Sociala riskfaktorer ineffektiva i arbetet mot radikalisering

I det lokala arbetet mot radikalisering och terrorhot kan fokus på sociala faktorer leda till att hela grupper istället för enskilda individer blir betraktade som säkerhetsrisker. Den slutsatsen drar forskare vid Göteborgs universitet utifrån en studie där de jämfört hur kommuner i Danmark och Sverige hanterar radikalisering.  

Länge var kampen mot terrorism en angelägenhet för nationella och internationella organ. Terrorism betraktades som attacker på stater från aktörer utifrån. Men efter de blodiga dåden i Madrid 2004 och London 2005 blev det uppenbart att blicken också måste riktas mot den egna befolkningen.  

Till följd av detta har kommuner skapat egna handlingsplaner för det förebyggande arbetet mot radikalisering och terrorism. Forskarna Robin Andersson Malmros och Jennie Sivenbring vid Segerstedtinstitutet har i sin studie analyserat sådana dokument från tjugo svenska och tjugo danska kommuner. 

– Gemensamt är att kommunerna som riskfaktorer lyfter fram sociala problem som exkludering, olika former av konflikter, dåliga framtidsutsikter och små möjligheter att påverka sin situation, säger Robin Andersson Malmros.  

Tidigare forskning har visat att sådana faktorer i väldigt liten grad förklarar orsaker till radikalisering. Forskarna menar att anledningen till att de ändå är så framträdande i kommunernas handlingsplaner är att sådana förklaringsmodeller ligger i linje med de verksamheter och verktyg som kommunerna redan förfogar över. Handlingsplanerna rättas med andra ord efter vilka insatser kommunerna kan sätta in.  

– Förutom att detta ger ett ineffektivt förebyggande arbete kan det också i sämsta fall leda till att breda grupper oförskyllt stigmatiseras, säger Robin Andersson Malmros.  

På nationell nivå följer svenska handlingsplaner liknande mönster som de lokala. Men i Danmark skiljer sig nivåerna åt. De danska nationella dokumenten tar bland riskfaktorer fasta på personliga aspekter istället för sociala: kriminell bakgrund, våldshistoria, psykiska tillstånd och potential att bryta mot lagen. Ändå slår inte detta igenom lokalt. Vilket inte förvånar forskarna.  

– Tidigare studier har visat att när den här sortens interventioner översätts till lokal nivå så tar den dominerande institutionella logiken inom området – socialtjänstens – över, säger Jennie Sivenbring.   

Resultaten i den nya studien kan ligga till grund för kritiska diskussioner hos lokalpolitiker om hur radikalisering definieras och därmed vilka åtgärder som mobiliseras i det förebyggande arbetet.  

– De visar också hur viktigt det är för politiker och professionella att hålla sig à jour med forskningen och att nationella politiker tillhandahåller en infrastruktur som på bästa sätt stöttar kompetensutveckling bland nyckelpersonal på den lokala nivån, säger Jennie Sivenbring.  

Fakta 

Studien är publicerad som kapitel med titeln Local rationaliztions of radicalization i boken Vulnerability: Governing the Social Through Security Politics (Manchester University Press, ISBN: 9781526169372).  

Kontakt 

Robin Andersson Malmros, telefon: 076–606 29 40, mejl: robin.andersson@gu.se

Jennie Sivenbring, telefon: 076–6-182 283, mejl: jennie.sivenbring@gu.se

Lars-Olof Karlsson
Kommunikatör
Tel: 031-786 4841, 0766-184841
E-post: lars-olof.karlsson@gu.se

Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 53 800 studenter och 6 700 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.  Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Följ oss på Instagram.