett till att den branta kustlinjen eroderar flera meter per år och släpper ut gammalt material från permafrosten i havsvattnet.

− Inte nog med att vi redan idag observerar denna kraftiga försurningen, den klimatförändring vi ser kommer ytterligare att förstärka den i framtiden. Ovanpå detta kommer att koldioxid som legat begravd i permafrosten under mycket lång tid frigörs och accelererar växthuseffekten, säger Leif Anderson.

Artikeln Acidification of East Siberian Arctic Shelf waters through the addition of freshwater and terrestrial carbon är publicerad i tidskriften Nature Geoscience.

Foto:

Bild 1: Tundra, foto Leif Anderson

Bild 2: Organiskt material som hamnat uppe på havsisen, foto Leif Anderson.

Bild 3: Porträttbild Leif Anderson.

Kontakt:

Leif Anderson professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet

leif.anderson@marine.gu.se, Tel: 031-786 9005, Mobiltelefon: 0766-229005

Carina Eliasson
Pressinformatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73
e-post: carina.eliasson@science.gu.se

Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 000 studenter och 6 000 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.

Taggar: