Tystnadsplikten komplex fråga i själavård av sexuellt utnyttjade

Själavårdares absoluta tystnadsplikt är både en förutsättning och ett hinder för att hjälpa personer som utsatts för sexuella övergrepp. En avhandling från Göteborgs universitet visar att mer samarbete mellan själavårdare, psykoterapeuter och andra professioner skulle ge bättre stöd för de drabbade.

Tre av fyra präster/pastorer som deltagit i den undersökning som ligger till grund för Lisa Rudolfssons avhandling uppgav att de någon gång i sin profession har mött offer för sexuella övergrepp.
– Många av prästerna beskrev att det är svårt att lyssna på berättelser om sexuella övergrepp och att de är osäkra på hur de bäst kan hjälpa personen som utsatts, säger Lisa Rudolfsson.

Hon har via enkäter, intervjuer och fokusgrupper samlat in röster från präster/pastorer inom svenska kyrkan, katolska kyrkan och frikyrkosamfund, liksom från personer som sökt stöd av dessa efter att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Flera av själavårdarna sa sig sakna psykologisk kunskap om hur de bäst hanterar dessa situationer. De tyckte att möjligheterna att själv få hjälp utifrån och att få stöd i att själv kunna lyssna till smärtsamma berättelser begränsades av tystnadsplikten.

För den som söker stöd spelar tystnadsplikten en stor roll, både negativ och positiv. Den kan vara avgörande för om en person ska våga öppna sig och prata om det hen varit utsatt för.
– Men det kan upplevas som ett svek när själavårdaren på grund av tystnadsplikten inte kan agera i situationer där övergreppen fortsatt, säger Lisa Rudolfsson.

För de troende som utsatts ställer sexuella övergrepp tron på sin spets – hur kan en allsmäktig gud tillåta att övergreppen sker?
– Många var besvikna och arga på gud. Själavård var därför viktig för att få hjälp att bearbeta dessa känslor.

Samtidigt uppgav många att tron hade hjälpt dem överleva övergreppen och tron beskrivs erbjuda hopp om bättre liv och som ett sätt att förstå livet i stort liksom sin egen plats i livet.

Hur de som sökt stöd blivit bemötta varierade. De bästa själavårdarna var de som kunde stå ut med att lyssna på berättelserna, bekräfta det som hänt och som inte skyndade på en eventuell förlåtelseprocess. Andra själavårdare hade försökt minimera själva övergreppen eller tvivlat på att dessa verkligen hade inträffat.

Många av dem som sökt stöd i sin kyrka önskade att deras själavårdare skulle haft mer psykologisk kunskap, så att de kunde ta emot deras berättelse bättre. Andra som också hade gått i psykoterapi beskrev att terapeuten inte tog deras trosrelaterade frågor på allvar. Efterfrågan på en bredare kompetens är därför stor, det behövs själavårdare med psykoterapeutiskt utbildning, och/eller psykoterapeuter med kunskap om religiösa frågeställningar.
– Det behövs också ett samarbete mellan olika professionella, både för att bemötandet av dem som drabbats av sexuella övergrepp ska bli bättre och för att själavårdarna själva ska få bättre stöd i att hantera sådana här möten, säger Lisa Rudolfsson.

För mer information
Lisa Rudolfsson, psykologiska institutionen. telefon: 0736–199019. E-post: lisa.rudolfsson@psy.gu.se

Avhandlingens titel: Walk with me: Pastoral care for victims of sexual abuse viewed through existential psychology

Mer ur avhandlingen kan laddas ned på: http://hdl.handle.net/2077/37671

Lars-Olof Karlsson
Kommunikatör
Tel: 031-786 4841, 0766-184841
E-post: lars-olof.karlsson@gu.se

Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 000 studenter och 6 000 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.

Taggar: