Risk att tångbälten slits sönder när havet försuras

Report this content

En försurad havsmiljö kan göra att alger och tång växer snabbare. Men nu visar en ny studie från Göteborgs universitet att den snabba tillväxten riskerar att få allvarliga följder i kustnära ekosystem.

Klimatförändringarna leder till att koldioxidhalten i havet ökar och att pH sjunker. Havsvattnet blir surare. Det finns studier som pekar på att havsförsurningen kan ha positiva effekter på alger och tång eftersom de kan använda det extra tillskottet av koldioxid för att öka sin fotosyntes och därmed växa snabbare.

I den nu aktuella studien såg forskarna ett liknande mönster. När de utsatte blåstång för ett framtida havsförsurningsscenario växte tången snabbare. Men de såg dessutom en mer oväntad effekt:

– Tillförsel av koldioxid gynnade tångens tillväxt, vilket har visats hos en del arter tidigare. Det vi såg var dock att algerna blev större sett till yta men inte till vikt. Det ledde till att vi gjorde ett hållfasthetstest som visade att algerna gick sönder betydligt lättare. Detta var vårt mest överraskande resultat, och så vitt vi vet har det inte visats tidigare i alger, säger Alexandra Kinnby som är huvudförfattare till artikeln.

Tidigare forskning har främst undersökt hur havsförsurning påverkar kalkbildande organismer som musslor, sjöborrar och kalkalger. Det finns inte så många studier som tittar på effekter på tång. Dessutom har man oftast bara tittat på hur en enda art påverkas. Det som gör denna studie speciell är att forskarna också undersökt hur en av de många arter som lever i tången och är beroende av den påverkas.

– Våra resultat visar att strandsnäckor åt mindre i den försurade miljön. Det kan vara ett tecken på att algerna blir mer lättsmälta. Det kan också vara att när snäckorna utsätts för havsförsurningsförhållanden så blir de mindre aktiva vilket kan leda till att de behöver äta mindre, säger Alexandra Kinnby.

Allvarligt för kustnära ekosystem
Studiens viktigaste upptäckt är att tången blir så väldigt mycket skörare och lättare bryts sönder i en försurad havsmiljö. I kombination med att starka vindar och stormar förväntas bli vanligare i klimatförändringarnas spår, ökar det risken för att hela tångbälten kan trasas sönder och svepas bort med vågorna. Något som får stora konsekvenser inte bara för tången utan för alla arter som lever i dess ekosystem.

– Förhoppningsvis kommer våra resultat göra att man får upp ögonen för att klimatförändringar även kan ha negativa effekter på vanliga, men mycket viktiga, arter i våra ekosystem. Och att havsförsurning kan ha negativa effekter även på arter som inte bildar kalkskal, säger Alexandra Kinnby.
 

Kontakt: Alexandra Kinnby, institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet,Tel: 031-786 51 38, 0766-18 51 38, alexandra.kinnby@marine.gu.se

Titel: Ocean acidification decreases grazing pressure but alters morphological structure in a dominant coastal seaweed publicerades i tidskriften PLOS ONE den 28 januari 2021-Författare: Alexandra Kinnby, Joel C. B. White, Gunilla B. Toth och Henrik Pavia.
Digital publicering:https://doi.org/10.1371/journal.pone.0245017


Foto:
Bild 1: Blåstång är en av de viktigaste arterna i våra marina ekosystem. Tången bildar undervattenskogar längs våra kuster som ger skydd och föda till mängder av fiskar, kräftdjur och andra marina organismer. Fotograf: Alexandra Kinnby.

Bild 2: Alexandra Kinnby vid Tjärnö marina laboratorium.  Fotograf: Joel White.

Carina Eliasson
Pressansvarig kommunikatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73

e-post: carina.eliasson@science.gu.se

Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 47 500 studenter och 6 400 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.  Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Adda oss på Snapchat (uniofgothenburg). Följ oss på Instagram.

Taggar:

Prenumerera

Media

Media

Citat

Tillförsel av koldioxid gynnade tångens tillväxt, vilket har visats hos en del arter tidigare. Det vi såg var dock att algerna blev större sett till yta men inte till vikt. Det ledde till att vi gjorde ett hållfasthetstest som visade att algerna gick sönder betydligt lättare. Detta var vårt mest överraskande resultat, och så vitt vi vet har det inte visats tidigare i alger
Alexandra Kinnby som är huvudförfattare till artikeln