Östersjön visar vägen för världshaven
Uppvärmning, försurning, övergödning och syrefria bottnar är några av alla de förändringar som pågår eller förväntas i världens oceaner. Nu lanserar ett internationellt forskarteam Östersjöregionen som en modell för att förutse och få bukt med kommande förändringar i världshavens kustområden.
Vid första anblicken kan Östersjöregionen verka ointressant för havsforskare som fokuserar på världshaven. Östersjön är relativt grund, har låg salthalt jämfört med oceanerna och en smal förbindelse med Nordatlanten. Men antagandet kan inte vara mer felaktigt, hävdar 26 forskare från sju länder i en artikel i tidskriften Science Advances.
Enligt forskarteamet kan Östersjön fungera som ett slags tidsmaskin, som hjälper havsforskare att bättre förutse kommande globala förändringar. Innanhavets lilla vattenvolym och det långsamma vattenutbytet med Nordatlanten gör att effekter förstärks och många processer och interaktioner sker med en högre hastighet än i andra hav.
Hårt tryck på Östersjöregionen
Världshaven har värmts upp med ungefär 0.5°C under de senaste 30 åren medan Östersjöns havsvatten värmts upp med hela 1.5°C. Andra förändringar som observerats under samma tid är den tiofaldigt större utbredningen av syrefria bottnar i de djupa delarna av Östersjön jämför med havet globalt.
– Likaså kan vi notera försurningen i Östersjön genom de lägre pH-värdena, vilka regelbundet sjunker till nivåer som förväntas i de stora oceanerna först under nästa sekel, säger Kerstin Johannesson, professor och marin forskare vid Göteborgs universitet och en av författarna bakom studien.
De extrema värdena i Östersjön är bland annat en följd av att nio länder gränsar direkt till havet. Samtliga är högt industrialiserade och tätt befolkade i kustområdena. Även intensivt jordbruk och högt fisketryck påverkar.
Förbättringar genom övervakning och samarbete
Allt är dock inte nattsvart. Östersjön är ett av världens mest övervakade havsområden där vetenskapliga observationer och mätningar har pågått sedan tidigt 1900-tal. Det finns också en stark tradition av vetenskapligt samarbete mellan många av länderna i regionen.
Sedan åttiotalet har Östersjöländerna tillsammans bland annat lyckats minska belastningen av näringsämnen och bromsat överfiskningen. Genom gemensamma åtgärder har populationer av rovdjur, som till exempel havsörn, slutat minska. Förbättringarna har åstadkommits genom bindande överenskommelser mellan länderna.
Östersjön som modellregion
Utfiskning, uppvärmning, försurning, övergödning, syrefria bottnar och intensiv användning av kustvatten är fenomen som kan observeras i samtliga världshav.
– Eftersom förändringarna har varit extra dramatiska i Östersjön, men också eftersom en del av problemen framgångsrikt har börjat åtgärdas där, kan regionen ses som modellregion för vad som kan förväntas och vad man på andra håll skulle kunna göra åt de framtida utmaningarna, säger Annica Sandström, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.
Kontakter:
Kerstin Johannesson, Göteborgs universitet, kerstin.johannesson@marine.gu.se
Helén Andersson, SMHI, Norrköping, helen.andersson@smhi.se
Michele Casini, Sveriges lantbruksuniversitet, Lysekil, michele.casini@slu.se
Linda Laikre, Stockholms universitet, linda.laikre@popgen.su.se
Annica Sandström, Luleå tekniska universitet, annica.sandstrom@ltu.se
Karin Tonderski , Linköpings universitet, karin.tonderski@liu.se
Digital publicering: http://dx.doi.org/10.1126/sciadv.aar8195
Foto:
Övers: Foto GU
Porträtt av Kerstin Johannesson, fotograf Malin Arnesson
Deltagande institutioner:
GEOMAR Helmholtz Centrum för Marin Forskning, Kiel (Tyskland), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI, Norrköping (Sverige), Åbo Akademi, Åbo (Finland), Århus universitet, Roskilde (Danmark), Sveriges lantbruksuniversitet, Lysekil (Sverige), Warszawa universitet, Warszawa (Polen), Århus universitet, Roskilde (Danmark), Danmarks och Grönlands Geologiska undersökningar, Köpenhamn (Danmark), Helsingfors universitet, Helsingfors (Finland), Göteborgs universitet, Tjärnö, Strömstad (Sverige), Helmholtz Centrum för Miljöforskning UFZ, Magdeburg (Tyskland), Åbo universitet, Åbo, (Finland), Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors (Finland), Stockholms universitet, Stockholm (Sverige), Danmarks Tekniska Universitet, Kongens Lyngby (Danmark), Nationella Forskningsinstitutet för Marint fiske, Gdynia (Polen), Thuenen Institut för Östersjöfiske, Rostock, (Tyskland), Tartu universitet, Tartu (Estland), Luleå tekniska universitet, Luleå (Sverige), Thuenen Institut för Jordbruksekonomi, Braunschweig (Tyskland), Linköpings Universitet, Linköping (Sverige)
Referens:
Reusch, T. H. B., J. Dierking, H. Andersson, E. Bonsdorff, J. Carstensen, M. Casini, M. Czajkowski, B. Hasler, K. Hinsby, K. Hyytiäinen, K. Johannesson, S. Jomaa, V. Jormalainen, H. Kuosa, S. Kurland, L. Laikre, B. R. MacKenzie, P. Margonski, F. Melzner, D. Oesterwind, H. Ojaveer, J. C. Refsgaard, A. Sandström, G. Schwarz, K. Tonderski, M. Winder, M. Zandersen (2018): The Baltic Sea as a time machine for the future coastal ocean. Sci. Adv. 2018;4:
Carina Eliasson
Pressinformatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73
e-post: carina.eliasson@science.gu.se
Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Adda oss på Snapchat (Göteborgs universitet). Följ oss på Instagram.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 800 studenter och 6 200 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.
Taggar:
