Orbáns EU-agenda följer ett mönster

Bilden av den inåtblickande populisten som avvisar internationellt samarbete stämmer dåligt. Tvärtom är populister aktiva i regionala och internationella organisationer. Samtidigt står organisationer som Europeiska Unionen och deras medlemsstater frågande till hur man ska bemöta den populistiska utmaningen. Det skriver forskare vid Göteborgs universitet i en ny bok.

Kilian Spandler som forskar om internationella relationer och Fredrik Söderbaum, professor i freds- och utvecklingsforskning, har jämfört hur populistiska ledare från tre kontinenter uttrycker sig om internationellt och regionalt samarbete: Ungerns premiärminister Viktor Orbán, Venezuelas tidigare president Hugo Chávez och Filippinernas president Rodrigo Duterte. Ledarna representerar olika former av populism och ideologier, men visar förvånansvärt tydliga gemensamma drag i hur de ser på regionalt samarbete och deras institutionella preferenser.

Populistiska ledare mobiliserar stöd genom att framställa sig själva som representanter för ”folket” i en kamp mot ”korrupta eliter”. Och i många fall kan internationellt samarbete hjälpa dem att projicera den här bilden.

− Till och med USA:s tidigare president Donald Trump, som avslutade sitt lands förbindelser med Världshälsoorganisationen (WHO) och andra FN-organ, har upprätthållit sitt engagemang i många internationella organisationer. Alla populistiska ledare samarbetar i viss utsträckning internationellt, men vi hävdar att en del av dem till och med aktivt främjar det, säger Kilian Spandler.

Balanserar mellan grandios retorik och politiska sakfrågor
Populistiska ledares agerande på den internationella arenan är ofta symboliskt. Grandios retorik och offentliga framträdanden prioriteras framför lösningar på faktiska problem. Men enligt Spandler och Söderbaum har debatten hittills ignorerat att populister också har intresse av att ta itu med verkliga politiska frågor, så länge som de anser att det är fördelaktigt för ”folket”.

− Victor Orbán har främjat samarbete mellan central- och östeuropeiska stater för att försvara deras suveränitet mot vad han uppfattar som en fristående och korrupt EU-elit i Bryssel. Populister kan också visa upp internationellt samarbete som ett sätt att försvara ”folket” mot upplevda interna eller externa hot, såsom narkotikasmugglare eller invandrare, säger Kilian Spandler.

Eftersom olika populistiska ledare har många olika åsikter om vem ”folket” är och vilka problem de möter, kan ledarnas politiska förslag vara allt från utvecklingsprogram för de fattiga i fallet Hugo Chávez till stramare gränskontroll i fallet med Victor Orbán.

Nya former för internationellt samarbete
Även om populister söker regionalt och internationellt samarbete så vill de inte att internationella organisationer ska ha stark oberoende beslutsförmåga, som till exempel EU. Därför utmanar de ofta befintliga internationella organisationer genom offentlig kritik, genom att blockera beslutsfattandet eller, i ett begränsat antal fall, genom att helt avsluta sitt medlemskap.

− De föredrar format som betonar de nationella regeringarna och deras ledares roll. Detta ger dem mer kontroll över vad som händer och ger dem möjligheter att kultivera sin image på hemmaplan, säger Kilian Spandler.

Saknas strategi att bemöta populister på världsarenan
Världens internationella organisationer och deras medlemsstater har inte lyckats upprätta en tydlig försvarsplan mot den populistiska utmaningen. Kilian Spandler säger att den avgörande frågan är om det är mer effektivt att driva tillbaka populistiska ledare genom till exempel sanktioner eller tillfälligt upphävande av medlemsrättigheter – eller att välja en alternativ strategi som skulle odla de kooperativa instinkterna hos populistiska ledare.

Faran med det senare tillvägagångssättet är att eftergifter från icke-populistiska regeringar, till exempel avseende asyl och invandring i EU, kan påverka rättigheterna för redan utsatta människor. Å andra sidan, enligt Spandler och Söderbaum, tänker fortfarande stora delar av det politiska etablissemanget på populismen i enkla svartvita termer: antingen stödjer man internationella liberala institutioner eller så kastas världen ut i ”anarki”.

− Problemet med detta är att det döljer hur liberalismen i sig har producerat många av de sociala förhållanden som har underlättat uppkomsten av populism, som ekonomisk ojämlikhet och de negativa effekterna av ohämmad globalisering, säger Kilian Spandler.

Han hävdar att en uppdelning av goda liberaler och dåliga populister kan bidra till att driva missnöjda människor i armarna på populistiska ledare.

− Vi måste hitta sätt att ta itu med de problematiska aspekterna av populism utan att falla tillbaka på tanken att liberal internationalism är det enda svaret på dagens globala utmaningar, säger Kilian Spandler.

Mer information:

Kontakt:

  • Kilian Spandler, forskare i internationella relationer vid institutionen för globala studier, Göteborgs universitet, telefon: 070−312 08 78, e-post: kilian.spandler@gu.se
  • Fredrik Söderbaum, professor i freds- och utvecklingsforskning vid institutionen för globala studier, Göteborgs universitet, telefon: 070−866 49 00, e-post: fredrik.soderbaum@globalstudies.gu.se

Linda Genborg
Kommunikatör
Tel: 031–786 14 28
E-post: linda.genborg@gu.se 

Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 500 studenter och 6 500 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.  Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Följ oss på Instagram.

Taggar:

Prenumerera

Citat

Victor Orbán har främjat samarbete mellan central- och östeuropeiska stater för att försvara deras suveränitet mot vad han uppfattar som en fristående och korrupt EU-elit i Bryssel. Populister kan också visa upp internationellt samarbete som ett sätt att försvara ”folket” mot upplevda interna eller externa hot, såsom narkotikasmugglare eller invandrare.
Kilian Spandler, forskare i internationella relationer