Runornas thegnar – ett engelskt socialt begrepp på nordisk mark?

Vilka kallades thegnar på runstenar från cirka år 1000 e.Kr. och vad avslöjar detta om de sociala strukturerna? I en ny avhandling i historia argumenteras för att fornnordiskan påverkades av fornengelskan där thegn hade utvecklats till att allmänt beteckna ”världsliga eliter”. Förmodligen spreds den betydelsen även till Skandinavien, där den också dök upp på runstenar.

Tolkningen av ordet thegn (fornengelskans och fornnordiskans þegn) på en handfull runstenar har utgjort ett problem inom runologin och närliggande discipliner. En omvärdering av vilka det är som kallas thegnar är tvärvetenskapligt intressant. Dessutom bidrar det med nya insikter om den sociala ordningen i de sammanlänkade regionerna England och Skandinavien, samt om regionernas inbördes relation.

Denis Sukhino-Khomenko ger i sin avhandling en historisk och teoretisk bakgrund men omvärderar också tolkningen av vilka det var som kallades thegnar. Som grund för det har han systematiskt använt sig av digitala textbanker, vilket maximerat antalet textkällor.

Han fastslår att den semantiska kärnan i fornengelskans þegn betecknade en fri man i tjänst hos en herre som oftast och nästan uteslutande var en kung.

– Jag menar att þegn i sig inte hade tillräcklig semantisk styrka för att beteckna någon annan social kategori eller grupp. Inte heller fungerade den som en formell adlig titel i sig själv. Den semantiska utvidgningen till att þegn mer allmänt betecknade jordägande aristokratiska eliter berodde på den sociala processen där kungarna samverkade med sådana eliter, säger Denis Sukhino-Khomenko.

Han poängterar att det kungliga herraväldet under den sen-anglosaxiska perioden utgick från såväl äganderättsliga som mellanmänskliga relationer.

– Samverkansprocessen främjades lexikalt genom kunglig officiell terminologi, i lex scripta och kansliprodukter; där bookland var den vanligaste termen för belastad mark och termen þegn för dess ägare. Starten på dessa processer går troligtvis att spåra redan till kung Alfreds regeringstid (år 871-899). Med tiden verkar det som om man ibland började omfatta alla anglosaxiska jordägande aristokratiska eliter som kungarnas läntagare – engelskans liegemen – oavsett deras verkliga förhållande till kungarna.

Ordet thegn som social term var historiskt villkorat av de sen-anglosaxiska kungarnas relationer med underordnade, poängterar Denis Sukhino-Khomenko.

– Det bör därför användas med urskiljning, säger han.

Fornnordiskans þegn

Därefter visar avhandlingen däremot att det fornnordiska þegn refererade allmänt till världsliga eliter och kungars underordnade, snarare än till tjänare av något slag.

– Som i England strävade skandinaviska kungar efter att förvandla sådana eliter till sina, minst nominella, läntagare. Mest troligt utgick även den förvandlingen från ett kungligt herravälde som omvandlade horisontella relationer till vertikala och belastade eliternas markegendomar (ofta kallade för ”odal”) och vilket i senare historisk tradition uppfattades som en reducering till ”träldom”. Detta syns tydligast i Norge, där senare källor är utförligare.

Bland annat ledde denna process till att det fornnordiska ordet thegn semantiskt utvecklades till att betyda ”undersåte” under medeltiden. Avhandlingen visar att det är denna utveckling som ofta ställt till det för tolkningen av thegnar på de tidigare runstenarna, när denna betydelse även kunde ha varit känd i och från England men ännu inte blivit dominerande.

Den engelska samhällsordningen före den normandiska erövringen var starkt underbyggd av en monarkocentrisk diskurs, medan detsamma inte kan sägas om Skandinavien.

– Skandinavien var mycket mindre genomsyrat av kungadömet och dess styrmedel under den tiden jag undersökt. Detta får betydelse för förståelsen av runstenarnas thegnar som framförallt lokala stormän vid sekelskiftet mellan 900 och 1000 e.Kr. Däremot var thegn inte en titel, såsom exempelvis jarl. Särskilt inte i Skandinavien, där thegn inte heller syftade på ett yrke eller en sysselsättning i strikt bemärkelse.

– Det bör betonas eftersom det har varit en ganska vanlig tolkning inom runologi, men också ofta bland arkeologer, säger Denis Sukhino-Khomenko.

Avhandlingens slutsats är att Nordsjöområdet under den senare delen av vikingatiden var intrikat sammanvävt.

– Sociala idéer kunde lätt korsa geografiska gränser. Det var inte bara engelskan som påverkades av kontakterna. Mina resultat tyder på att det fornnordiska språket kunde ha tagit upp och anpassat betydelsen av den sena fornengelskans þegn. Min hypotes är att fornengelskans þegn kontinuerligt påverkade det fornnordiska samhället, med två förmodade toppar; först vid skiftet mellan 800- och 900-talen och sedan cirka hundra år senare.

Under den första toppen kunde fornnordisktalare ha bekantat sig med och anpassat betydelsen ”kungens läntagare” och under den andra med den nyare ”(lokala) eliter”.

– Resultaten öppnar för vidare studier om hur engelska och skandinaviska samhällsmodeller influerade varandra under medeltiden, säger Denis Sukhino-Khomenko.

Avhandlingen Thegns Around the North Sea: Elite, Nobility, Aristocracy of the Late Viking Age försvarades vid en disputation vid Göteborgs universitet den 20 september 2024.

Länk till avhandlingen: https://hdl.handle.net/2077/81920

Kontakt:
Denis Sukhino-Khomenko, e-post: denis.sukhino-khomenko@gu.se

Bilder:
Denis Sukhino-Khomenko vid Glavendrupsten på Fyn, signum DR 209.
Porträttbilden, foto: Gunnar Jönsson

Johanna Hillgren
Kommunikatör, Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
Telefon: 076–618 10 68
E-post: johanna.hillgren@gu.se

Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 800 studenter och 6 700 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.